Jag hittade en broschyr från Coop (konsumentkooperationen, Konsum) från 2008. På första sidan finns en bild av ett äpple i naturlig storlek och fantastisk färgåtergivning, Man vill bara ta i det och sätta tänderna i det. Över äpplet, med stor text, står det:” TUGGA FÖRST. BETALA SEN”. Med pytteliten text står det sedan: ”Eller betala först och tugga sen”. Konsumtionssamhället har till slut hunnit ifatt även konsumentkooperativet. De grekiska filosoferna skulle säkert ha anmärkt att den som är tandlös kan inte tugga. Just nu handlar världsekonomin just om detta.

Mitt senaste konjunkturtåg: ”Konjunkturtåget – snabbtåg till inflation med ECB och Riksbanken” finns också på redeye.se.

Världen kommer att förändras med olja i vatten. Två miljoner liter om dagen är inte så illa för en oljekälla. Läcker allt ut i havet i ett så känsligt område som Mexikanska golfen är det en katastrof. BP med Svanberg kan vi glömma som stort oljebolag om man inte kommer åt läckan förrän i augusti, vilket är tidsplanen för att borra två nya avlastningshål. Svanbergs tid som ordförande blir betydligt kortare. Skadeståndshål kan bara fyllas med pengar. Obama blir allt mindre populär – fler och fler vill se federala åtgärder. Tyvärr vet varken Obama eller någon annan vad som rent tekniskt kan göras. Det blev inte LNG för oljebolagen när Obama bestämde sig för att frysa oljeborrningarna på 33 oljeplattformar i Mexikanska Golfen. Oljebolagens aktier sjönk som stenar i oljan. Först när den nya oljeprövningsmyndigheten skapats och tänkt till får vi veta de nya reglerna. Helt säkert är ett av kraven att man alltid måste borra två hål från början när oljekällorna ligger i havet. Det tar tid och kostar mer. BP kan bli en uppköpskandidat för Exxon eller Petro China – världens två största oljebolag. Vad händer med oljefyndigheterna utanför Brasilien som ligger fem gånger djupare än oljekällan vid golfen? Vad händer i Arktis? Statoil har just nu en gasläcka i norska havet som man inte lyckats täta. Dessutom har man av de norska myndigheterna tillåtits att köra ner oljeavfall och annat skräp i gamla uttömda källor. Mycket av det skräpet har nu läckt ut i havet igen och satt sig på och i fiskarnas redskap som trålar och bottennät. När är vi klara för nästa offshoreborrning? Det kan dröja.

Olja – politik med ekonomi och vapen som makt

Ifråga om mat, energi och andra naturresurser är experterna till stor del överens om att en bedömning av totalreserven inte är svaret på hur den slutligt fördelas. Beträffande energi (kol och olja) räknar många med att fördelningen bestäms till en tredjedel av hur stora reserverna är och två tredjedelar av tillgänglighet och politik. Politik är ytterst en fråga om makt – ekonomiskt och militärt. Varken olja eller mat hamnar där det behövs mest eller där vi tror. Man måste titta på den politiska kartan och det ger ofta ett annat svar.

Det Stockholmsbaserade fredsforskningsinstitutet Sipri släppte häromdagen sin årliga statistik över hur mycket världens länder lägger ner på militärutgifter. USA toppade givetvis med 661 miljarder dollar för år 2009 och står totalt sett för 43 procent av världens samlade militärutgifter. Obamas tillträde som president har inte minskat utgifterna. För nästa år väntas de uppgå till 719 miljarder dollar. Stater som vill ha ett globalt och regionalt inflytande oavsett landets ekonomiska utveckling väljer ökade militärutgifter som ett maktspel. Nordkorea är ett typexempel. USA, Kina Ryssland, Indien, Brasilien, Frankrike och England är länder med maktambitioner, som avspeglar sig i militärutgifterna. Det finns också en stark koppling mellan ökade intäkter från olja och gas och ökade militärutgifter. Oljekällor och ledningar måste skyddas mot sabotage – där det flyter olja flyter idag också blod. Chad har t.ex. ökat sina militärutgifter med 663 procent på nio år. Flera andra stora oljeproducenter visar samma utveckling: Azerbajdzjan (471 procent), Kazakstan (360) och Ecuador (241).

Olja och gas – köpare och säljare

Norge och Ryssland blev alldeles nyligen överens i den långvariga konflikten mellan länderna om gränserna på Nordpolen. Om en del av Kinesiska sjöns oljetillgångar pågår just nu förhandlingar mellan Kina och Japan. Frågan är om och när oljeprospekteringar offshore kan komma igång. Av alla nya fyndigheter, som hittats på senare tid, ligger 80 procent till havs i non-OPEC-länder. Störst potential att öka oljeproduktionen från landbaserade källor finns i Saudiarabien, Irak, Kuwait, Förenade Arabemiraten, Kazakstan och Bolivia. De största ekonomierna USA, Japan Kina, Tyskland och Frankrike har minst oljereserver.

Nordsjöoljan är på upphällning. Det ryska olje- och gasöverskottet går mest till EU-länder. De stora oljebolagen är mer och mer hänvisade till att köpa olja på marknaden. De flesta oljeländer behåller idag kontrollen över sina oljefält och ser dem som nationella tillgångar som ger intäkter till staten. Välfärd kan då betalas utan skatt – bolagen får betala skatten. Australien låter nu gruvbolagen betala högre skatt. Den nya superprofit-skatten har redan fått järnmalmsbolagen att avisera högre järnmalmspriser (Billion och Rio Tinto). Vi får säkert samma utveckling inom oljeindustrin.

Världen gör av med 80 miljoner fat olja per dag. USA förbrukar ensamt 19 miljoner fat och Kina 7-8 miljoner fat. Läget i Mellersta Östern är labilt. I Saudiarabien har Kungahuset AL Saud tappat mycket av sin legitimitet inför rättroende muslimer, framförallt på grund av sitt militära samarbete med USA. Enligt en opinionsmätning bland utbildade saudiska män mellan 20 och 45 år, genomförd en månad efter terrorattacken i USA, påstås 95 procent stödja bin Ladens sak (Prof.Radetski i rapporten ”Olja – tillgång och prisutveckling). Saudiarabien gränsar i söder till Yemen som etablerat sig som ett terroristutbildningsland.

Irak har troligen världens största outnyttjade oljereserver efter Saudiarabien och Kanada. Irak har svåra inbördes motsättningar främst mellan kurder och övriga grupperingar. Mycket av oljan ligger på kurdiskt område. Den nya Irakiska regeringen har stora inhemska problem med resursfördelning av oljeintäkter. Att USA skulle få någon större oljefördel här förefaller mindre troligt. Den största USA-vänliga oljeexportören inom OPEC är Saudiarabien, som också har världens högsta kända reserver. I OPEC ingår Algeriet, Indonesien, Iran, Irak, Kuwait, Libyen, Qatar, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Venezuela. OPEC-länderna svarar för mer än 75 procent av världsmarknadens nettoexport, den del av hela marknaden som går till länder med större oljebehov än de kan möta med inhemsk produktion. I stort sett är det den muslimska världen med något undantag. Det har stor politisk betydelse, vilket jag inte har utrymme att utveckla närmare här. De länder som förbrukar mest olja har minst reserver. USA förbrukar 28 procent av världsproduktionen för olja men har bara 7 procent av tillgångarna. Kina förbrukar l8 procent och har 7 procent av tillgångarna (efter mycket uppköp). EU förbrukar 10 procent och har 4 procent i tillgångarna (som sjunker snabbt).

USA kommer inom kort att sitta i ett oljevakum och kommer säkert att tvingas påskynda exploateringen av shalegas och oljeimport från Kanada (tungolja från oljesand). Även om inte konjunkturen vänder talar det för högre oljepris.

Kina köper upp allt som luktar olja för att kunna hantera ökat oljebehov i samband med att biltätheten ökar och industrin expanderar. Den inhemska kolproduktionen minskar. Reserver finns, men de ligger så otillgängligt till att det är billigare att importera från Australien. Brasilien och Indien ökar sin användning av olja genom ökad bensinförbrukning – fler bilar – och växande industrier.

Sannolikheten för ökad efterfrågan på olja är stor. Om konjunkturen vänder upp kan prisutvecklingen på olja och gas utgöra en broms.

EU – olja och gas

EU är extremt beroende av fossila bränslen (85 %). För att klara de energipolitiska målen EU satt upp krävs 200 stora kärnkraftverk inom 20 år om inget annat görs. Om den ryska gasimporten ökar drastiskt genom Nord Stream, South Stream ,alternativt Nabucco med gas från Azerbajdzjan och Iran, räcker det med 100 nya kärnkraftverk i EU. EU.s prispolitik skall vara solidarisk och därför byggs flera ledningar från Sverige och Finland till centraleuropa. Sverige kommer att få samma energipris som övriga Europa.( Nätverket Olja & Gas/svt Forum)

EU har just nu bara fyra vägar att gå för att klara uppsatta mål. Hög energieffektivisering, mer kärnkraft, ökad kolanvändning med koldioxidavskiljning och ökad gasimport. Vindkraft, solkraft etc. har inte kapacitet att hjälpa till så mycket att det ger något större energitillskott inom den tidrymden.

North Stream från Ryssland via Östersjön till Tyskland är under slutbyggnad och bekostas av det ryska statliga oljebolaget Gazprom. Europa och EU behöver mer gas. Ryssland har som strategi att göra EU beroende av sin gas för att säkra framtida stadiga inkomster från sin gas. För EU handlar det om att skapa alternativ till Ryssland genom att koppla Europa till några av världens största gasreserver som finns i Azerbajdzjan och Turkmenistan, på sikt kanske också Iran. Alla tre staterna har islam som religion. Azerbajdzjan sträcker sig mellan Kaukasus och Kaspiska havet Och gränsar till Iran i söder och till Georgien och Ryssland i norr. Oljekällorna i Baku svarade för tsarrysslands oljeproduktion. Då exploaterades oljekällorna av bröderna Nobel, vilket blev grunden för den förmögenhet som givit världen Nobelpriset.

Ledningen kallas i planeringen Nabucco-gasledningen. Inom EU är man inte enig om man skall satsa på sitt eget förslag. USA har också stora intressen i Nabuccoprojektet och är berett att satsa diplomati och pengar i projektet.

Tyskland och Italien vill satsa på det ryska alternativet med rysk gas genom Svarta Havet till Bulgarien och upp genom Europa (South Stream). Att inte se behovet av olja, som en gemensam europeisk angelägenhet, innebär att varje medlemsstat förhandlar var för sig. Detta ger Ryssland en fördel. Båda projekten kan inte genomföras och Ryssland hoppas nu på att hinna fånga upp hela efterfrågan i Europa innan EU hinner eller kanske just nu rättare sagt inte har råd att bygga egna ledningar. Det är tänkt att Nabucco till att börja med skall leverera gas från Azerbajdzjans väldiga gasfält Shah Deniz, som drivs av BP med en andel på 25,5 procent, Statoil med 25,5 procent samt inhemska Socar och ryska Lukoil. Tanken att oljebolagen BP och Statoil skulle bidra med pengar till Nabuccoledningen är nu delvis stängd i och med BP –katastrofen. Mer talar nu för att det återigen blir South Stream och Ryssland som får fylla på Europas gasbehov. Ryssland har också tagit poäng i och med avtalet med Norge om uppdelningen på Arktis och ryskt deltagande i sorg och begravning efter flygkatastrofen i Ryssland med polska toppmän.

Frågan om energi kommer att bli het den närmaste tiden. Mer om olja ur lite andra synvinklar finns att läsa på redeye.se med bloggar av bl.a. Kalles Farsa och Warren B.

Ekonomi

Från G 20 mötet kom inget nytt – bara en upprapning av gammal mat.

I Usa har Obama lyckats få med sig senaten på ett åtstramningspaket för finanssektorn. Konjunkturen står och stampar och arbetslösheten vill inte vända riktigt.

USA och Kina står och knuffar på varandra ifråga om yanens värde. Kina tål inte press utifrån i den frågan. Kina har dessutom risken för en bostadsbubbla, som ökar. Livsmedelspriserna stiger också i Kina. Till det kommer att världsmarknadspriserna på olja kommer att stiga efter oljekatastrofen i USA.

Beträffande euron citerar jag John Taylor, chef för världens största hedgefond FX Concepts. Även om jag inte tycker om hedgefonder måste jag hålla med i hans uttalande: ”Euron är som en nackad kyckling som springer omkring och flaxar med vingarna i flera minuter medan den i själva verket redan är död”.

Börsen går nog upp när euron går ner. Sedan tilltar osäkerheten.

Dröm

De två konjunkturtågen USA och Kina med lokförarna Obama och Jintau har fått astma. De inser att koldioxidgaserna från sedlarna, som Obama eldar sitt lok med och kolet som Jintau använder för att driva Kinaloket med, är orsaken. Obama byter snabbt bränsle till oljesand och shalegas och Jintau försöker med renat och kol eller renat kol. Han kör i lite diesel också. Båda känner sig bättre och tågen går lite snabbare.

På EU-dressinen är Merkel och Sarkozy ensamma kvar – Brown har ramlat av. Parisbakelserna och och flaskorna med Liebfraumilch var slut och nu var det hunger som gällde. I en manöver värdigt ett pariserhjul lyckas Sarkozy med Merkels hjälp tjuvkoppla en Opel och ta sig ikapp Kinaloket. De hakar sig fast på sista vagnen som visar sig vara varuvagnen med Kinamat. Nu gällde det att få fram yuan att betala med. Inga problem – dom släpper över en korg med grekiska obligationer indränkta med extra value olivolja. Den kinesiske kyparen bugade artigt, kopplade loss dressinen behöll Opeln och skickade tillbaka korgen med obligationer med en kinesisk drake.

Jag blundar och vaknar kanske i höst. Ha en bra sommar!