Big Ben calls for big bang

Världens nyhetsmedier håller på att slutgiltigt zooma in dagordning och tänkbara resultat från G20- mötet i London torsdagen den 2 april 2009. G20 består av EU plus de 19 länder i världen som hade störst bruttonationalprodukt år 2009 . I London möts för första gången presidenterna Barack Obama, USA och Hu Jintau, Kina. Förpostfäktningar har redan skett (Clintons Kinabesök mm). USA försöker med ett dollarsänke, som för att inte riskera bottennapp, måste samordnas med Kina. Guldfisken nappar bäst om man har många krokar med lätta beten, men den kan fort simma bort om håven saknas. Mer går att läsa om tidigare turer i ”konjunkturtågsbloggar” av mig på redeye.se. (senaste"USA och England sedelpressar Kina och Japan")

Den viktigaste frågan som först måste lösas är KINAS INFLYTANDE på världsekonomin. Alla är överens om att den måste öka. Detta kan ske på flera sätt.

1. Ökat Inflytande för Kina i IMF(International Monetary Fond). Idag har EU 32 procent av rösterna, USA har 17 procent. Kina har 3,7 och Indien 1,9 procent.

2. Att Kina framgångsrikt får så ett frö till övergång till en ny världsvaluta genom att få ett visst medhåll för att dollarn bör ersättas med en valutakorg-

3.Överenskommelse mellan USA och Kina om hur Kinas valutareserv (70 procent i dollar) skall kunna undvika alltför stor urholkning när USA:s sedeltryckeri pressar ner dollarn .

Något annat än strategiska diskussioner och försök till vägledande gemensamma uttalanden kan man nog inte förvänta sig.

Världskonjunkturläget - balansen mellan USA och Kina är i blickpunkten. Europa sitter i baksätet genom uppvisad inre beslutsvånda. Den tjeckiske premiärministern Mirek Topalanek angrep i EU-parlamentet USA:s stimulanspolitik och kallade den för en ”väg till helvetet”. Tanken men uttryckt i mildare form delar han med de flesta EU-länderna. Det är idag mycket som talar för att EU-taktiken är fel i sak.

Linjerna har klarnat. Just nu finns det två vägar till helvetet. Den amerikanska stimulanspolitiken som kortsiktigt kan ge effekt, men som långsiktigt slår fel om USA inte lär sig att spara och investera rätt.

EU-länderna går mot fortsatt kris och tvingas säkert öka de gemensamma satsningarna för att förhindra stora inbördes konflikter och protektionism. Europa förlorar värdefull tid. I varje fall Sverige och Fredrik Reinfeldt får ett helvete under ordförandeskapet i EU.

Det är dags att lämna verkligheten och gå in i drömmens överraskande landskap och situationer. Senast lämnade vi de båda konjunkturloken USA och Kina med lokförarna Obama och Jintau med Obama febrilt eldande dollarsedlar i den stora V8-motorn och Jintau med ett vänligt leende hetsande sina eldare av det koleldade loket – med en eldgaffel bakom ryggen. Konjunkturtåget går in i en uppförsbacke och skulle behöva både ett EU-lok och ett Put-in lok som hjälp. Tyvärr finns det inget EU-lok utan bara en trehjulig trampdressin. Just nu är det Tjeckien som trampar. Man har börjat att tappa ork och pedaler. Näste trampare är Sverige som gärna vill få ström på nätet för att slippa ha både dollardiesel, svartkol eller benkraft som enda drivkrafter. Sverige planerar också vindsnurror både fram och bak på tåget. Särskilda sittplatsbiljetter skall lösas av diesel- och kolloksförare och deras passagerare om de släpper ut skit längs spåret. Frankrike och Tyskland försöker att frysa sina tillgångar och tillverka egna dressiner med ”dödmansgrepp” mot ökad spårbredd. England vill vara med USA men är inte ”big enough”. Övriga EU-länder kallar engelsmännen ”pundare”.

Rysslands put-in dressin är inte vad man tänkt sig. Istället för ett elegant gasdrivet kraftpaket till lok med missilkraft kan det nu liknas vid en sparkdressin. Ryssarna har blivit ett rasfolk, som får sparka fram enmansdressinen så gott de kan.

USA och Kina har tillfälligt satt sig i samma lok för att dela på matsäcken. Fördelningen sker, genom att de vinster var och en kan göra, fördelas efter spelskicklighet. Spelen varierar, men de vanligaste är poker, bluffstopp och svarte petter. När matsäcken är slut slickar båda sig om munnen.

Jag vaknar med hög feber. Utan medicin försöker jag att somna om utan att veta om jag hamnar i helvetet eller klarar mig igen.