Tänkte här i ett blogginlägg försöka ge mig på att plocka upp några lösa trådar som legat och skräpat på Redeyes community. Angående antalet bolag i en aktieportfölj. Ämnet har manglats förut på forumet men är för kittlande för att tillåtas vila i frid. Jag anser att det fortfarande gives plats för några utvikningar. Om jag lyckas knyta ihop några tåtar som inte faller någon i smaken så är det ju bara för er att lösa upp tåtarna och lägga tillbaka dem på samma virtuella ställe där de låg innan. Okej, jag smygbörjar.

Bläddrar man bakåt några år bland bloggarna på forumet så upptäcker man det skoningslösa att innehaven ser ut som ett minfält med underpresterande aktier bland hög som låg … man vill ju bara ta ett djupt andetag krypa ihop i fosterställning och dra på sig en blöja. Är det nu man ska drabbas av aktiefrossa? Ett Akilles slagfält av potentiella vinster; men sårbara strategier. Borde inte alla lyssna på dom som är bäst som har lyssnat på dom som redan lyckats som lyssnat på dom som blivit förmögna på aktiehandel?

Att daytrading tex. fullständigt skiter sig för 90% av alla som försöker sig på det, hänger säkert inte ihop med personerna utan själva daytradingen som företeelse. Tillhör du minoriteten – Respekt! Samtidigt lever aktiemäklare o bankfolk i godan ro på att hålla tradingkossan i bås vid spene 1, 2, 3 och 4. Man får förmoda att vinsterna mjölkas samt tradas bort eftersom aktiehandel långsiktigt Ska vara lukrativt. Det finns så vansinnigt mycket som en daytrader måste bekymra sig över som kan gå käpprätt åt H - E, som den som ligger lång inte bör drabbas av: Rädsla - kass timing – panikbeslut – haussandet och baissandet - planlöshet – girighet – beslutsånger – maskinhandel - bevakning asap – drevbeteende – TA – case no case: tumbling down the rabbithole. Vill man ha nåt slags mått på hur daytrading står sig jämförelsevis är det fritt fram att trada i identiskt samma aktier som man ligger lång. Då får man nåt slags värde på hur duktig man är visavi hur svårt det är att utmanövrera en lång portfölj. Alternativt tävla/medverka i BörsSM mot ett kvalitativare index och göra dig av med ev. rastlöst tradefinger för en ringa terapeutisk summa. Saken talar i minst 9 av 10 för att ligga lång. För att översätta detta till modern svenska: handlar allt om antaganden. Antaganden om den goda aktien med försök till spridning av risk i samma antagande. Vad är då spridning av risk i ett antagande – som i sig hur som helst inte är pålitligt:

Om vi tänker oss en skapelseberättelse: som aktiehandlare G som gör mycket rätt under 7 dagar men hinner med en hel del rätt taskiga beslut förstås. Så har vi en modell som bygger både på erfarenhet och knowledge i branschen. En slags matris och enkel ram för att upprepa det som gick bra och undvika det som var mindre lyckat. Förutsättningen är: att om du gjort din läxa och är väl påläst: Då kan vi lägga upp en ”antagandeprofil” på dig: (Taktiken att ”ta rätt ryggar” – erkända, fungerar säkert åxå bra.) Antagandet att du är påläst ska nu ge dig Mer Rätt än Fel - som är den rakaste linjalen på lyckosam aktiehandel. En monumental lägstanivå för uthålliga o framgångsrika investeringar. Dina antaganden är inte bara en grov sållning men endast tillräckligt kalibrerade för att vara just mer rätt än fel. Behöver man vara säkrare än så är detta förmodligen inte rätt karriärval.

Profilen säger: Du har Ibland rätt i Ett val av En aktie # Du får Övertaget i ett val bland 3 aktier där du antagligen bara felbedömer 1 # Med Stor Sannolikhet prickar du helt rätt på 3 i valet bland 5 olika aktier. Träffsäkerheten är jämnare fördelat med fler aktier men värdemässigt dämpas avkastningen successivt utifrån förstavalet, på sikt. (Ju fler individer desto mer säkerställt blir det utfallet.) Varför? Tja, inte för att statistiken är en överdängare på att hålla koll på just sånt där.

Okej, stand up!:

Är en fördelning på 2 olika aktiebolag nog spridning av antagandet, tex. om du tänker dubbla index? Är 20 % - alltså en fördelning på 5 olika aktier en spridning av risk i ett antagande om dubblerat index. Möjligen 10 %? Validerar man antagandet genom att gissa att det i skrivande stund existerar 10 toppaktier med samma uppsida, och inte kanske minst hälften av dem är några % sämre än övriga? Hur långt sträcker sig antagandet om goda aktier innan de slukas av indexkäften. Redan i antagandet att det finns ett top pick talar ju för att risk/potential är så gott det bara går genom valet av denna enda aktie.

Det ingår s.a.s heller inte i taktiken att hålla sig likvid. Bättre ligga lång i ett antal aktier, där det goda antagandet får styra fördelningen procentuellt mellan aktierna. Ev. swingtrade dem emellan må förekomma för att återställa procenttalen enl. ditt senaste antagande om aktiernas innebördes värdeskillnader. Vi pratar här om en konjunktur i stigande.

Man behöver inte gå längre än till sig själv i antagandet om bra aktier. Efter top pick infaller tveksamheterna i fallande skala över aktier du tror mindre och mindre på. Redan mellan top pick och 2:a caset går relativt ofta en skiljelinje. Tvekan som infinner sig är befogad eftersom man sällan vaskar fram mer än ett urstarkt kort åt gången.

Vad gäller antagandet med förmodad/inräknad felprocent – rättfärdigar detta ändå fler aktier än bara top pick. Antagandet om aktieval 1 kontra 4/5:an har oddsmässigt den bärighet som gör att du har förmånen att välja överlagt med riskhanteringen.

Investeraren med vår antagandeprofil skiljer någorlunda på ett starkt kort i intervallet mellan stjärnaktien och 3:e caset. Felkalibreringen mellan alt. 1 och 2 blir i så fall gatlopp. Vad som rättfärdigar 4/5 hänger på felkalibreringens storlek och hanterbar risk kontra ojämnt fördelad risk.

Mängden aktiebolag i en portfölj avgörs ytterst av vad: ”blott ett antagande”, har för giltighet inför dig själv. ”Ett antagande” har främst ett värde när du ser skälet till dina investeringar och identifierat en profil. Den ev. goda nattsömnen brukar vara ett riktmärke på hur din antagandeprofil ser ut – främst mätt i valet av investeringar med hög risk. Rent rationellt bör ett 1:a case ha större utsikter än ett 10:e case. Inser man inte skillnaden så ligger nog dina antaganden många steg före din profil, och inte tvärtom. Blir övertygelsen summa summarum att trollformeln ändå är 2 fulla nävar aktiebolag – så är det akademiskt att argumentera: att utifall man vänder på resonemanget - så måste antalet 10 vara rätta svaret för den nivån med just din antagandeprofil - en schablon av demokratiska aktier vars värde tycks nästan identiskt.

Case open

Red Pill