Läste nyligen Bengt Göranssons krönika från Wall Street. Den avslutas så här:
“Veteranerna här på börsgolvet förklarade i går att en kapitulation närmar sig med stormsteg. Hoppas jag hörde alldeles fel…”
Ja då börjar man undra. Först och främst, varför vore det fel egentligen? Någon form av urbottning är väl just det som alla väntar på? Skulle vi få en Black Monday den 17/3 är det väl bara skönt så att alla kan bygga på en ny kula. Eller? Ja beroende på hur svart den skulle bli vill säga…
Men annars han man ju ta sig en funderare kring varför det skulle bli en kapitulation inom kort? Inget just nu pekar på att vändningen är nära (kanske just därför?!). Dollarn rasar, nya räntesänkningar är på väg och inflationen tar ny fart. Importpriserna i USA steg nästan 14% kunde vi läsa häromdagen. Hedgefonder hamnar i knipa och det är väl snarare början på deras problem (det här kvarstalsskiftet och nästa) än slutet. Så en hel del press på börsen kan väntas de kommande månaderna bara baserat på detta avseende. Vi såg vad avvecklingen av en handlares positioner på Societe Generale kunde leda till. Vad händer om ett par hedgefonder tvingas till liknande åtgärder?
Tittar man sedan tillbaka de senaste 10-15 åren har vi faktiskt bara haft två lika svaga årsöppningar som i år. Hänvisar här till svenska OMX. I två av fallen fortsatte kursfallen framåt september-oktober. I ett fall vände kurserna brant i mitten på mars. Det var 2003. Tre utfall är väl lite väl lite för att kunna stå till grund för någon som helst statistisk prognos. Men vi kan ju säga som så: utgår man från den historiken (10-15 senaste åren) är det här och nu vändningen måste ske. Annars lär det bli dystert minst ett halvår till.
Ha en trevlig helg! Det ska jag ha