TMG – En ballong fylld av förhoppningar
2016-06-28 18:50, Edited at: 2016-06-29 10:04Please note: Community posts are written by its members and not by Redeye’s research department. As a reader you’re always encouraged to critically analyze the content.
Det finns mycket pengar i omlopp. Och jakten på avkastningsmöjligheter kommer att bli allt hetsigare, speciellt med Brexit som gör att räntorna förblir noll och börsen som enda alternativ att tjäna pengar. Det här är en form av urkraft som pressar kapitalet att söka sig till mer riskfyllda investeringar. Dit räknas förvärv och uppköp.
Ett praktexempel på förvärv och uppköp är TMG, som jag förstår att det är lätt att lura folk att köpa. Affärsidé är enkel att ta till sig. Köpa små vinstdrivande bolag och sätta alla under samma namn på börsen. Många bolag, alla med små vinster, blir en stor vinst om man slår ihop det. Låter skitbra på papper, men är betydligt mer komplext i verkligheten. Bolagen ska samlas under ett gemensamt bolagsnamn, vara helt fristående och vips, tror man sig ha trollat till sig ett högre värde. Det är lätt att stirra sig blind på fel saker.
Ett uppblåst börsvärde har ingenting med verkligheten att göra. 20 ettor blir aldrig mer än 20 hur mycket du än vill och hoppas. TMG vill få oss att tro att deras ettor ska blir värda bara för att de är många - de försöker få oss att köpa ett indiskt reptrick av något slag.
Det är betydligt mer komplext än så. Att driva ett litet bolag på en lokal marknad är en sak. Att vara del av ett börsbolag med rapporteringsregler, börsregler och restriktioner är en helt annan sak. Från enkla beslutsvägar till krångliga. Men de ska ju skötas självständigt och precis som förut, står det i prospektet.
Jo, men med den stora skillnaden att den finansiella redovisningen, bolagsstyrningen och informationsgivningen är lagstadgad för varje enskilt bolag. Och det måste lämnas prognoser, budgetar och rapporter till HK varje vecka. System och rutiner som inte finns i små bolag och som inte gillas. Och då det är små entreprenörer som säljer sina livsverk är det inte svårt att lista ut att engagemanget kommer att rinna ut dem som vattnet ur ett badkar.
Men det svåraste kommer att vara att sätta en gemensam kultur i så många olika bolag. Att känna att man tillhör börsbolaget och vara en del av de andra bolagen. Att vilja kämpa ihop med de andra för att skapa värde, när man känner sig ensam i en liten stad och arbetar med lokala event eller videoredigering.
Statistiken talar sitt tydliga spår. En stor del av de förvärv som genomförs de kommande åren kommer att misslyckas. Historiskt har mer än hälften av alla förvärv misslyckats med att generera ökat värde för de inblandade aktieägarna. Också positiva marknadsreaktioner vid tillkännagivandet har raderats efter i snitt 22 dagar – därefter innebär förvärvet en förlustaffär. Förlusterna drabbar särskilt förvärvande bolag. Att växa genom förvärv är alltså en riskfylld strategi.
Men det står ju i prospektet att det är bolag med världsledande tekniker, globala kunder och att de nu ska få chansen att arbeta med kunderna mer globalt. Jo, det står så, men glöm inte att det är reklambolag, de är bäst på att göra reklam. Sanningen är att det inte finns ett enda bolag i kommunikationsbranschen, med ambitioner, som vill tillhöra ett hafsigt ihopsatt gäng småbolag. Om man vet att man är bäst på något som alla vill ha, varför vill man då sälja bolaget? Och bli en av 40 bolag som man inte har en aning om var de ligger och vad det gör eller vilken kvalitet de har?
Nä, jakten på att tjäna pengar går alltid snett till slut. TMG är ett praktexempel på ett sådant bygge tror jag. Många människor tolkar allt som står prospektet positivt, de har ingen egen erfarenhet av förvärv och förstår inte komplexiteten. Men det slutar alltid med platt fall när luften går ur ballongen.