Min inledda “datorkarriär” som beskrevs i del 1 fick en negativ konsekvens i form av ett ryggskott, och ett - efter smärtlindrande isning strax därpå ( även om jag bara kunde krypa efter is i frysen) kanske inte helt lämpligt 2-mils löppass. Ryggskottet berodde på att jag suttit utan ryggstöd i mjuk soffa och knattrat på tangentbordet, vilket jag gjorde mycket under den intensiva perioden aug-okt 1998, dessvärre även efter ryggskottet. Senare utvecklades ischiasspänning och ännu senare en allvarlig muskelskada på baksidan låret vilken aldrig läkt ordentligt (förrän 10 år senare) utan gett återkommande skadeåterfall . (Ändå har jag nu fått ihop över 200 000 km löpning - motsvarandeöver halvvägs till månen och ett livsnitt på drygt en 1 mil om dagen! ).

Därför kunde jag ägna mycket tid åt börsen speciellt 1999-2000 på löpningens, det väsentligas, bekostnad. Jag blev också senare känd för ligga i soffan vid datorn, eller med laptop på magen.

Efter DI-artikeln i mars 1999 fick min hemsida, Asfaltlöparen löparn (mina resp signaturer för löparsajten www.puls.se och aktietipssidor), höjd besöksfrekvens till över 2000 en dag, och lite senare konstant uppåt 1000 besök om dagen.

Sommaren 1999 hade mycket hänt som var intressant för oss som var intresserade av teknologibolag. Det hade introducerats en hel del nya mycket spännande högteknologiska företag som dessutom växte raketsnabbt, som Telelogic med grafisk programvara för utveckling av realtidssystem främst telekom, Frango med programvara för bl a koncernredovisning, ReadSoft med programvara för automatisk datafångst och Teligent med programvara för utveckling av teleoperatörstjänster. Speciellt de 3 förstnämnda uppfattade jag då som svenska små spetsföretag i världsklass inom sina områden. De hade en helt organisk tillväxttakt på över 50 % i årstakt men vinstmarginalen var desto lägre eller negativ även om Frango lyckats växa 60 % om året med hygglig vinst. Då var inte marknaden här så van vid den typen av raketväxande hitechbolag och värderingarna låg därför ofta relativt lågt jämfört med vad de borde bli om utvecklingen fortgick likartat i några år ytterligare.

ReadSoft utfärdade jag köprekommendation på, både på Börssnack och VCW i en analys som kom samma dag som noteringen vilken sköttes av H&Q. Med nästan enbart H&Q som säljare, iofs naturligt när deras kunder hade köpt aktier, lyfte kursen till den dubbla inom kort, första dagen dock inte så mycket kanske ca 10 %. Aktien hann sedan dubblas en gång till INNAN IT-haussen startade på allvar i Sverige i nov 1999.

Samtidigt hade min gamla favorit Enea kommit ned på en relativt attraktiv kursnivå efter att först ha värderats upp enormt fort och kraftigt igen från det i del 1 nämnda börsraset i okt 1998. Värsta rasveckan 1998 hade Matteus IT-analytiker pekat ut just Enea som “extra farliga” på en kurs som var ca 50 % av vad den var sommaren 1999 när jag tyckte det var billigt nog att gå in igen :-)

Eneas OSE var ett dotterbolag som hade klara likheter med Telelogic i bådas dåtida fokus mot realtidssystem, men OSE hade en helt annan funktion nämligen som realtidsoperativsystem med ett ganska brett tillämpningsområde, och mycket stor lååångsiktig potential i inbyggda datorer, även om telekom var störst. OSE var uppenbar spetsteknologi och hade också växt raketsnabbt i flera år. Eneas konsultrörelse hade dessutom ökat vinsten med uppåt 20 % om året sedan 1989.

För samtliga dessa bolag såg förutsättningrna bra ut för fortsatt mycket hög tillväxt år 2000 och förbättrade resultat enligt mina dåvarande analyser. De som resultatmässigt sedan visade sig vara svagast var Telelogic och Teligent som enbart klarade vinst om man exkluderar goodwillavskrivning. På den resultatnivån gick alltså samtliga med vinst 2000 trots fortsatt rakettillväxt i enlighet med prognoserna.

Det var dessa, som jag bedömde som kvalitetsföretag inom IT som jag valde bland när jag utökade portföljen då. Förhoppningsbolagen inom nätverkssektorn dvs främst SwitchCore och Net Insight var också mycket intressanta pga deras enormt stora möjliga potential, liksom det 1998 introducerade biometriföretaget Fingerprint som hade sålt en licens till Ericsson för mobiltelefoner.Teknikens genombrott kom dock att få karaktären av långbänk i Fingerprints fall varför jag senare 2001-2002, utom undantagsvis, gav upp dem på annat än chanspostnivå. Då hade de redan svikit kraftigt i och med uteblivna “multimiljondollarintäkter” efter ett avtal med Biometrics som inte verkade ge några intäkter alls utöver småpengar.

På Nasdaq-börsen värderades ofta den här typen av bolag mycket eller extremt högt (med ibland 2-siffriga p/s-tal t o m för etablerade bolag!) vid denna tidpunkt alltså inte bara nätverksbolag som dock låg i toppen, och jag tyckte att de svenska hitechbolagen verkade relativt sett lågt värderade och skulle kunna komma att värderas upp hyggligt om amerikanska placerare upptäckte dem eller värderingarna smittade av sig något.

Jag skrev faktiskt en del inlägg om Enea och OSE på Wind River Systems aktiechatsida på Yahoo och om SwitchCore på Broadcoms, dvs resp bolags huvudkonkurent då. Kanske någon kapitalstark placerare som såg ? :-)

På egna meriter tycktes de flesta ovan nämnda raketväxare ha en god chans att dubblas på 2-3 år, med än större potential, och därmed risk, för nätverksbolagen givet fortsatt god IT-investeringskonjunktur vilken också var allmänt väntad enligt flera marknadsprognoser. Jag kände därför då att jag var mycket bra “positionerad” som det heter och signaturen löparn “tjatade” rätt mycket om dessa aktier på Börssnack och även VCW.

Jag “haussade” speciellt Enea och SwitchCore tungt sommaren och hösten 1999 även om portföljen hade betydligt fler av dessa IT-bolag. SwitchCore började lyfta under tidiga hösten.

Vid denna tid hade också ett par s k Internetkonsulter Framfab och redan tidigare Icon Medialab gjort entré på börsen. Icon förespråkades starkt av Matteus IT-analytiker som sannolikt bidrog till deras relativt tidiga kurslyft. Själv ratade den typen av teknologiskt sett enkla företag utan produkthävstång att tala om, men ändå relativt högt värderade som om Enea och dom andra var något av “gubbaktier” :-) . Jag propagerade för att hellre köpa produktbolagen inom IT.

I augusti 1999 hade jag blivit kontaktad av en sedan nästan 30 år nära bekant inom serietidningsvärlden. Vi hade på 70-80-talet nästan “tävlat” om vem som hade den skickmässigt finaste Kalle Anka-samlingen. Han skulle ordna en offentlig auktion på serietidningar i september med bl a det första numret av Kalle Anka & C:o från september 1948 i toppskick. Detta det s k Laholmsexemplaret konkurrerade allvarligt med mitt, Svenander-exet, om den svenska förstaplatsen skickmässigt för 1/48:an, och även värdemässigt totalt i den svenska serietidningsvärlden. Jag hade dock sedan länge bedömt mitt ex som det något bättre men för att inga tvivel skulle råda om vem som var “kungen” beslöt jag att försöka köpa Laholmsexemplaret också. Jag framförde att jag gärna såg att media bevakade tilldragelsen i Stockholm och min vän lyckades skickligt nog med konststycket att få SVT:s Rapport till auktionen för ett inslag. Det låg nämligen även i hans intresse att få uppmärksamhet dvs kring serietidningsbranschen.

När turen kommit till den åtråvärda ankan, hade jag planerat att chocka marknaden med ett toppbud direkt, ca 50 000 kr högre än tidigare toppnotering (dvs när jag själv redan 1990 faktiskt sålde Svenanderexet för 120000 kr innan jag köpte tillbaka det för 70 000 kr ca 1995 ). Så efter att ha köpt tidningen för ca 170 000 kr på auktionen blev jag intervjuad av Rapports utsände. Det dröjde inte många meningar innan mitt aktieintresse kom på tal, och senare på kvällen på bästa sändningstid zoomade Rapport in min hemsida Asfaltlöparen löparn och överst “råkade” hela löparnportföljen vara tydligt synlig med Autodiagnos, Enea, SwitchCore & C:o !

Detta tyckte jag var ett rätt kul, någorlunda planerat, PR-trick för att få lite gratis reklam för löparn, vilket gjorde att dagstidningar också blev intresserade och hörde av sig omgående såsom SvD och Expressen. Ja nästan gratis - blaskan kostade ju en slant extra förstås :-)

En helg i månadsskiftet sept/okt 1999 förekom 2 st artiklar om löparn, en i Expressen(mittuppslaget) och en i SvD efter att dessa uppmärksammat Rapportnyheten med löparn. Då, innan IT-haussen brutit ut på allvar, hade min portfölj stigit mycket kraftigt så långt under året med Autodiagnos och senare SwitchCore i spetsen. Enea släpade tydligt efter bl a pga en säljrekommendation från Nordiska FK. Enea mailade f ö mig vid ungefär denna tid och bad om att få publicera min aktieanalys i ett personalutskick vilket jag givetvis tillät.

Det var inte så konstigt om många av tidningsläsarna och en och annan Rapport-tittare senare mindes löparn eftersom det var han med den dyra Kalle Ankan och som ägde och rekommenderade många IT-aktier strax innan de av de upp till 18-faldigades i kurs till feb-mars 2000 !

Det visades sig senare att omkring 6 st av “löparnaktierna” tillhörde topp 20 av samtliga börsaktier under1999, där inte ens Enea kom med pga att de låg relativt högt i kurs 30 dec 1998 , men som trots det mest 16-faldigades räknat från sommaren 1999 - från ca 150 kr till 2400 kr (före omräkning för split och senare nyemissioner).

“Skräp-IT” med Framfab, Icon, Information Highway och Cell i spetsen var säkert några av de som var före Enea. Liksom skandalbolaget Drax ve och fasa.

I november reste jag och en löparkompis till solkusten för löpträning i anständigt klimat och det kändes lätt chockartat när vi i ett rökigt internetcafe med några av stadens få Internetuppkopplade datorer, efter löppassen såg när det hade brakat loss på allvar i tidernas aktiehausse. Man trodde först inte riktigt det var sant ! Enea lyfte i skyn i enorma köpvågor, troligen amerikanska placerare som hade upptäckt dem i allmänhet och OSE i synnerhet, och portföljvärdet kunde öka uppåt 1/2 miljon kr vissa dagar, visserligen med rätt stora rekyler ibland. Bara Eneas snabba kurslyft (4-faldigade på några veckor) hade räckt till att köpa flera lägenheter på Solkusten !

Jag passade på att stanna kvar en extra vecka själv i Fuengirola och efter någon dag tittade jag på en som det verkade passande lagom solig lägenhet med relativt nära till “allt” inkl det viktigaste: bara ca 40 m till närmaste mataffär och jag köpte därför lägenheten i en snabb affär :-).