Konjunkturtåget är ett försök att skriva makroekonomiska lägesrapporter om konjunkturen. Det blir lite av en följetong. Jag hakar nu på förra konjunkturtågsbloggen ”Konjunkturtåget slirar på börsen i verklighet och sannsaga”. Senaste drömbloggen fanns i ”Konjunkturtåget på låsta hjul i verklighet och dröm”.

Om man skall byta ekonomiskt spår finns det många saker som är ett måste för lyckat resultat. Det finns flera huvudspår och sidospår.

Viktigaste huvudspåren just nu:
· Veta var man är i konjunkturcykeln
· Veta hur konjunkturcykeln kommer att se ut
· Ha klara exitstrategier

Det är bäst att stanna här i uppräkningen tills verkligheten visat riktningen tydligare. Exitstrategier är inte aktuella än. Det finns läge att återkomma med dem. Först är det klokt att titta i backspegeln och notera och värdera viktigare händelser sedan sista konjunkturtåget.

USA
Både dåliga och bättre än dåliga statistiksiffror har visats. Börsen kryper sakta uppåt utan alltför kraftiga bakslag hittills. Barack Obama måste nu visa att han inte bara har ordet i sin makt utan också klarar av att genomföra det han vill. Sjukvårdsreformen är ett tufft prov. Klokt eller inte la han en moralisk aspekt på problemet genom att visa att USA i stort sett är den enda demokrati i världen som låter 15 % av sin befolkning försöka att överleva utan sjukförsäkring. Antalet människor som lever under fattigdomsstrecket i USA var 2008 det högsta på elva år, enligt en rapport från USA:s statistikbyrå (U.S Census Bureau). Siffran från 2008 motsvarar 39,8 miljoner amerikaner – av totalt 307 miljoner – att jämföra med 37,3 miljoner år2007. Andelen fattiga (poverty rate) steg då till 13,2 procent av befolkningen, jämfört med 12,5 procent 2007. Trots tecken på ekonomisk ljusning spås andelen fattiga öka i år och nästa år, skriver Reuters.

USA-regeringens definition av fattigdom är: en person på fyra personer som tvingas leva på en sammanlagd årsinkomst på 22 000 dollar. Det motsvarar cirka 150 000 kronor. Motsvarande belopp för en ensamstående är cirka 11 000 dollar (75 000 kronor).
De som redan har försäkring känner sig hotade och har redan ordnat demonstrationer och förklarat att USA inte har råd med en statlig sjukförsäkring. Socialism stod det på plakaten och ballonger med frihet seglade upp i skyn. Man fruktat skattehöjningar och kösystem inom sjukvården som man inte kan köpa sig förbi. Nyss skänkte skattebetalarna i USA 700 miljarder dollar till banksektorn – pengar som spårlöst försvann utan försäkring. Bankerna behövde inte beställa tid på akuten. Gissa om Obama får svårt att få igenom en sjukvårdsreform!

Obamas andra stora inrikesfight ägde rum för några dar sedan på Wall Street där han läxade upp börsspelarna för deras girighet. Ikonen Bengt Göransson noterade att börsaktörerna inte brydde sig om talet – det går ju inte att lagstifta om girighet enligt hans mening. Även om det liksom sjukvårdstalet hade en huvudsakligen moralisk aspekt lovade Obama att återkomma med lagstiftning. Givetvis går det att sätta staket kring girighet via lagstiftning på det finansiella planet. Det är ändå ett tufft åtagande. Till skillnad från sjukvårdsreformen kan Obama här få global hjälp. Hjälpen kan komma vid det närliggande G20-mötet.

Kanske för att rikta tankarna från inrikespolitiska problem, kom Obama i direkt kollisionskurs med Kina genom beslut om tullhöjning på 35 procent för däcksimport från Kina. Kina har reagerat med hot om tullar på amerikansk kycklingexport och bildelar. Ingen tror att konflikten blir bestående. Kina har begärt direkta samtal med USA. Om det inte lyckas kommer WTO att avgöra frågan inom kort. Givetvis är det mest den sjunkande dollarn som oroar kineserna mest med tanke på Kinas enorma valutareserv i dollar. Både Hillary Clinton och finansminister Geithner lovade ju vid sina Kinabesök att de skulle se till att USA-dollarn inte skulle tillåtas sjunka gentemot den kinesiska yuanen. Obama själv åker till Kina i november för sin första vandring på Kinesiska muren. Det gäller att han inte är höjdrädd och håller balansen.

Kina
I Kina pekar alla siffror åt rätt håll just nu. Bruttonationalprodukt, investeringar, industriproduktion och detaljhandel ökade under augusti. Utrikeshandeln gav ett överskott oå 15,7 miljarder dollar. Konsumentpriserna sjönk med 1,2 procent jämfört med samma månad 2008. För att få balans gentemot USA måste kineserna konsumera mer själva för att inte öka på dollarreserven. Ett annant sätt att minska dollarreserven är att investera utomlands, men de pengarna kommer delvis i retur till Kina om det går bra. Under den sista månaden har börsen gått ner i Kina, vilket än så länge inte påverkat börserna i Europa och USA nämnvärt.

Prognos för konjunkturkurvan
Att vi just nu lagt det värsta bakom oss är snart sagt alla överens om. Däremot är det inte klarlagt vilken typ av lågkonjunktur vi har. Detta är avgörande för hur framtiden kommer att se ut. Om vi får en kraftig nedgång nu i höst innan produktionen kommit igång hamnar vi i den fruktade och besvärliga dubbeldippen (W.crise ellerW-crack), Just nu tror de flesta att vi skall slippa den och istället är på väg upp och ur krisen med sedvanlig rörelse av upp och nedgångar under färden upp. Vi skulle då ha en vanlig V-kris, som är kortast och mildast av de fyra krisvarianterna.

I U-krisen fastnar man i ett längre bottenläge. De länder i Europa som inte är i tillväxt och har hög import med handelsunderskott är i riskzonen. USA finns i denna grupp. Den här gruppen har svårt att dra sig själva ur bottenläget om man inte devalverar sin valuta. I de flesta länderna i den här gruppen har staten nu också tagit över bankernas förluster och fått statskulder med stora tal. Skulderna kommer att suga mycket pengar i ränta när den börjar stiga. Utrymmet i statsbudgeten krymper när både ränta och skuldbetalningar skall in i budgeten. Skattehöjningar kommer som en tjuv om natten och stryper konsumtionen och man har ett U-läge där U kan bli långdraget. USA riskerar, enligt min åsikt, depressionsläge på lite sikt. Man ångar på utan självinsikt. De redan stora budgetunderskotten växer lavinartat framåt i tiden. Beräkningar har gjorts som visar att USA måste låna 9 000 miljarder dollar de kommande tio åren. Hoppas man hittar världens största guldgruva eller oljefält så fort som möjligt annars kommer skuldfällan att klä av amerikanerna in på bara kroppen och mer än så.

L-krisen är inte heller rolig. Japan sitter fast i den. Med en åldrig befolkning som bara vill spara kommer konsumtionen inte igång. Stor arbetslöshet och deflationstryck får man också stå ut med sedan 1990. Japan skulle behöva väcka upp lite samurajer för att sätta fart på geishorna.

Själv tror jag som tidigare på en W-kris, Idag fick jag medhåll av SEB:s vd Annika Falkengren, som säger att hon är anhängare av tesen om en W-formad konjunkturkurva. Hon liksom jag anser också att den andra nedgången sannolikt blir något mildare. Givetvis har hon otroligt mycket mer kunskap än jag och andra analytiker om hur det står till i den egna banken och bra aningar om hur det är i de andra svenska bankerna. Hon borde också ha rykteskunskap om hur det står till med bankerna i övriga världen.

Slutord
Om vi tittar på de båda dragloken så hade USA 17 procent av världens samlade bruttonationalprodukt år 2008 och Kina 7 procent. Vem skall fylla hålet när USA tappar mer och mer? Som tur är har Indien, Sydkorea och några stater till i Asien positiva siffror och är i tillväxt.

I Sverige har Riksbanken och penningpolitiken gjort sitt för att stävja krisen. Riksbanken bjuder dock fortfarande ut billiga lån till de fyra storbankerna i hopp om att de skall användas för att ge företag och enskilda möjlighet att låna mer till låg ränta – fan tro´t. Finanspolitiken tar nu vid och regeringen har redan börjat dela ut extrapengar till kommunerna och satsar också på infrastrukturen.
Börsen ser ut som en glad skuttande hare där skutten bara blir högre och längre hela tiden. Omsättningen på börsen är däremot ingen höjdare –ett svaghetstecken. Vinstvarningsskott och nedskjutna kvartalsrapporter ligger också i farans riktning.

Drömmen
I drömmen förflyttas gränserna och verkligheten av osynliga krafter. USA.s Obama och Kinas Jintau, de båda konjunkturloken, befann sig plötsligt på en plats med ett virrvarr av järnvägsspår och atmosfäriska satellitspår. Kanske var det en rangerbangård som gav möjlighet att byta lok, vagnar eller spår. Kanske var det en rymdstation där ett felaktigt spårval kunde resultera i en rymdresa utan återvändo – till en galax utan pengar.

Obama tog en moralkaka för att orka lägga om spårväxeln till moralspåret. Utan överväxling lyckades han få in både sjukvård och bankbonusar i moralvagnen. Bankbonusarna som fortfarande var likvida tänkte han slussa vidare till G20-vagnen för att bli likviderade. Sjukvården tänkte han lägga i en sjukvårdsväska med vaccin och sedan fara runt i hela USA och bekämpa girighetsbakterierna . Han hoppades att bakterierna inte var resistenta för han ville gärna få åka i historievagnen med Abraham Lincoln.

Inflationskurvorna låg nu tätt och han kollade i sjukväskan så att det fanns plåster med - en urspårning kunde ligga i både farans och färdens riktning och då behövde han plåster på såren.
Eftersom han eldade loket med dollarsedlar och dollarreserverna fanns på Kinatåget gällde det för honom att ordna ett nytt gemensamt stopp för båda loken innan hans egen reserv var slut. Med ångvisslan signalerade han till Kinatåget ”Reservstationen” nästa. Kinatåget svarade med en röksignal och la på ett extra kol.

Jintau ångade på längs högkonjunkturspåret. Skendunkarna från rälsskarvarna kom tätare och tätare. Rälslängder med positiva signaler kom slag i slag och hjulen nästan flöt över skarvarna tills dunket blev till ett lugnt brus. Båda lokförarna satte på autopiloten med inställning reservläge.
Jag vaknade balanserande på en gungbräda.