I helgen träffade jag min gamle vän teaterdirektören. De senaste sju åren har han varit boendes i delstaten Alberta, Kanada, och för varje år som går verkar det allt mindre troligt att han flyttar ”tillbaka” till Europa. De senaste åren har han fått smaka på en tillväxt som heter duga så varför skall han flytta när pengarna trillar in? Och i takt med att oljeringarna sprider sig får allt fler vara med och plaska i poolen. När han kom till Calgary i början av 2002 var kanadadollarn ingenting värd. De senaste åren har den rusat med dryga 50% och US-dollarn står på tur att bli passerad. Ombytta roller således.
Vi pratade inledningsvis råvaror och jag fick förklarat för mig att investeringsviljan är stor. Det berättades om asiater på studiebesök och penningstinna instressenter från världens största demokrati – Indien. En del delegationer behagade dyka upp inkognito, men för den initerade stod det klart vad som pågick. Lustigt nog kunde jag själv, bara några dagar efter vårt möte, notera att indiska ONGC letar intressanta uppköpsobjekt i Kanada, vilket bekräftade en del av direktörens berättelser. Vi har ju mer än en bloggare på forumet som talar sig varm för en del oljeaktier och kanske är det någon av dessa bolag som ligger på asiaternas radar.
För den som söker ett spännande resmål kan annars rekommenderas Fort McMurray, strax norr om Edmonton. Staden växer så det knakar och är något av ett centrum för många av de affärer som pågår. Och för ett par år sedan hade Shell mer än en tredjedel av sina investeringar i Kanada, något som enligt uppgift har ökat sedan dess. Vid sidan av råvarorna dyker det förstås upp andra spelare i kölvattnet. Att utvinna råvaror slukar energi och lite bakvänt blir det när man använder en råvara som naturgas för att utvinna en smutsigare variant i form av olja. Diskussioner pågår om kärnkraft där bolag som Westinghouse figurar i kulisserna. Bolag som ABB syns förstås också i terrängen som leverantör till infrastrukturen genom sitt affärsområde “oil and gas”. Det går förstås att göra en djupare analys om vilka nyckelleverantörerna är.
Så vad jobbar min vän teaterdirektören med? Kommunikation förstås. Associationen till teater är bara en skojfrisk benämning oss kamrater emellan då vi uppförde studentikosa spex. Den kommunikativa ådran har han förädlat och just nu är han i Kina i två veckor för att hjälpa sin klient att förhandla och att bygga relationer. Stora affärer på gång och det handlar om olja. Kineserna tycks vara på gång igen trots tidigare hack i grammofonskivan.