Licensaffärer med BigPharma – guide för Biotech-investeraren

2018-06-07 13:32

BIO i USA har nyligen presenterat ny statistik över bl a globala licensaffärer mellan Biotech och Big Pharma senaste åren. En diskussion om risker och lönsamhet.

Amerikanska BIO har i samband med sin stora konferens i dagarna kommit med en uppdaterad analys/studie av Biotech industrin ur olika aspekter.

https://www.bio.org/bio-industry-analysis-reports

Diskuterar nedan utvecklingen av globala licensaffärer mellan Biotech och Big Pharma (BP) utifrån bl a denna studie. Under 2017 var det 137 stycken sådana licensaffärer. Inleder dock först med lite tankar kring vad som ibland kan ses som etablerade sanningar - och hur viktigt det är att ha klart för sig vad som 'egentligen’ är riktigt sant – och vad som bara sitter i av gammal vana.

 

Hur ofta hör man inte läkemedelsanalytiker från t ex större investmentbanker driva tesen att ju senare klinisk fas desto bättre investerings-case samt, att investera i tidig fas (pre-klinik & fas 1) är för riskabelt och knappt värt mödan.

Varför säger dom så? - Jo, när det gäller uppköp av bolag från Big Pharma så ligger det en hel del sanning i utsagan…. MEN för att BP skall lägga ett bud på ett biotech bolag, speciellt i en avlägsen marknad som Skandinavien så måste bolaget, liksom dess forskning, vara av absolut högsta kvalitet - glöm uppköp av andra bolag- det är bara en våt dröm!!! Ett annat skäl till att läkemedelsanalytiker driver denna tes, som många stora aktieförvaltare inte tycks ifrågasätta, är att avseende dessa bolag kan man räkna på DCF och NPV, ungefär som andra industribolag - det känns tryggt att sätta siffror på saker och ting - när man definierat eller använt en sannolikhet från branschpraxis i kalkylen så har man liksom nästan etablerat en sanning, så att säga. En ytterligare oerhört viktig aspekt att beakta in sina placeringar är diversifiering av risk. Det tar en läkemedelsanalytiker vanligtvis inte så stark hänsyn till när analysen av ett enskilt bolag sker. Som enskild placerare behöver du dock alltid fundera mycket över detta - är det en "one trick pony" och du endast äger den som enda läkemedelsinvestering, då tar du en enorm risk. Är det däremot ett bolag som har flera ben att stå på så kan - inte alltid dock - ett enskilt bolag ge dig hela eller delar av den åtråvärda riskdiversifieringen.

Big Pharma söker ofta två typer av kandidater:

Typ A - Blockbuster potentiella prekliniska/fas1 kandidater som har breda indikationer, dvs kan användas i flera sjukdomar och som helst är "first-in-class", dvs konkurrensen är begränsad och om den finns så har kandidaten kommit lika långt eller längre än andra kandidater.                                               

Typ B - En kandidat mot en indikation (..eller kanske flera) med en intressant (troligen ny) verkningsmekanism och mycket starka effektdata från fas 2 och där studier har varit tillräckligt väl designade för att inte behöva göras om helt och hållet. Utan det senare blir priset väsentligt lägre.

Ett bolag som MÅSTE/anger att man BEHÖVER ta sin kandidat till Fas 2 för att licensiera ut först efter detta, saknar sannolikt följande karaktäristika:

·      Bred indikation (möjlig i flera sjukdomar) vilket är klart intressant för Big Pharma 

o  SLUTSATS om ej så - indikationen för kandidaten är smal- kan vara intressant i alla fall om indikationen i sig är attraktiv i allmänhet eller för en specifik Big Pharma

·      ”First-in-class potential” – vilket är klart intressant för Big Pharma

o  SLUTSATS, om ej så - kandidaten är en bland många - tuff konkurrens och kandidaten måste ha starka effektdata från fas 2 – annars ointressant

Av ovanstående skäl – och pga grund av bristen på förståelse för denna dynamik - finns det så många noterade ”one-trick pony” förhoppningsbolag som skall fram till och med fas 2 för att sen göra affär. Tyvärr en mycket riskabel affärsmodell för det enskilda bolaget.                                                            

BIOs nyligen presenterade statistik visar, om man räknar ut medelvärden på de data som presenteras (har inte detaljdata för att räkna på median vilket tar bort effekten av extrema avtal) och tittar på femårsperioderna 2008-2012, 2013-2017 samt det sista enskilda året 2017 att:                     

• Väl genomarbetade pre-kliniska och fas1 tillgångar ger upfronts på 6-10% av affärsvärdet (upfront&milestones) - högre procental än så i en affär pekar på hög attraktivitet/konkurrensförmåga hos läkemedelskandidaten.

• Fas 2-3, speciellt fas 2 tillgångar ger högre upfront som del av affärsvärdet (upfront & milestones) …… MEN om man schablonmässigt räknar med 5-6 år till marknad för pre-kliniska/fas1 tillgångar respektive 2-3 år för fas2/3 tillgångar så är totala affärsvärdet (upfronts & milestones) per år ungefär likvärdigt, dvs 80-100 musd/år (faktiskt något högre i tidiga skeden). Det senare visar en stark bredvillighet att verkligen betala upp (högre biodollars) hos Big Pharma om en kandidat skulle ta sig hela vägen genom pipen.

SLUTSATS: Statistiken visar att ta fram kandidater till pre-klinik/fas 1 och sedan licensiera ut dem – under förutsättning att man lyckas - är både en mindre riskabel strategi - och givet kostnader att ta kandidaten genom hela kliniska fas 1 och 2 – även en mer lönsam strategi än att ta dem till fas 2 och sedan försöka licensiera ut dem. Strategin förutsätter givetvis att man är ett företag med en bred och stark forskningsplattform samt besitter en stark affärsutvecklingskapacitet.

Undertecknad startade på ”Aktier – Småbolagsjakten” (Facebook) i april 2018 en tråd på temat vilket biotech som kommer att teckna det lukrativaste licensavtalet under 2018. Det blev en intressant dialog om ämnet. I mellantiden har Wilson Therapeutics blivit uppköpt.

Undertecknad vidhåller fortfarande att de bolag som har störst möjlighet till stora affärer är Medivir och Nuevolution – you’ve probably ain’t seen nothing yet!! Utöver ovanstående affärsvärden tillkommer givetvis royalties – i breda indikationer av first-in-class karaktär oftast med två siffriga procental.