Securitas konvertibellån, vilket riktades exklusivt till bolagets personal, omfattade ca 230 MSEK och emitterades i juli 1994. Konverteringskursen sattes till drygt 20 % ovanför den börskurs som rådde då prospektet distribuerades (310 kr respektive ca 250 kr). Lånets löptid var fem år, med möjlighet till konvertering efter två år. Konvertibelräntan följde STIBOR minus 0,25 %-enheter. En svensk anställd kunde teckna sig för maximalt 155.000 kr, vilket vid konvertering motsvarande 500 aktier.
Då lånet förföll till betalning i juni 1999 hade värdet på aktien nära nog sjufaldigats och den som hade tecknat sig för ett maximalt lån om 155.000 kunde därvid konvertera det till aktier värda ca 850.000 kr, d v s i nominella termer ca 5,5 gånger det ursprungligen investerade beloppet.
Ericssons lån har, i kraft av sin storlek och företagets exponering i massmedia, rönt den största uppmärksamheten. I oktober 1987 emitterade koncernens svenska moderbolag ca 700 MSEK vid ett sexårigt konvertibellån till de anställda. Lånet löpte med 11,25 % fast ränta och kunde konverteras efter drygt 5 år. Konverteringskursen (265 kr) låg ca 15 % över den vid teckningstillfället rådande börskursen (ca 230 kr). Då lånet förföll hade värdet på aktierna femfaldigats och den anställde som hade investerat i värdepapperen kunde konvertera till aktier värda ca 4,5 gånger det investerade beloppet.
Ericsson emitterade 1993 ytterligare ett konvertibellån om ca 2.172 MSEK, denna gång till aktieägarna. Detta andra lån, KV 2 B 1993/2000, med en fast ränta om 4,25 %, gav en konvertibeltecknare osannolika 22 gånger åter det investerade beloppet. Detta var dock i maj 2000, varför den efterkloke borde ha sålt sitt Ericssoninnehav omgående för att hägna in vinsten.
Ericssons tredje lån, KV 3 B 1997/2003, om ca 6.000 MSEK, till en ränta om STIBOR minus 1,5 %- enheter, blev däremot en besvikelse för investerarna. Då lånet förföll efter sex år, hade aktiekursen sjunkit så pass lågt att det då inte fanns någon anledning för konvertibelinnehavarna att konvertera lånet.
En inneboende nackdel med konvertibler ligger i det faktum att de noteras i procent av sitt nominella värde. Detta gör det vanskligt för en investerare att med en snabb blick bedöma den aktuella börskursen, då ingen jämförelse kan göras mellan konvertibelns kurs och den underliggande aktiens kurs. Naturligtvis existerar ett samband dem emellan. För att finna det behöver man emellertid utföra såväl en division som en multiplikation. Till ytterligare försvårande hör det faktum att konvertibelns upplupna ränta från den senaste årliga ränteutbetalningen inte är innefattad i börskursen.
Källa:
Aktierelaterad finasiering av Anders Folke Dragel
http://www.juridicum.su.se/juruppsatser/2005/ht_2005_Anders_Folke.pdf