Blev lite stimulerad av Oskars blogg om EU området.

Det ena ger det andra, och varför stanna i EU när handeln/ ekonomin är global.

EU:s mest högljudda problem just nu är Greklands statsfinanser, eller snarare om hur dessa skall vändas på rätt köl. De flesta pekar på EU:s plånbok tyskland, men där är man inte helt överförtjust att slänga friska pengar i en läckande båt. Främst av inrikespolitiska skäl.

Det är ju så att många EU länder har inte sanerat sina ekonomier och de är illa rustade mot ökade kostnader i form tex pensioner som snart börjar rulla in i och med att 40 talare pensioneras. Sänker man pensioner och samtidigt hjälper tex Grekland att börja med, så är ju läget bäddat för regimskifte vid nästa val. Att använda EU som ordergivare, vem som skall bidraga och hur mycket, sänker EU:s popularitet vilket inte heller är bra.

En ansträngd EU betyder politisk polarisering, inte bara nationellt utan också inom EU organisationen. Det senaste trenden är ju att rösta in representanter till EU parlamentet vars syfte är att motverka EU:s makt över medlemsstaterna.

Så rent politiskt blir organisationen mer och mer förlamad, till synes oförmögen att hantera kriser. Framtill dags dato är det ytterst få som skyller EU för effektivitet eller problemlösare,

snarare är det så att långbänken har varit enda verksamma vapnet, dvs tiden har löst EU:s problem som har haft karaktären av övergående natur.

Underskott i Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien mm som bryter mot det monetära avtalet har man stått maktlös inför. Gränsen där var 3% om jag minns rätt. Men Greklands två siffriga tal är ju annat, liksom Portugals. Likväl kan EU inget göra, rent konstruktivt, för att hjälpa dessa länder. Kraftiga böter som nämns som hot resulterar bara att länderna definitivt vill hoppa av samarbetet.

Det som förvärrat problemen inom EU är valutans styrka gentemot andra, främst dollarn.

Resultaten av detta är bla att det har varit lättare att importera och svårare att exportera.

Förödande kombination i statsfinanserna. Det naturliga tyngdlagen, i form av räntejusteringar, har inte kunnat verka som regulator i en sjuk ekonomisk värld. USA ekonomin har varit ännu sjukare och resulterat i nollränteläge och flykt från dollarn, där Euron fungerat som delvis ny världsvaluta.

Nu anser dock de flesta att läget vänt i USA, och dollarn framstår som säkrare världsvaluta än Euro. Vi får en flykt från Euro mot Dollarn. Konsekvenserna härav blir att Dollar stiger och orsakar, med min logik, att råvarorna så som olja och metaller sänks i pris (mätt i dollar).

Skr förstärks mot kanske 8.5 mot Euron, beroende på hur kraftig flykten blir, men också hur valet här hemma blir. Om tex SD får vågmästarrollen, vilket man inte kan utesluta, kan politisk oreda sänka kursen, likaså om vänstern får ministerposter.

Ur investerings synpunkt får man se över sina placeringars valutaexponering, det kan slå hårt, och speciellt fonder kan orsaka flykt från vissa känsliga papper långt innan valutan påverkar resultaten. Så ser jag på läget just nu med 12 månaders kikare…