Barrunda med grabbarna, middag med flickvännen och hennes kompisar eller helt enkelt en lugn hemmakväll med lite troget nötande av någon underbar tv-serie? Det är frågan.
Det sägs att livet är fullt av möjligheter, men för tillfället tycker jag att det snarare är fullt av ett närmast psykotiskt velande. Varenda vägval som jag tidigare skulle rett ut med en narcisstisk tro på mig själv skapar nu en ångestsysta precis under solar plexus. Ska sista året som tonåring verkligen vara så? Så oroligt och tveksamt, oavsett om frågan gäller hur man ska spendera de lediga timmarna under helgen eller hur man ska spendera pengarna i portföljen.
Vid varje frågeställning värderas för- och nackdelar och möjligheter och risker mot varandra.

Barrunda
Fördelar: Förmodligen den aktiviteten som bidrar till mest nöje. Möjligheten att knyta nya kontakter anses betydande. Extra plus i o m att en barrunda alltid bjuder på minst en enhet caipirinha (min absoluta favoritdrink) även om bartendern ofta muddrar limen först och därefter adderar rörsockret.

Nackdelar: Risken för en smärre förhållandetvist imorgon anses överhängande.

Middag Fördelar: Min bättre hälft kommer vara nöjd med mitt val. Ni tycker säkert att jag borde ta upp trevligt umgänge som en fördel men det gör jag definitivt ej. Varför? För att umgänget inte anses sympatiskt för fem öre.

Nackdelar: Kort sagt kommer det bli en pina för mig att hålla inne mina i sammanhanget dåligt exponerade åsikter. Maten väntas inte nå några astronomiska nivåer heller, egentligen skulle jag bli förvånad om det skulle gå att betygsätta annat än med en överstuken geting.

TV-Serie Fördelar: Entourage är alltid Entourage

Nackdelar: Den enda sociala förbindelsen blir när jag beställer pizza.

Tack så mycket för möjligheten att skriva av mig mina tankar, det gjorde det lättare att fatta ett beslut.

Kvällen inleds med två avsnitt Entourage i soffan. Därifrån går vi vidare, via dusch och garderob, till middagen (vid vilken jag uttryckligen sagt att jag inte kan stanna länge).
Maximalt två timmar efter att jag anlänt till flickvännens väninna lämnar jag denna plats för att infinna mig i goda vänners lag.

Ingen är överlycklig, men alla är nöjda.
“En kompromiss är konsten att dela en kaka så att alla tror de fått den största biten.” - Sir Winston Churchill

Vänligen