Raset

Under signaturen löparns “glansperiod” dvs hösten 1999 till hösten 2000, blev jag vid ett flertal tillfällen kontaktad av allt från några tiggare till en etablerad finansman som hade olika typer av propåer. Av de förstnämnda märktes särskilt en kvinna som ringde och tyckte att jag kunde betala henne några hundra tusen kronor eftersom hennes barn inte betalat tillbaka sina lån till henne. Den senare föreslog lunch, men jag svarade undvikande att jag löptränar mitt på dagen och det ingår inte riktigt i min livsstil med affärslunch på stan. En gång ringde det på dörren och en kille som hade rest långväga ifrån tog chansen att föreslå att jag skulle medverka i solkustföreläsningar om aktier för turister. Jag gillade det inte eftersom det skulle innebära inkomst från tjänst eller rörelse. Senare kom f ö Veckans Affärer med ett liknande förslag fast på fler avlägsna semesterorter vilket lät lite väl jobbigt dessutom. En annan föreslog att jag skulle formalisera min uppenbarligen mycket effektiva analys- och urvalsmetod av snabbväxande IT-bolag och sälja den vidare i någon programvaruform. Iofs framgick nog den redan ganska bra “indirekt"på min helt gratis analyssida. Några ville att jag skulle medverka i en löparnaktiefond. Vidare fanns reklamförslag om utländska kapitalförsäkringar på min hemsida från ett bolag med en lite halvskum representant. Jag ville visst ha en miljon för att upplåta min hemsida åt sådana betalda kapitalistiska kommersiella budskap, varvid samtalet dessbättre snabbt dog ut. Osv.

När Börsmatchen-programmen direktsändes i TV 4 sept-nov 2000 fanns Nasdaq-index indikerat i studion och som jag minns det var det nästan alltid hemskt stora minustal under sändningarna. Alla lagen verkade dock optimistiska och satsade på uppgång. Det vinnande laget av de tre satsade ibland på Ericsson och Nokia, som inte föll så mycket. SwitchCore föll tyvärr extra mycket när de “ordervarnade” i oktober och vårt lag Konstlöparn låg alltmer risigt till. Stig Malms lag hade det också tungt. De satsade också offensivt bitvis med innehav av Net Insight och SwitchCore. Stig Malm hade verkat lite kritisk till löparn men blev nog alltmer positiv, åtminstone av aktievalet att döma. Efter tävlingens slut sa han t o m flera vänliga ord till den där “aktiejesus” eller hur det nu var han hade uttryckt sig en gång i början av serien :-) . Jag tyckte f ö han också verkade rätt trevlig. Konstlöparns lag låg sist någon gång, och min tröstande argumentering om att eftersom alla lagen satsade på uppgång men börsen i stället föll nästan hela tiden, så hade ju rimligen vi som låg sist egentligen lyckats med bäst med själva aktievalet, givet vår och de övriga lagens optimistiska förvisso felaktiga uppgångstro :-). Vid uppgång hade ju sannolikt Konstlöparns uteslutande offensiva “högbeta”-aktier stigit mest ! Denna skickliga (bort-)förklaring, eller vad man ska kalla det, återgavs sedan i det följande numret av Affärsvärlden på “Citatet”-sidan …

Konstlöparn kom till slut i mål i mitten av startfältet, även om “kontrollgruppen” Finansvalpen klarade sig bättre än alla de tre lagen som satsat på fel häst, eller rättare sagt en tjur. För björnarna hade nu definitivt tagit över på aktiemarknaden hösten 2000 - och för oväntat lång tid framöver. Inte förrän ca 3 år senare skulle en vändning uppåt skönjas i konjunkturen.

Under hösten 2000 kom dock inga tydliga fundamentala signaler som indikerade försämring för de svenska IT-bolagen. Långt senare blev det dock uppenbart, att många av de auktioner på mobiltelefoni-licenser som teleoperatörerna hade deltagit i flera stora länder medförde alltför frisk budgivning i den telekomyra som rådde 1999-2000. Operatörerna hade dessutom investerat för hårt i ny utrustning från Ericsson m fl, och fick därför stora finansiella problem och tvingades minska investeringarna de följande åren, i stället för den långsiktiga uppgång som marknadsprognoser hade förutsett så sent som år 2000. Nedgången, och börsrasen, kom att leda till en allmän allt försiktigare inställning ute i företagen till IT-investeringar i bred mening och en negativ spiral blev ett faktum.

Min aktieportfölj drabbades hårt från toppen 5 sept 2000. Trots SwitchCores ordervarning och kursras i oktober blev ändå kalenderåret 2000 mycket bra. Telelogic gjorde två skickligt tajmade företagsköp andra halvåret 2000 och blev den aktie jag kanske trodde långsiktigt mest på och som därför ofta var den högst viktade de följande åren. Trots börsrasen valde jag alltså, tydligen alltför optimistiskt, att fortfarande tro på t ex Merrill Lynchs rapport från sommaren 2000 där de skrev

" Moreover, the infrastructure build to support the burgeoning growth in internet and wireless

technology is still in its early stage. Those markets are not expected to mature until 2010. "

2000 lyckades jag ändå nå mycket fina + 32 % i löparnportföljen jämfört med Affärsvärldens IT-index som rasade med omkring 57 %. Det förklarades med många väl tajmade omviktningar och med kraftiga kurslyft i uppköpta Autodiagnos och Segerström, och uppgång under året för Enea, Boss, Telelogic, Fingerprint, PartnerTech och ReadSoft.

Så långt var signaturen löparns och mitt facit alltså fortsatt lysande.

Jag satsade därefter främst på Telelogic, Frango och ReadSoft eftersom de långsiktiga tillväxtmöjligheterna inte verkade ha försämrats nämnvärt för dessa bolag, åtminstone i det läget. Segerström med ökat telekomfokus, som tidigare kommit in i portföljen, köptes alltså upp av amerikanska Sanmina för omkring 3 ggr mitt ingångsvärde vid analystillfället, vilket kanske antydde fortsatt optimism inom telekomsektorn.

Men från februari 2001 rasade IT-aktierna igen och det mycket kraftigt. Det verkade nästan som om de bättre IT-bolagen bara hade fått en tidsfrist på uppåt ett år jämfört med “skräp-IT”. Eftersom bolagen själva inte antydde några nämnvärt försämrade förväntningar på framtiden under det första kvartalet 2001, t ex i Telelogics fall, behöll jag i stort sett mina vanliga aktier, om än vissa omviktningar.

SwitchCore gav i april upp försäljningsprognosen på 300 Mkr för 2001, och då sålde jag direkt resten mitt resterande måttliga innehav när mitt tålamod tagit slut. Börsvärdet var då ungefär det dubbla jämfört med när jag började köpa deras aktier 1999, men totalt sett låg jag ändå minus på dem pga för tung viktning hösten 2000. Det fanns alternativ som också fallit kraftigt men som var klart attraktivare värderat sett till risken och potentialen. SwitchCore kom något år senare tillbaka med en halvhyfsad omsättning och rakettillväxt, dock utan att nå vinst. De flesta åren därefter var aktien dessutom lite för dyr för mig, och de hade tappat för mycket tempo 2000-2001. När tillväxten ännu senare avtog kraftigt i mitten på detta decennium, gjorde gav jag en kalkylbaserad säljrekommendation, och kursen föll nästan oavbrutet tills bolaget insåg att förlustavdragen var det mest värdefulla.

Telelogic föll orimligt mycket på våren och försommaren 2001 relativt annan bättre IT och relativt de ännu positiva prognoserna. Men på sommaren kom beskedet om kraftiga nedskärningar och dessutom en nyemission. Sannolikt hade det läckt en del då från Telelogic. Telelogics åtgärder var dock de rätta och de tillhörde de IT-bolag som snabbast upptäckte faran. Strax därefter beslöt även ReadSoft att de skulle spara men något mindre än Telelogic och ingen nyemission. I Enea var däremot deras styrelse och nya VD lite långsammare med att reagera och agera - Enea som till 1999/2000 tjänat ihop till epitetet “IT-bolagens Rolls Royce” efter en decennielång period av framgång i form av lönsam tillväxt som börsnoterat bolag..

Sensommaren 2001 när fallet i efterfrågan för bolagen först blivit helt tydlig bedömde jag att det var lite väl sent att sälja - även skattemässigt. På lång sikt borde mina huvudinnehav Telelogic, Frango och ReadSoft då kunna utvecklas bra även kursmässigt dvs tills IT-konjunkturen normaliserats igen. Speciellt Telelogic hade pressats kraftigt ett tag. Frango visade dock fortfarande fin tillväxt och gick med vinst.

Osäkerheten om hur tillväxten skulle utvecklas från 2002 och framåt var ändå stor och tyvärr kom nya chocker för marknaden.11 sept 2001 kom terrorattentaten i bl a New York och detta anses ha orsakat en ytterligare försämring för t ex IT-investeringsklimatet i världen. Frango rapporterade senare ett kraftigt tapp några veckor, men lyckades ändå växa med över 30 % 2001 med vinst. Telelogic återhämtade sig på börsen under vintern och de som tecknade i nyemission fick sedermera en mycket bra avkastning. IT-aktierna kom att utvecklas starkt de sista månaderna 2001 och en bit in på 2002. Hoppet om en vändning i konjunkturen hade bidragit till det. Börskurserna verkade ju i förväg ha signalerat nedgången inom telekom- och övrig IT-sektor genom fallen från hösten 2000 och något år framåt. Då borde väl uppgången nu, om än i relativa termer blygsam, kunna föregå en förbättring i eknomin, kunde man resonera lite optimistiskt då.

Affärsvärldens IT-index föll kraftigt 2001. Min portfölj hade ju gått bättre, ja fantastiskt mycket bättre, än indexet både år 1999 och 2000. Portföljen var dessbättre också kraftigt decimerad vid ingången av 2001 efter tidigare stora uttag, och därför blev det stora portföljindexraset 2001 något mer uthärdligt även om det var fråga om miljonbelopp som gick upp i rök.

För att en och annan eventuell löparnkritiker inte utan “arbete” ska få gotta sig åt hur mycket min portfölj - i procent räknat - föll då, får dessa och andra själva räkna ut portföljindexets utveckling för år 2001 och även för år 2002, vilket dock tämligen enkelt, entydigt och noga går att göra för matematiskt ej obegåvade (som dock många löparnkritiker genom åren uppenbarligen har varit) med de data som jag ger här i löparn - the true story :-) . Dessa nödvändiga ledrådar finns tillsammans tillräckligt återgivna i tre på varandra följande avsnitt av denna “story”.

Fallet i tillväxten för bolagen var givetvis fundamentalt en katastrof eftersom en förväntat utebliven hög tillväxt i flera år faktiskt motiverar ett kraftigt kursfall om den börjar realiseras, och sommaren 2001 kom de första tydliga “bevisen” i efterhand på denna minskade tillväxt. Bolagen och de aktieägare som trodde på ledningarnas bedömning hade varit för optimistiska. Möjligen, tänkte jag då, hade jag 2001 tappat lite känsla för marknadsstämningen etc, genom att jag som nyinflyttad i Spanien en ganska stor del av året, inte läste dagsfärsk pappersupplaga av DI och SvD på morgonen som förr om åren. Med dem får man lättare en större bredd i intrycken t ex när det gäller världsekonomin. Att enbart läsa dem på nätet gör att man ganska lätt (och lat) sovrar och missar för mycket. Det är dessutom lite mindre bekvämt med datorn på magen. Morgontidningar är trevliga att läsa och kan med fördel läsas i sängen.

I grunden berodde portföljutvecklingen delvis på att informationen om problemen i telekomsektorn och dess konsekvenser, för sent nådde breda placerarkategorier inkl mig själv som så att säga togs på sängen när raset redan pågått alltför länge. Historiskt har dock flera börsras ej hängt tydligt samman med kommande sämre tider (t ex sept-okt 1998), så börsfall i sig är tyvärr ibland svårtolkade ur prediktionssynvinkel m a p fundamenta och konjunktur m m. Detta falls styrka kanske ändå borde gett en tydlig fingervisning även till optimisterna inkl mig själv, sett i backspegeln…

Ser man på hela perioden 1999-2001 och efter att så långt ha genomlidit ungefär hälften av det värsta IT-raset någonsin, steg ändå mitt portföljindex mycket kraftigt, och utklassade de relevanta jämförelseindexen.

Den faktiska totala portföljavkastningen i kronor räknat 1999-2001 blev dessutom högre än portföljuppgångsförändringen 1999-2001 i procent multiplicerat med portföljvärdet 1 jan 1999, främst tack vare tajmingmässigt bra nettouttag ur portföljen under IT-haussen. En del av uttagssumman vid årsskiftet 1999/2000 gick dessutom till köpet av bostaden på spanska Solkusten, och den visade sig bli en utmärkt kapitalplacering, så förutom den bättre livskvalitet som löpningen i solvärmen under vinterhalvåren har medfört har dessutom marknadsvärdet på fastigheten stigit kraftigt.

Den därpå följande treårsperioden 2002-2004 skulle också komma att bli framgångsrik för min portfölj totalt sett. Först dock ett fortsatt mycket dåligt år men sedan två lysande, dvs nästan precis som perioden innan om än i annan ordning och på något mindre dramatiska nivåer, men mer om det i nästa del av löparn - the true story.