För att tacka “löparn” för hans tid på redeye.se så väljer vi att återigen publicera hans bloggserie “löparn - the true story”. Hela denna bloggserie är skriven av “löparn” själv.

“Dagshandlarnas okrönte konung” - men visst var det lätt att bli fartblind år 2000…

1999 hade börsens generalindex lyft med hela 67 % mycket tack vare Ericssons kraftiga uppgång. Dessförinnan var det 1983 generalindex lyfte ännu mer. Telekom- och IT-aktier steg sammantaget över 100 % 1999 . Så det var lätt att bli rik då, dvs sett i backspegeln om man ägt sådana aktier. Men förmodligen var det inte riktigt lika lätt att efter fundamental analys välja ut ett 10-tal aktier vilka långsiktigt borde stiga kraftigt, och som tillsammans, iofs med många omviktningar, resulterade i en årsavkastning på t ex 502 %, dock kraftigt över även min egen förväntan förstås.

Min reaktion i december 1999 på den snabba och enormt stora uppgången för IT-aktier var att värderingarna generellt sett krävde en i väldigt många år mycket hög tillväxt för hela IT-sektorn, ofta t o m högre än mina sedan tidigare bevisligen raketväxande produktbolag inom IT uppvisade då. Rena IT- eller som vissa kallades - internetkonsulter som omöjligen kunde växa uthålligt organiskt med 50 % om året särskilt länge värderades trots det ofta ännu högre. Framfab nådde som mest över 30 MILJARDER kr i börsvärde. Även på mina aktier hade nu kraven växt enormt kraftigt, fundamentalt sett, varför jag beslöt att sälja ca 60 % av portföljen med en riktigt fet vinst genom en “avhylning” vilket jag också “kommunicerade” i en av de flesta sannolikt snabbt glömd artikel i Dagens Industri vid årskiftet 1999/2000, titulerad “Löparn ligger likvid i år” och där jag fick epitet i rubriken ovan. Jag var dock ingen klassisk daytrader som gick in på morgonen och hade sålt allt innan stängning. Jag uppgavs där ha sagt att “Hela IT-sektorn är högt värderad även om jag på tio års sikt tror på dessa företag”.

Det kunde tolkas som ett “illa dolt” budskap att det krävdes orimligt lååångsktig hög tillväxt för att IT-sektorns aktier som helhet skulle ge bra avkastning på några års sikt. Relativt sett trodde jag givetvis mer på just mina aktier, och om tillväxttakten i stort sett bibehölls, marknaden var lugn eller fortsatte upp borde mina aktier kunna gå fortsatt bra. De ur portföljen ändå bra tajmat uttagna pengarna användes för skatt, lägenhetsköpet i Spanien, bankinsättning m m. Detta medförde att vissa vinster “låstes in”, och att vinsterna eller förlusterna i aktieportföljen i absoluta tal skulle bli mindre framöver dvs miskad risk, allt annat lika.

Det rådde allmän IT-yra i Sverige, initierad av de enorma kurslyften för IT/telekom-aktierna i nov-dec 1999 som sannolikt främst berodde på att utländska större investerare och institutioner plötsligt och mycket kraftigt började öka sina köp av svenska IT-aktier. Rutinerade aktiva småsparare fortsatte säkert att köpa och sälja, medan många av de mindre rutinerade lockades in i yran först år 2000 när flera aktier redan hade 10-faldigats i kurs eller ännu mer. Det är ett klassiskt mönster och faktiskt naturligt. På toppen är ju intresset som högst, nästan per definition. Det var den sistnämnda kategorin placerare som var de största förlorarna på IT-bubblan pga den utdragna IT-kraschen t o m mars 2003, och som tydligt inleddes redan i mars-april 2000 för de sämsta IT-bolagen. Var och en placerar dock alltid helt på egen risk, vilket t ex min egen hemsida hade kungjort sedan länge redan då.
I grunden berodde den positiva utvecklingen på dittillsvarande fina fundamentala förutsättningar och utfall i form av tillväxt och förväntad dito i framtida IT-investeringarna. De flesta marknadsprognoser för t ex sektorn infrastruktur för telekom, datakom och Internet, spådde en under flera kommande år varaktig och relativt hög marknadstillväxt. Inom telekom gynnades förstås börsloket Ericsson mycket av detta. Själv tyckte jag att Ericssonaktien varit lite dyra relativt sett redan hösten 1999, medan Enea och Telelogic borde ha större potential enligt mina kalkyler. Det senare verkade aktiemarknaden också ha insett (men med råge !) under okt-feb 2000 då Enea och Telelogic mer än 10-faldigades. SwitchCore, som utvecklat världens snabbaste växelkrets CXE-16 för Gigabit Ethernet tack vare ett unikt kunnande inom hårdvarudesign, var också mycket bra positionerade på datakommarknaden och förberedde sin marknadslansering under 2000. Deras orderboksprognos för Q4 2000 låg fast.

Själv inledde jag sålunda 2000 med en reducerad portfölj men med fortsatta satsning på främst några noga utvalda aktier, med diverse löpande omviktningar, eftersom det snart ändå kändes som att marknaden skulle fortsätta lyfta ett tag till trots många skyhöga värderingar. Det verkade också alltmer som att den underliggande kraften inom dessa sektorer i ekonomin förblev mycket stor (FÖR stor hos teleoperatörerna som det långt senare framkom). Bolagens egen framtidstro kom att stärkas, och tyvärr överdrivas i många fall. Enea, som egentligen varit ett relativt konservativt teknologiinriktat företag under 1980- och 1990-talet trots deras närmast obrutna framgångar, rycktes också med av euforin och tolkade själva det som att MARKNADEN nu krävde, eller åtminstone gav dem ett mandat för, en hårdare satsning på OSE i USA, underförstått eftersom OSE tydligen hade en så enorm värdepotential enligt marknaden. Jag vet att det tänktes ungefär så i ledningen på Enea, efter informell samtal med VD vid bolagsstämman 2000, efter att ha avnjutit deras, som kutymen bjöd sedan minst 10 år tillbaka, mycket välsmakande stämmomåltidsbuffé (och vilken genom åren säkert lockat en och annan f d fattig pensionär som då inte bara hade fått “gratis” måltider att gotta sig åt som tack för sin långsiktighet) . Därför gjorde Enea en offensiv nyemission på hela 500 Mkr sommaren 2000 vilken dock endast ökade aktieantalet med 10 %, tack vare det höga börsvärdet.
Luleå-producerade TV-programmet Norra Magasinet ville göra ett reportage om löparn i början av 2000, och en reporter och fotograf kom ner till Solkusten och intervjuade på stranden, i soffan och fotade även lite backlöpning trots löparkrämporna. Det var rätt trevligt även om resultatet sedan blev ett lite väl vinklat program, som orsakade viss tittarstorm när t ex många av mina hemsidesbesökare kritiserade programmet på dess sajt. Reportern och speakern i programmet sa bl a “och löparn blir bara rikare och rikare”, och det stämde ju iofs för efter bara två månader av år 2000 hade min kvarvarande portfölj lyft över 100 %.

Med tanke på den stora snabba portföljuppgången så långt år 2000,och lite allmän analysambitionsmättnad, lät jag mig övertygas att köpa några nya IT-aktier nästan uteslutande i små chansposter, varför det kommande negativa utfallet redan år 2000 för dessa spelade mindre roll för portföljutvecklingen. Utom i ett fall, Uppsalaföretaget Jaybis som framstod lite som ett potentiellt mini-Enea á la slutet på 1980-talet dock med helt annan inrikting. De hade varit ett stabilt IT-konsultföretag, men den nya satsningen på programvara för e-handel (“B2B” dvs mellan företag) var tydligen marknaden inte mogen för då och det tillsammans med IT-investeringsfallet sänkte bolaget trots att det stöttades av Atle.

I denna veva i närheten av toppen på IT-haussen kom det ett amerikanskt kontant uppköpsbud på ett av portföljinnehaven, nämligen min gamla favorit Autodiagnos. Budgivaren tyckte att Autodiagnos var värt närmare 25 gånger så mycket som Matteus-analytikerns kursprognos, vilken visserligen avsåg sommaren 1999. Det var ju inte så snålt. Min mycket goda vinst på det kvarvarande innehavet, som i ett slag nästan dubblades i värde upplevdes dock inte som särskilt anmärkningsvärd i de märkliga tider som då rådde :-) . Autodiagnos blev uppköpt till en kurs som innebar att de ungefär 7-faldigades räknat från min analys publicering på hemsidan och mitt första inköp 1998.

I början på mars 2000 antydde jag på nätet att värderingarna nu var lite väl farliga även om jag inte direkt ville baissa(förutom Drax och Internetkonsulterna förstås som “alltid” var dyra). En rubrik på min hemsida löd t ex “löparnportföljen håller relativt hög likviditet ca 1/3 7-8 mars efter den långvariga HAUSSEN :-)” Och ur ett samtida inlägg på Börsnack : " 2000-03-07 22:07:09 [löparn] Anmäl inlägget Rubrik: Drax ska jag INTE skriva om nu :-) Min känsla att denna hausse-period rimligen borde få ett slut snart med ngn rekyl och lugnare utveckling. Vissa värderingar är ju extremt höga och fler borde bli nervösa…Jag har inkl reserver ungefär hälften i likvida medel nu och hälften i aktier…"

Detta var en ganska tydlig varning till t ex fullinvesterade eller belånade aktieägare. För att inte tala om Draxare och de som ägde Internetkonsult-aktier. Dessa kom att rasa över 99 % de kommande året eller åren. löparnaktierna klarade sig i genomsnitt avsevärt bättre, om än enligt min dåvarande förväntan överraskande dåligt absolut sett, eftersom IT-investeringarna först långt senare föll kraftigt. Men aktiemarknaden anade tydligen oråd långt i förväg och drog all IT, ibland lite orättvist, över (nästan) samma kam.
Någon gång då och då funderade jag lite över varför jag inte slutade helt med aktier år 2000, men den krånglande hamstringsmuskeln medförde att jag ofta inte kunde träna ordentligt, och det var ju rätt kul ändå med analyserandet, spekandet, Börssnack etc.(VCW slutade jag på under hösten 1999, pga alla osignerade påhopp, strax innan IT-haussen bröt ut med ett inlägg där jag spådde ett lyft för Enea och SwitchCore vilka jag då vurmade starkast för).

Problemet, som visade sig tydligt efterhand dvs när IT- och telekominvesteringskonjunkturen oväntat föll kraftigt under andra halvan av 2001, var att det i hausse-lägen förstås inte är tillräckligt att vara köpvärda relativt sett i sektorn, för att få en acceptabel absolutavkastning, åtminstone inte om man är långsiktig. Marknaden hade ju en enormt hög värderingsnivå i genomsnitt vilket jag och många andra hade insett sedan i nov-dec 1999, men girigheten och marknadens “momentum” gjorde att många stannade kvar. Det ligger därför en stor fara i att ändå lockas att kunna hitta aktier som är mer köpvärda än andra de andra i sektorn, om man t ex i extrema hausseperioder kan hitta stora skillnader i värdering, men där nästan alla aktier visar sig vara dyra om de yttre förutsättningarna blir mycket sämre än förväntningarna, som de sedan blev under 2001. Marknaden hade redan på våren 2000 börjat besinna sig genom ganska breda IT-aktiefall som om kurserna nästan generellt varit för höga oavsett kommande konjunkturutveckling inom IT. Det blev då en initial tillnyktring och det fanns behov av en lämplig “hedge”. Tyvärr fanns såvitt jag vet ingen säljoption på IT-index, eller ännu hellre “IT-konsult-index”. Hade det gått att hedja mina IT-aktier med säljoptioner eller blankning av internetkonsulterna hade portföljen kunnat stiga kraftigt även år 2001, eftersom de senare rasade värst av alla aktier !
Trots att IT-sektorn föll mycket kraftigt efter vintern 2000, gick mina placeringar periodvis mycket bra tack vare en konsekvent värdering av de olika IT-aktierna med många kortsiktiga löpande omviktningar. Jag gjorde en uppvärdering av Frango pga att deras marginalmål uppgavs kunna bli högre än 10 % på sikt efter min uttänkta fråga på bolagsstämman. Trots att de växte snabbast hade de bäst marginal av snabbväxarna som jag följde, men ändå lägst marginalmål - månne hade de bara varit mest realistiska ? Jag höjde min målkurs kraftigt och Frangos kurs lyfte från 160 kr till 299 kr som högst på 4 dagar, 1 kr under mitt målkursintervall. Telelogic, vilka som mest 18-faldigades räknat från sommaren 1999, hade jag lämnat för tidigt kursmässigt sett (men knappast fundamentalt sett), men kunde återköpa relativt attraktivt försommaren 2000. De gjorde senare en lyckad strukturaffär som underbyggde kursen. Senare återköpte jag Enea också men i mindre dos då de fortfarande var ytterst svåra att försöka räkna hem men jag gillade bolaget. I feb 2000 på högre nivå hade jag faktiskt gjort en snabbkalkyl på Enea som visade sig kräva rakettillväxt eller snabbväxt i omkring 10 år för att räkna hem aktien.
På sommaren 2000 var det relativt baissigt, men jag noterade en ny långtidsprognos från Merrill Lynch just för de nischer jag var intresserade av, nämligen infrastrukturmarknaderna för telekom/datakom/Internet. I deras analys spåddes att dessa sektorer skulle ha en mycket hög tillväxt i många år för att inte mogna förrän om ett decennium. Jag valde att tro på att det var en hel del substans i det.

I början av augusti hade även mitt portföljindex hunnit backa en del ytterligare från senaste toppen. Strax efteråt blev jag tillfrågad av TV 4 om att deltaga i det nya programmet Börsmatchen som skulle starta i början på september och där tre lag skulle tävla med tydligen relativt kortsiktiga placeringar i några månader, samt hunden Finansvalpen som skulle representera slumpen, förmodar jag. Då kände jag att t o m mitt behov av exponering i media inom mina intresseområden började bli lite väl mycket tillgodosett :-). Börsläget just vid frågetillfället kändes iofs kortsiktigt hyfsat dvs lite nedpressat för mina aktier, och det vore kanske intressant att lägga ut texten ordentligt om Telelogic, SwitchCore och dom andra dittillsvarande raketerna. Men jag var ändå tveksam och lät efter viss vånda hemsidesbesökarna avgöra i en “E-post-omröstning” som dessvärre medförde att jag trots allt “tvingades” tackade ja :-) .

När Börsmatchen skulle dra igång hade min aktieportfölj stigit igen och överraskande kraftigt på bara fyra veckor, och värderingsläget inför Börsmatchens start kändes inte alls lika gynnsamt längre. Jag hade dock länge varit inställd på att mest göra “reklam” för dessa spetsteknologiföretag som ingick i min långsiktiga portfölj inför TV-tittarna, än på att kortspeka som var programmets idé. Nasdaq inledde då en period med utdragna kursfall och börsras, men även några mer sällsynta dygnsrekyler, om vart annat men där tendensen var stark baisse. Det hade dock ännu inte kommit några tydliga fundamentala signaler om att investeringarna inom telekom/datakom/Internet inte skulle fortsätta stiga. Värderingarna på Nasdaq var fortfarande generellt högre än i Stockholm vid det laget och därför var deras nedgång inte alls orimlig även om IT-konjunkturen förblev bra.

Lag Konstlöparn där den “konstige” Ernst Billgren och springaren löparn deltog fick dock en bra start med SwitchCore som en av tre utvalda aktier och vi ledde efter den första veckan. Dagen efter att första programmet sändes dvs 5 sept 2000, steg SwitchCore något och löparnportföljens index noterade faktiskt just då ATH (ett ATH som först slogs under 2007). Jag var då god för ett, för en evigt “arbetsfri” tidigare ej särskilt förmögen privatperson, ansenligt belopp förmögenhetsmässigt baserat på marknadspriser av tillgångarna.
Jag tror att det var ungefär vid denna tid som jag blev intervjuad av TV 4:s ekonomiredaktion, eller möjligen var det enbart i det längre framträdandet i DI-Television - omkring maj 2000, som reportern Gunnar Ljunggren frågade om min kommentar till att självaste Erik Penser skulle ha sagt att löparn hade störst makt på börsen nu - OJ - ja jag uttryckte tydligt viss skepsis till sanningshalten :-) .
När drygt 2/3 av år 2000 hade avverkats, hade det totalt sett gått fortsatt lysande för löparnportföljen, medan IT-aktierna i genomsnitt hade börjat gå dåligt sedan ett halvår tillbaka. Även min portfölj skulle dock snart komma att drabbas hårt…

Raset
Under signaturen löparns “glansperiod” dvs hösten 1999 till hösten 2000, blev jag vid ett flertal tillfällen kontaktad av allt från några tiggare till en etablerad finansman som hade olika typer av propåer. Av de förstnämnda märktes särskilt en kvinna som ringde och tyckte att jag kunde betala henne några hundra tusen kronor eftersom hennes barn inte betalat tillbaka sina lån till henne. Den senare föreslog lunch, men jag svarade undvikande att jag löptränar mitt på dagen och det ingår inte riktigt i min livsstil med affärslunch på stan. En gång ringde det på dörren och en kille som hade rest långväga ifrån tog chansen att föreslå att jag skulle medverka i solkustföreläsningar om aktier för turister. Jag gillade det inte eftersom det skulle innebära inkomst från tjänst eller rörelse. Senare kom f ö Veckans Affärer med ett liknande förslag fast på fler avlägsna semesterorter vilket lät lite väl jobbigt dessutom. En annan föreslog att jag skulle formalisera min uppenbarligen mycket effektiva analys- och urvalsmetod av snabbväxande IT-bolag och sälja den vidare i någon programvaruform. Iofs framgick nog den redan ganska bra “indirekt"på min helt gratis analyssida. Några ville att jag skulle medverka i en löparnaktiefond. Vidare fanns reklamförslag om utländska kapitalförsäkringar på min hemsida från ett bolag med en lite halvskum representant. Jag ville visst ha en miljon för att upplåta min hemsida åt sådana betalda kapitalistiska kommersiella budskap, varvid samtalet dessbättre snabbt dog ut. Osv.

När Börsmatchen-programmen direktsändes i TV 4 sept-nov 2000 fanns Nasdaq-index indikerat i studion och som jag minns det var det nästan alltid hemskt stora minustal under sändningarna. Alla lagen verkade dock optimistiska och satsade på uppgång. Det vinnande laget av de tre satsade ibland på Ericsson och Nokia, som inte föll så mycket. SwitchCore föll tyvärr extra mycket när de “ordervarnade” i oktober och vårt lag Konstlöparn låg alltmer risigt till. Stig Malms lag hade det också tungt. De satsade också offensivt bitvis med innehav av Net Insight och SwitchCore. Stig Malm hade verkat lite kritisk till löparn men blev nog alltmer positiv, åtminstone av aktievalet att döma. Efter tävlingens slut sa han t o m flera vänliga ord till den där “aktiejesus” eller hur det nu var han hade uttryckt sig en gång i början av serien :-) . Jag tyckte f ö han också verkade rätt trevlig. Konstlöparns lag låg sist någon gång, och min tröstande argumentering om att eftersom alla lagen satsade på uppgång men börsen i stället föll nästan hela tiden, så hade ju rimligen vi som låg sist egentligen lyckats med bäst med själva aktievalet, givet vår och de övriga lagens optimistiska förvisso felaktiga uppgångstro :-). Vid uppgång hade ju sannolikt Konstlöparns uteslutande offensiva “högbeta”-aktier stigit mest ! Denna skickliga (bort-)förklaring, eller vad man ska kalla det, återgavs sedan i det följande numret av Affärsvärlden på “Citatet”-sidan …

Konstlöparn kom till slut i mål i mitten av startfältet, även om “kontrollgruppen” Finansvalpen klarade sig bättre än alla de tre lagen som satsat på fel häst, eller rättare sagt en tjur. För björnarna hade nu definitivt tagit över på aktiemarknaden hösten 2000 - och för oväntat lång tid framöver. Inte förrän ca 3 år senare skulle en vändning uppåt skönjas i konjunkturen.

Under hösten 2000 kom dock inga tydliga fundamentala signaler som indikerade försämring för de svenska IT-bolagen. Långt senare blev det dock uppenbart, att många av de auktioner på mobiltelefoni-licenser som teleoperatörerna hade deltagit i flera stora länder medförde alltför frisk budgivning i den telekomyra som rådde 1999-2000. Operatörerna hade dessutom investerat för hårt i ny utrustning från Ericsson m fl, och fick därför stora finansiella problem och tvingades minska investeringarna de följande åren, i stället för den långsiktiga uppgång som marknadsprognoser hade förutsett så sent som år 2000. Nedgången, och börsrasen, kom att leda till en allmän allt försiktigare inställning ute i företagen till IT-investeringar i bred mening och en negativ spiral blev ett faktum.

Min aktieportfölj drabbades hårt från toppen 5 sept 2000. Trots SwitchCores ordervarning och kursras i oktober blev ändå kalenderåret 2000 mycket bra. Telelogic gjorde två skickligt tajmade företagsköp andra halvåret 2000 och blev den aktie jag kanske trodde långsiktigt mest på och som därför ofta var den högst viktade de följande åren. Trots börsrasen valde jag alltså, tydligen alltför optimistiskt, att fortfarande tro på t ex Merrill Lynchs rapport från sommaren 2000 där de skrev " Moreover, the infrastructure build to support the burgeoning growth in internet and wireless
technology is still in its early stage. Those markets are not expected to mature until 2010. "

2000 lyckades jag ändå nå mycket fina + 32 % i löparnportföljen jämfört med Affärsvärldens IT-index som rasade med omkring 57 %. Det förklarades med många väl tajmade omviktningar och med kraftiga kurslyft i uppköpta Autodiagnos och Segerström, och uppgång under året för Enea, Boss, Telelogic, Fingerprint, PartnerTech och ReadSoft.
Så långt var signaturen löparns och mitt facit alltså fortsatt lysande.
Jag satsade därefter främst på Telelogic, Frango och ReadSoft eftersom de långsiktiga tillväxtmöjligheterna inte verkade ha försämrats nämnvärt för dessa bolag, åtminstone i det läget. Segerström med ökat telekomfokus, som tidigare kommit in i portföljen, köptes alltså upp av amerikanska Sanmina för omkring 3 ggr mitt ingångsvärde vid analystillfället, vilket kanske antydde fortsatt optimism inom telekomsektorn.

Men från februari 2001 rasade IT-aktierna igen och det mycket kraftigt. Det verkade nästan som om de bättre IT-bolagen bara hade fått en tidsfrist på uppåt ett år jämfört med “skräp-IT”. Eftersom bolagen själva inte antydde några nämnvärt försämrade förväntningar på framtiden under det första kvartalet 2001, t ex i Telelogics fall, behöll jag i stort sett mina vanliga aktier, om än vissa omviktningar.
SwitchCore gav i april upp försäljningsprognosen på 300 Mkr för 2001, och då sålde jag direkt resten mitt resterande måttliga innehav när mitt tålamod tagit slut. Börsvärdet var då ungefär det dubbla jämfört med när jag började köpa deras aktier 1999, men totalt sett låg jag ändå minus på dem pga för tung viktning hösten 2000. Det fanns alternativ som också fallit kraftigt men som var klart attraktivare värderat sett till risken och potentialen. SwitchCore kom något år senare tillbaka med en halvhyfsad omsättning och rakettillväxt, dock utan att nå vinst. De flesta åren därefter var aktien dessutom lite för dyr för mig, och de hade tappat för mycket tempo 2000-2001. När tillväxten ännu senare avtog kraftigt i mitten på detta decennium, gjorde gav jag en kalkylbaserad säljrekommendation, och kursen föll nästan oavbrutet tills bolaget insåg att förlustavdragen var det mest värdefulla.

Telelogic föll orimligt mycket på våren och försommaren 2001 relativt annan bättre IT och relativt de ännu positiva prognoserna. Men på sommaren kom beskedet om kraftiga nedskärningar och dessutom en nyemission. Sannolikt hade det läckt en del då från Telelogic. Telelogics åtgärder var dock de rätta och de tillhörde de IT-bolag som snabbast upptäckte faran. Strax därefter beslöt även ReadSoft att de skulle spara men något mindre än Telelogic och ingen nyemission. I Enea var däremot deras styrelse och nya VD lite långsammare med att reagera och agera - Enea som till 1999/2000 tjänat ihop till epitetet “IT-bolagens Rolls Royce” efter en decennielång period av framgång i form av lönsam tillväxt som börsnoterat bolag..

Sensommaren 2001 när fallet i efterfrågan för bolagen först blivit helt tydlig bedömde jag att det var lite väl sent att sälja - även skattemässigt. På lång sikt borde mina huvudinnehav Telelogic, Frango och ReadSoft då kunna utvecklas bra även kursmässigt dvs tills IT-konjunkturen normaliserats igen. Speciellt Telelogic hade pressats kraftigt ett tag. Frango visade dock fortfarande fin tillväxt och gick med vinst.

Osäkerheten om hur tillväxten skulle utvecklas från 2002 och framåt var ändå stor och tyvärr kom nya chocker för marknaden.11 sept 2001 kom terrorattentaten i bl a New York och detta anses ha orsakat en ytterligare försämring för t ex IT-investeringsklimatet i världen. Frango rapporterade senare ett kraftigt tapp några veckor, men lyckades ändå växa med över 30 % 2001 med vinst. Telelogic återhämtade sig på börsen under vintern och de som tecknade i nyemission fick sedermera en mycket bra avkastning. IT-aktierna kom att utvecklas starkt de sista månaderna 2001 och en bit in på 2002. Hoppet om en vändning i konjunkturen hade bidragit till det. Börskurserna verkade ju i förväg ha signalerat nedgången inom telekom- och övrig IT-sektor genom fallen från hösten 2000 och något år framåt. Då borde väl uppgången nu, om än i relativa termer blygsam, kunna föregå en förbättring i eknomin, kunde man resonera lite optimistiskt då.
Affärsvärldens IT-index föll kraftigt 2001. Min portfölj hade ju gått bättre, ja fantastiskt mycket bättre, än indexet både år 1999 och 2000. Portföljen var dessbättre också kraftigt decimerad vid ingången av 2001 efter tidigare stora uttag, och därför blev det stora portföljindexraset 2001 något mer uthärdligt även om det var fråga om miljonbelopp som gick upp i rök.

För att en och annan eventuell löparnkritiker inte utan “arbete” ska få gotta sig åt hur mycket min portfölj - i procent räknat - föll då, får dessa och andra själva räkna ut portföljindexets utveckling för år 2001 och även för år 2002, vilket dock tämligen enkelt, entydigt och noga går att göra för matematiskt ej obegåvade (som dock många löparnkritiker genom åren uppenbarligen har varit) med de data som jag ger här i löparn - the true story :-) . Dessa nödvändiga ledrådar finns tillsammans tillräckligt återgivna i tre på varandra följande avsnitt av denna “story”.

Fallet i tillväxten för bolagen var givetvis fundamentalt en katastrof eftersom en förväntat utebliven hög tillväxt i flera år faktiskt motiverar ett kraftigt kursfall om den börjar realiseras, och sommaren 2001 kom de första tydliga “bevisen” i efterhand på denna minskade tillväxt. Bolagen och de aktieägare som trodde på ledningarnas bedömning hade varit för optimistiska. Möjligen, tänkte jag då, hade jag 2001 tappat lite känsla för marknadsstämningen etc, genom att jag som nyinflyttad i Spanien en ganska stor del av året, inte läste dagsfärsk pappersupplaga av DI och SvD på morgonen som förr om åren. Med dem får man lättare en större bredd i intrycken t ex när det gäller världsekonomin. Att enbart läsa dem på nätet gör att man ganska lätt (och lat) sovrar och missar för mycket. Det är dessutom lite mindre bekvämt med datorn på magen. Morgontidningar är trevliga att läsa och kan med fördel läsas i sängen.

I grunden berodde portföljutvecklingen delvis på att informationen om problemen i telekomsektorn och dess konsekvenser, för sent nådde breda placerarkategorier inkl mig själv som så att säga togs på sängen när raset redan pågått alltför länge. Historiskt har dock flera börsras ej hängt tydligt samman med kommande sämre tider (t ex sept-okt 1998), så börsfall i sig är tyvärr ibland svårtolkade ur prediktionssynvinkel m a p fundamenta och konjunktur m m. Detta falls styrka kanske ändå borde gett en tydlig fingervisning även till optimisterna inkl mig själv, sett i backspegeln…
Ser man på hela perioden 1999-2001 och efter att så långt ha genomlidit ungefär hälften av det värsta IT-raset någonsin, steg ändå mitt portföljindex mycket kraftigt, och utklassade de relevanta jämförelseindexen.

Den faktiska totala portföljavkastningen i kronor räknat 1999-2001 blev dessutom högre än portföljuppgångsförändringen 1999-2001 i procent multiplicerat med portföljvärdet 1 jan 1999, främst tack vare tajmingmässigt bra nettouttag ur portföljen under IT-haussen. En del av uttagssumman vid årsskiftet 1999/2000 gick dessutom till köpet av bostaden på spanska Solkusten, och den visade sig bli en utmärkt kapitalplacering, så förutom den bättre livskvalitet som löpningen i solvärmen under vinterhalvåren har medfört har dessutom marknadsvärdet på fastigheten stigit kraftigt.

Den därpå följande treårsperioden 2002-2004 skulle också komma att bli framgångsrik för min portfölj totalt sett. Först dock ett fortsatt mycket dåligt år men sedan två lysande, dvs nästan precis som perioden innan om än i annan ordning och på något mindre dramatiska nivåer, men mer om det i nästa del av löparn - the true story.