Dagarna 13 -16 mars hände det ovanligt mycket som berörde världsekonomin. Den viktigaste händelsen var dialogen mellan Kinas premiärminister Wen Jiabao och USA:s president Barack Obama. Vi som är lite äldre minns den ”heta linjen” mellan Moskva och Washington som gav presidenterna i båda länderna möjlighet att blixtsamtala med varandra i lägen där kärnvapenkrig låg i luften. Det var sista säkerhetsbarriären. Om det finns någon sådan linje mellan Peking och Washington känner jag inte till, men USA är säkert direktuppkopplade till flera länder idag än under ”kalla krigets” dagar. Hur som helst talade Wen Jibo med reportrar efter avslutningen på nationalförsamlingens årliga session fredagen den 13 mars 2009.

Han sa bland annat: ”Kina är den största innehavaren av amerikanska obligationer och USA är Världens största ekonomi. Vi är extremt intresserade av utvecklingen i den amerikanska ekonomin. Vi har lånat ut enorma belopp till USA. Naturligtvis är vi oroliga för säkerheten i våra tillgångar.”

Kina har 1,95 biljoner USA-dollar i sin valutareserv (dec.2008) varav 727 miljarder dollar i amerikanska statsobligationer(dec.2008).(CHINAdaily)

USA:s president Barack Obama hade på lördagen den 14 mars 2009 ett möte med Brasiliens president Lula da Silva (Bloomberg News). Efter mötet pratade Obama om viktigare saker än det han avhandlat med den brasilianske presidenten.

Det första han sa var: ”Investerare kan ha absolut förtroende för amerikanska statspapper. Inte bara den kinesiska staten utan alla investerare kan ha absolut förtroende i sundheten med att investera i USA”. Han noterade därefter att investeringsflödet till USA ökar. Han avslutade med orden; ”Jag tror att det är ett erkännande av att stabiliteten, inte bara i vårt ekonomiska system ,utan också i vårt politiska system, är extraordinär”.

Brasiliens president var inte lika nöjd. Han sa att han var bekymrad över investerarnas flykt till den relativa säkerheten i amerikanska värdepapper, vilket kan innebära att mindre kapital investeras i tillväxtekonomier. Detta är något vi måste diskutera vi G20-mötet, sa han (nyhetsbyrån direkt).

Kina sitter nu i knät på USA och kan inte snabbt sälja sina amerikanska statspapper – utan kan bara sälja lite i taget för att inte riskera ett kraftigt dollarfall som skulle kunna rasera resten av den stora valutareserven i USA-dollar. Man har brustit totalt ifråga om en för sparare fundamental regel, nämligen spridning av risker eller diversifieringsregeln som den kallas på ”fikonspråk”. Nu tvingas dessa båda ekonomiska stormakter dra åt samma håll oavsett de vill det eller ej. I grunden är det en mycket positiv nyhet som gör övriga nyheter under perioden till notiser eller antecknigngar i marginalen.

G20-gruppens möte sammanfattades av di.se på ett bra sätt:”Analytikerna noterade att det kom starka ord från mötet, men få konkreta åtaganden. Ur ett marknadsperspektiv riktas dock uppmärksamheten på kort sikt främst mot att finanscheferna uppvisade en enighet om att snabbt tillföra medel till IMF”.

IMF eller internationella valutafonden skapades av USA . USA har vetorätt i beslutsförsamlingen där, vilket retar Kina och flera andra länder. Vi får se om man lyckas fördubbla hjälpinsatsmöjligheterna för IMF vid mötet den 2 april 2009?

En kinesisk forskare Yu Yongding (chineseAcademy of Social Sciences) har åsikter om IMF-mötet. Yu said: “The countries on the IMF rescue list, especially some from Europe, have an anti-chinamentality. Their pitches are even higher than some Western countries when they protest against China. We have no reason to help them(China daily)

I söndags sändes en intervju med Federal Reservechefen Ben Bernanke, som ju i stort sett bränt sitt räntevapen för att kunna påverka konjunkturen med (0,5 % kvar till 0)). Han vädjade om politisk vilja och tålamod. Han påstod också att han sett en del ”gröna skott” på vissa marknader och en viss ”förbättring i bankerna” – utan att precisera någondera påståendet. En ganska substanslös intervju enligt min uppfattning.

Nyhetsbyrån SIX rapporterar att den japanska ekonomin försämras ytterligare från ”på stället marsch” till snabb försämring. Utländska direktinvesteringar i Kina minskade perioden januari-februari 2009 med 26,2 % jämfört med 2008 (Bloomberg News). Det är inte heller uppseendeväckande.

Kapitalimport till USA under januari 2009 kom upp till 43,0 miljarder dollar. Brytpunkten för att finansiera bytesbalansunderskottet bedöms ligga på 60 miljarder dollar i månaden. Uppgifterna kommer från USA:s finansstatistik (nyhetsbyrån SIX). Min kommentar är att handelsunderskottet för januari 2009 blev 17 miljarder dollar, vilket är hyfsat med tanke på omständigheterna.

Utländska direktinvesteringar i Kina minskade perioden januari-februari 2009 med 26,2 % jämfört med 2008 (Bloomberg News). Det är inte heller uppseendeväckande.

Till drömmen som kom efter sju svåra timmar med ”hjärnsläpp”

I det globala konjunkturtåget har förstaklassvagnarna utökats från 9 till 20. Med Gordon Brown som förstekock intog man ”engelsk frukost” i restaurangvagnen. Som vanligt bestod den av bacon, ägg och rostat bröd. Istället för marmelad hade man granatäpplesylt för att stärka immunförsvaret mot finanskrisen. Efteråt sjöng man ”God save us all” för att stärka gemenskapen i G20, som kören nu kallas. Gordon Brown sjöng som väntat fel och sjöng ”queen” istället för ”all” och fick omedelbart lämna över kocksysslan till Frankrike och marseljässångaren, presidenten Nicolas Sarkozy. Hans meny för morgondagens frukost är hemlagning av alla franska produkter med fransk senap till frukost och en ”vinare” från Bordeaux efteråt som stöd för franska vinbönder.

Det amerikanska loket, vars stora V8-motor slocknat på grund av bränslebrist drogs med nöd och näppe fram av det enda dragloket Kina. Efter dem kom de 20 G8-vagnarna (first class), sedan kom flera personvagnar (andra- och tredje klass) sedan kom ett antal godsvagnar med olika industrier och därefter bland andra järnmalms- och oljetankvagnar m.fl.

Kinaloket som hade en hel del överskottsbränsle i form av ”heta papper”och dollarsedlar diskuterade med USA-lokets förare om bästa sättet att få fart på USA-loket. Man lyckades växla fram en läckande tankvagn från arabstaterna och betalade med garanterad återbetalning, så kallad subprime-betalning. Tändvätskan och det nya bränslet i form av ”heta papper” och rykande färska dollarsedlar fick äntligen USA-motorn att tända och gå igång. Experter varnade för en snedtändning och, stopp och försening men USA-lokföraren Obama var beredd att slänga in mycket bränsle och nu varnade man istället för en inflationsbrasa i motorn med terrorsprängning som följd. Lokföraren på Kinaloket log vänligt men hade värmt eldgaffeln extra. Jag vaknade på golvet alldeles naken!

Det här är en självständig fortsättning på mina tidigare”konjunkturtågsbloggar”som samtliga publicerats här på redeye.se. Den första hette; Hur långt orkar det enda loket och den andra: Dröm och verklighet här och i Kina.