För att tacka “löparn” för hans tid på redeye.se så väljer vi att återigen publicera hans bloggserie “löparn - the true story”. Hela denna bloggserie är skriven av “löparn” själv.

Sista delen

Det visade sig sedan att förväntningarna måste justeras ned även under år 2002. I början av året lutade prognosmakarna åt att konjunkturen skulle återhämta sig igen hösten 2002. Spänningen i Mellanöstern ökade i och med USA m fl:s ökade press på Irak och Saddam Hussein efter terrordåden 2001. Detta verkade fortsatt hämmande på ekonomierna och börserna. Den politiska osäkerheten och hot om Irakkrig, bidrog till en helt utebliven återhämtning i konjunkturen inkl IT-investeringarna under andra halvan av 2002.
De bolag som jag fortsatt satsade mest på dvs Telelogic, Frango och ReadSoft - delvis pga höga skattemässiga ingångsvärden utan kvittningsmöjlighet vid en försäljning - hade redan kommit på god väg att dra ned kostnadsmassan och anpassa sig till den svagare efterfrågan. Frango tvingades bara till en mindre nedragning 2002, och gjorde sin enda förlust som noterat bolag det året. 2002 blev en lång väntan på förbättringar som aldrig kom, under fortsatta kursras. Portföljindexet utvecklades dock 14 procentenheter bättre, eller snarare mindre uselt, än det hade gjort under (katastrofåret) 2001.
I kronor räknat drabbade som sagt de procentuellt sett stora kursfallen 2001-2002 portföljen betydigt mindre än t ex rekordlyftet 1999 gynnade densamma, tack vare kontantuttag under IT-haussen. Affärsvärldens IT-index rasade, och OMX-index föll med 30 % under 4-årsperioden 1999-2002, medan mtt portföljindex steg något trots den mycket utdragna IT-kraschen.

Återlöpet gick fort !
Det första kvartalet 2003 utvecklades aktierna åter mycket svagt i väntan på Irak-kriget. Men som, inte oväntat, vid en del tidigare tillfällen var det bara innan kriget bröt ut som kurserna föll. Då hade verkligen domedagsprofeterna sin bästa tid, och OMX spåddes mer än halveras av flera relativt erfarna aktiespekulanter trots de redan låga kursnivåerna på de större indextunga stabilare bolagen.
Själv lyckades jag bättre tajma vändningen uppåt än att förutse de stora kursfallen dessförinnan, vilket kanske är rätt naturligt för en optimist :-) . Jag satte därför för första gången på länge in lite nya friska pengar i aktieportföljen några gånger under vintern och våren 2003, då kurserna i Frango, Telelogic och ReadSoft borde vara nära botten och de faktiskt var “färdigstädade” och redo att dra fördel av en konjunkturuppgång.

Det fanns också denna gång vissa förväntningar om en konjunkturvändning, dvs senare under 2003. Ofta betrodda Affärsvärlden hade dock i maj 2003 en baissig inställning till USA-ekonomin och USA-konjunkturen, men jag hoppades på en klar förbättring i USA och senare Europa. Själva Irakkriget blev dessutom mycket kort, så det fanns fog för viss optimism vilket börsen tog fasta på under resten av våren och sommaren. Jag behöll Frango, Telelogic och ReadSoft som återhämtade sig relativt starkt liksom en del annan nedpressad IT.

I augusti 2003 noterade jag att många IT-konsulter ännu var extremt nedpressade med p/s-tal på 0.2-0.3. Flera andra signaturer på DI:s Börssnack, t ex de typiska “fundamentalisterna” bohempojk och capitol hade redan upptäckt de låga värderingarna och vurmade för aktierna varför jag inte vågade vänta längre. Samtidigt började Telelogic, först av mina aktier att närma sig min målkurs efter att på något halvår ha 3-4-faldigats i kurs.

När så fundamenta i de nästan färdigstädade KnowIT och Connecta av mig befanns extremt lockande fann jag tiden mogen att göra mina första två helt nya aktieanalyser på mycket länge. Connecta, med ett p/s-tal på 0.2 hade t ex en bedömd potential att åtminstone 3-4-faldigas i kurs givet en hygglig vinstmarginal, och de hade tydligt visat att de var på rätt väg. Connecta 4-faldigades på ett år, eftersom de uppnådde en ännu bättre vinstmarginal nu än jag vågade räkna med i sept 2003. KnowIT dubblades. Även analysutfallen av Rejlers och Teligent var mycket bra. Teligent dubblades på kort tid 2003. Rejlers gjorde det senare men då hade jag själv sålt och satsat på annat.
Facit under 2003 blev ett kurslyft på hela 120 % i portföljindexet och därmed hade raset 2002 ungefär “kvitterats”. Sedan starten 1999 var uppgången i portföljindexet ca 144 % motsvarande ca 20 % om året i genomsnitt, medan krontalsmässiga totala avkastningen fortfarande var bättre, tack vare de stora uttagen under IT-haussen, men även tack vare portföljinsättning under första halvåret 2003. Samtidigt hade Affärsvärldens IT-index rasat med omkring eller över 70 % under samma period, och OMX-index fallit med ca 9 %.

Under hösten 2003 kom de första tydliga signalerna om att IT-investeringskonjunkturen hade bottnat tidigare under 2003, och var på väg uppåt och därför såg det ljust ut för IT-investeringarna och IT-aktierna inför 2004.

Så inleddes en lång rad nya och i genomsnitt framgångsika, analysbaserade köp (och köprekommendationer på nätet), från min sida, vilket f ö uppmärksammades i Dagens Industri i ett par artiklar under 2004 med rubrikerna :

“Löparns” revansch - aktierna går som tåget (27 feb 2004)"
och den uppföljande “Aktieprofeten Löparn” fick rätt (24 nov 2004)"
De nya analysaktierna IT-konsulterna AcandoFrontec, RKS (uppköpta av Sigma) och Prevas gav positivt också bidrag till portföljindexet. Men Connecta, PartnerTech, ReadSoft, Frango, Teligent och Mandator(som hann säljas i tid efter bra uppgång) var ännu lönsammare innehav som var kvar från 2003. Frango köptes senare upp till en kurs som var mycket nära min målkurs. Under våren gjorde jag en analys av Protect Data som gav bra utfall även om jag själv senare onödigt tidigt plockade ut dem ur portföljen. De fortsatte sedan lyfta raketartat och blev även de sedermera uppköpta på mycket hög kursnivå. PartnerTech var en annan analysaktie som nästan dubblades.
Det resterande innehavet i Telelogic såldes ut helt i början av 2004 då de blivit hyfsat högt värderade. Inte förrän 2007-2008 nådde de några högre kursnivåer när de till slut blev föremål för uppköpsbud och utköp från börsen. Aktiekursen hade då nästan 4-faldigats korrigerat för nyemissionen 2001 sedan mitt initiala analysbaserade köp sommaren 1999. De blev därmed ett lyckat exempel även kursmässigt, sett på mycket lång sikt, på “kvalitets-IT”. Därmed hade fyra av de gamla “löparnaktierna” blivit uppköpta, dvs Autodiagnos, Frango, Segerströms och Telelogic varav 3 st på ca 4-7 ggr aktiekursen vid respektive analystillfälle.

Under hösten 2004 gjorde jag nya analyser av NOTE (en kontraktstillverkare - då med ett fantastiskt track record som onoterat företag sedan år 2000, och ändå lågvärderade givet kända fakta då), Enea och korttillverkaren XponCard. De hann stiga relativt bra i genomsnitt på kort tid till årets slut.

Jag gjorde för ovanlighetens skull även en säljanalys eller snarare kalkyl över IT-bolaget CISL, som hade börjat “tokhaussas” på Börssnack på delvis helt galna premisser efter en “skinn-ömsning” 2003/2004. Bl a en “ackordsvinst” från det gamla “skalet” lades av signaturen ttomas till grund för haussningen, vilket var det som “triggade” mitt inhopp. Fundamentan var dock väldigt tunn i bolaget, i synnerhet relativt börsvärdet. På kurs 0.26 kr kom min säljrekommendation och målkursen omkring 0.05-0.06 kr uppnåddes faktiskt. Tyvärr tjänade jag inget på det raset eftersom blankning sällan är möjligt i småbolagsaktier. En del andra kanske undvek att köpa Cisl onödigt dyrt dock. En tid senare har bl a Affärsvärlden avslöjat bolaget som en stor bluff. De nya företagsaffärer som CISL gjordes efter att min målkurs hade nåtts och vilka lyfte aktiekursen igen var tydligen inte mycket värda de heller.

Bringwell fick också en analysbaserad säljrekommendation trots att de redan hade mer än halverats i kurs. Jag bedömde att deras uppskrivna satsning på bantningspreparatet CUUR, som var mycket dåligt dokumenterat, knappast skulle bli så lyckosam. Dåvarande VD hade enormt optimistiska prognoser över USA-försäljningen, av vilket det senare blev nästan ingenting. Även Bringwell skrevs sedan ned (efter ett direkt tips från mig att de borde nagelfara aktien) av AFV och aktien föll ytterligare. På senare år med en ny VD och efter bl a många nya företagköp har Bringwells aktie utvecklats bättre.
De 11 nya analysaktierna sept 2003-maj 2004 steg hela 92 % i genomsnitt till 30 dec 2004 från resp analysbaserade rekommendations-tidpunkt räknat och utklassade AFV IT-index och OMX-index. Samma år steg min portfölj med hela 95 % vilket även det utklassade index (OMX + 17 % 2004).

Jag blev 2004 nominerad till titeln Årets Stjärngosse i DI, där visst Ericssons VD oförskämt nog knep förstaplatsen före mig (“stark runner up” skrev DI passande nog - bergslopp uppför blev ju senare min specialitet !) med Volvos VD som trea. Som vanligt blev det också några missar dock av mindre storlek detta lyckosamma år, eftersom jag t ex snabbt lämnade Nexus-aktien när de svek strax efter analystillfället.

Jag decimerade portföljstorleken i kronor med större kontantuttag (liksom jag gjorde under de följande åren). Redan efter denna periods korta (men kraftiga) portföljuppgång började jag bli lite “mätt” på aktier trots att konjunkturen ännu var i en ganska tidig återhämtningsfas. Dessutom insåg jag att det relativa och absoluta utfallet från 2004 skulle bli mycket svårt att vara i närheten av eller överträffa i framtiden…

2005 gifte jag mig med “min doktor” i molekylärbiologi –
http://hem.passagen.se/fingerpr/Running/bild10/image001.jpg
men hann ändå se portföljen gå upp med 46 % vilket faktiskt var en bit över min förväntan vid inledningen av året, trots att det stora NOTE-innehavet en längre period påverkade portföljutvecklingen kraftigt negativt efter att bolaget aviserat mycket stora och oväntade engångskostnader och detta vid två tillfällen dessutom. Aktien repade sig sedan under hösten, och kom sedermera att kursdubblas räknat från analysens startkurs även om jag själv avstod aktien för andra alternativ när återhämtningen senare lyft dem omkring 10 % över analystillfället.

Det nya innehavet i oljebolaget PA Resources sedan mars 2005 kom dock att mer än väl uppväga missen i NOTE. PAR gjorde ett mycket stort och lyckosamt köp Tunisien strax efteråt vilket gav innehavet en mycket bra start. Min bedöming var då att oljepriset åtminstone skulle ligga på omkring 50-60 USD/fat uthålligt i genomsnitt, och då var PA Resources mycket intressanta att behålla länge, speciellt om de gjorde ännu fler lönsamma köp av oljefält etc. De tre nya analysaktierna med någorlunda lång löptid under 2005 slog samtliga OMX-index med klar marginal. Analysaktiviteten från min sida minskade dock kraftigt 2005 efter vikande inspiration bl a pga högre värderingsnivåer och fortsatt “aktiemättnad”. Allteftersom blev portföljen tydligt energiviktad mot främst olja och uran.

Året därpå minskade jag min internetnärvaro på olika aktieforum främst av bekvämlighetsskäl men även efter viss inspirations- och incitamentsbrist till att göra nya analyser delvis pga att jag anade att en konjunkturnedgång borde närma sig snart, även om jag i grunden mest trodde på ett scenario likt 1990-talet med måttligare konjunktursvängningar under detta decennium. Fundamenta för uran tydde på långvarigt betydligt högre uranpriser än före 2006 främst pga mycket låg nyproduktion jämfört med en ökande efterfrågan ,och därför började jag intressera mig för Kanadabörsens aktier på allvar där mängder av intressanta uranbolag var noterade.
Pga tilltagande slöhet från min sida satsade jag fr o m vintern 2005/2006 alltmer på s k chansaktier, dvs där jag inte gjorde någon egen djupare analys som hade varit brukligt tidigare. Uranaktierna SXR(Aflease - dessa fusionerades - och efter en ny fusion med Urasia blev de Uranium One med tickern UUU), Paladin, URE, Urasia och UEX var exempel på sådana, liksom mineral/energiaktien BHP, gasaktien Vostok Nafta och oljeaktien DNO samt dessbättre endast en mindre chanspost i svenska NRST (som visade sig ge sannolikt avsiktligt grovt vilseledande stororderbesked och vinstprognoser ). Tillsammans gav dessa dessa i genomsnitt ett mycket bra utfall trots några missar. Portföljindexet steg 44 % 2006 efter en ryckig utveckling i Kanada men med en mycket stark avslutning under det sista kvartalet tack vare den mycket stora exponeringen mot uransektorn. Totalt sedan årsskiftet 1998/1999 hade portföljindexet därmed 10-faldigats (stigit drygt 900 %) under 8 kalenderår, jämfört med OMXS30 som steg 64 % under samma period.

En noggrann uppföljning under 2006 av mina 20 st nya svenska analysaktier 2003-2006, visade en oviktat genomsnittlig procentuell uppgång på ca 2.7 ggr relativt OMXS30 från det att analyserna publicerades till slutet av det år då aktien senast köprekommenderades. På så sätt speglade mätmetoden det långsiktiga analysutfallet lite mer neutralt. 15 analysaktier av totalt 20 slog index. 17 steg och 3 föll. Inkluderar man aktieutdelningar i jämförelseindexet blev den s k performancefaktorn något reducerad till ca 2.4. Med bra tajming i utgång och även i kortsiktigare handel i dessa aktier, var det möjligt att nå en mycket hög avkastning i så gott som samtliga fall.

2007 satsade jag länge uteslutande på gruvaktier i Kanada, och efter en trevande inledning på året utom under första dagens hausse lyfte aktierna kraftigt fr o m slutet på februari, dvs strax innan min återkomst till Börssnack där jag relativt hårt propagerade för min nya analysaktie TAM (zink/bly/koppar) som hade enorm kurspotential och var närmast felvärderad av marknaden relativt då rådande metallpriser. TAM 6-faldigades sedan som mest på 5 månader och var huvudförklaringen till portföljlyftet under 2007. Av uranaktierna gick mitt då tyngsta innehav Uramin stabilast och blev dessutom uppköpta inom några månader, och därmed nådde portföljindexet redan på sommaren ungefär den nivå som senare även blev årets facit. Pga mycket stor aktievolatilitet på kanadamarknaden var jag betydligt kortsiktigare än vanligt detta år, vilket tillsammans med lyckosam tajmimg bidrog starkt till det mycket goda resultatet.
I och med den amerikanska bolåneorons förnyade utbrott kring månadsskiftet juli/aug 2007, valde jag att, delvis av bevämlighetsskäl, att minska aktieexponeringen kraftigt. Dessutom hade jag tidigare under året gjort stora portföljuttag. Senare i augusti sålde jag alla kvarvarande innehav efter att fyndköpt en del när uranaktierna rasade. Jag var mycket nöjd med portföljresultatet + 83 % och ett drygt 18-faldigat portföljindex sedan 30 dec 1998. Jag hade då - när jag satt i vårt för en del av årets aktievinst nyligen och snabbt inköpta “lantställe” - allvarliga tankar på att äntligen ta en riktig “långsemester” från aktier. Där ute fungerade ju dessutom Telias mobila bredband tämligen uselt vilket var extra irriterande när man skulle göra aktieaffärer.

Som vanligt kunde jag inte inte hålla mig så länge utan redan efter ett par veckor blev det diverse återköp av “utbombade” aktier, vilket redan 24 sept medförde ett nytt ATH i portföljindexet med + 1880 % sedan årsskiftet 1998/1999 och nytt årshögsta + 96 %. Men fr o m okt gick det sämre främst pga amerikanska bolånekrisens sekundäreffekter såsom basmetallprisfall vilket påverkade den tidigare kursvinnaren (som hade återköpts relativt billigt i sept) TAM starkt negativt och ett private placement-relaterat ras i den nya potentiella raketen och uran-chansaktien BVT.

2007 gav ändå en extremt bra totalavkastning relativt Stockholms- och Kanada-börserna, med +75 % för portföljindexet. De under slutet av 2007 nya långsiktiga innehaven i diverse aktier som hade fallit mer eller mindre kraftigt i den begynnande krisen PA Resources, solenergibolaget PV Enterprise och kursrasade kontraktstillverkaren PartnerTech - de första svenska innehaven på över ett år- blev nya analysbaserade satsningar inför 2008. Alla dessa borde verksamhetsmässigt mest påverkas av annat än makroekonomin eftersom PartnerTech var krisvärderat mest pga interna problem, PVE verkade på en långsiktigt snabbväxande alternativenergimarknad och hade en mycket fet ordebok , och PARs oljepriser kunde väntas förbli mycket höga. Dessutom hade jag en mindre del i tre kanadensiska förhoppningsbolag i gruvbranschen, dvs BVT, AFA och PLE som alla hade extremt stor potential men samtidigt hög absolut risk och där avgörandet borde ske under 2008.

Epilog
Utan den överdrivna IT-haussen och euforin (under nov 1999-mars 2000 på Stockholmsbörsen), hade antagligen IT-investeringarna fått ett lugnare och jämnare förlopp, och risken för uppenbara överdrifter även i den reala ekonomin hade minskat med påföljande lindrigare investerings- och aktiefall om de ens hade behövt uppstå. IT-bolagen och deras aktier hade i så fall sannolikt stått högre i kurs under 2001-2003 än vad som blev fallet. Det blev helt enkelt “för mycket av det goda” 1999-2000 !

Sammantaget steg löparnportföljens index med hela 1664 % 1999 – 2007, motsvarande ca 37 % om året i geometriskt genomsnitt under loppet av nio år. Det innebär en utklassning av alla relevanta index inkl Affärsvärldens IT-index. T o m räknat från det årsskifte då IT-aktierna generellt stod som högst, dvs 1999/2000 (då jag alltså gjorde mitt hittills största portföljuttag av likvida medel) har mitt portföljindex utvecklats bättre än OMXS30-index. Genomsnittet 37 % per år sedan 1999 har dragits ned kraftigt av ett uselt utfall under det djupa IT-raset 2001-2002 då jag bl a av skatteskäl valde att vänta ut krisen inför den, iofs försenade, uppgången som kom först hösten 2003 och framåt för att kunna sälja Telelogic, ReadSoft och Frango från skattemässigt höga ingångsvärden och kvitta eventuellt kvarvarande förluster mot nya placeringars vinster (vilka kom fr o m 2003 från nya analysaktier som Connecta, KnowIT m fl ).

Det aritmetiska medelvärdet av den årliga portföljuppgången 1999-2007 var hela 88 % vilket kanske något bättre speglar det privatekonomiska utfallet eftersom jag brukar göra portföljuttag varje vinstår för andra ändamål dvs att leva på. Rensat för det enorma portföljlyftet på 502 % 1999 och rasåren 2001-2002, blir det aritmetiska medelvärdet av de övriga något mindre extrema sex årens resultat + 69 % med en spridning på +32 % till + 120 %. OMX-(nu OMXS30)indexet steg 1999-2007 med endast knappt 5 % om året i genomsnitt, vilket med återlagda utdelningar torde motsvara en totalavkastning på ca 7-8 % om året. Således utvecklades mitt portföljindex omkring 5 ggr bättre i geometriskt genomsnitt per år. Givetvis är jag extremt nöjd med detta totalfacit under min internetaktiva period, även om IT-krisens långa varaktighet kostade en hel del i oväntat stora förluster och värdenedgång, fast å andra sidan blev återhämtningen fr o m 2003 desto snabbare. Det senare antyds av mitt portföljindex uppgång med närmare 1500 % från ingången av 2003 t o m årsskiftet 2007/2008.

löparnportföljens höga procentuella avkastning har uppnåtts både genom långsiktighet efter fundamentalt grundad aktieanalys, och ett mycket stort antal bedömt taktiskt lämpliga kortsiktiga omviktningar pga överdrivna kursrörelser, förutom mer strategiska omplaceringar. Courtaget bör totalt ha uppgått till storleksordningen miljonbelopp under hela denna period. Det var lämpligt att nettominska exponeringen på börsen under IT-haussen, som jag själv gjorde och även berättade om i en DI-intervju vid årsskiftet 1999/2000, efter att IT-aktierna hade lyft i skyn på bara ett par månader under nov-dec 1999.

Ibland har även jag tagit hänsyn till vad s k teknisk analys (TA) dvs kurshistorikstudium påstås säga om framtiden. Det beror på att jag sedan länge har insett att den främsta orsaken till att den ibland faktiskt kan fungera kortsiktigt för den typ av lite mindre bolag som jag investerar i är dess självuppfyllande effekt. Med internets stora och ökande slagkraft det senaste decenniet har kursvariationerna förstärkts delvis just pga TA om många samtidigt tror på den och agerar därefter.

Risken (och potentialen) mätt som aktiernas volatilitet relativt börsindex har nästan alltid varit mycket hög, vilket lönade sig extremt mycket 1999 men straffade sig hårt 2001-2002, även om det var två stycken kraftigt överdrivna marknadsreaktioner för en hel bransch som betydde mest vid båda tillfällena. Volatiliteten säger dessutom mer om den kortsiktiga risken än om de fundamentala långsiktiga dito, eftersom en mycket noggrann analys av mindre och medelstora bolag kan medföra att risknivån sedd från en sådan placerares synpunkt är betydligt mindre än marknadens tolkning av densamma då denna typ av aktier ofta är sämre bevakade av marknadens aktörer i genomsnitt - paradoxalt nog delvis pga samma risk. Personligen tycker jag att det är roligt att trotsa “den dumma marknaden” då och då och satsa på sådant som den f n inte alls tycks gilla, men där fundamental analys säger att den med god sannolikhet ganska snart borde ändra sig. Flera gånger har det dock straffat sig, t ex om den negativa överdriften fortsatt kraftigt och sedan (en del av) marknaden tidigt faktiskt tycktes ha vetat något mer…

Eftersom jag nu, trots portföljindexets enormt stora långsiktiga uppgång inte har en så väldigt mycket större aktiv aktieportfölj än vid inledningen av 1999 pga att jag har gjort många nettouttag (för skatt, levnadsomkostnader, fastighetsköp på spanska Solkusten och i Sverige, resevsparande etc) - jag har ju aldrig haft ett vanligt arbete - kan man kanske också likna det vid att löparnportföljen varit en slags volatil “investmentbolagsaktie” men med en extremt hög genomsnittlig “direktavkastning” (även avräknat några “nyemissioner” = portföljinsättningar), som summerat under dessa år mycket mycket kraftigt överstiger värdet av “aktien” nu trots att aktien dessutom har gått upp en del :-)