Det förra konjunkturtåget fick fort uppleva verklighetens snabba inträde. Den inte bara tuffade in den flög in. Den här bloggen hakar på den förra ”Konjunkturtåget flyger inte men tuffar på i verklighet och dröm” publicerad på redeye.se 2010-04-25.

Är det den som har makten som har pengarna eller är den som har pengarna som har makten ? Det jordnära arbetet har alltid varit folkets. Det är från det arbetet som kakan fördelas. Det var ursprungligen en av politikens viktigaste uppgifter att fördela den rimligt. Just nu är kakan bara smulor. Pengarna har både staten och makten i euroområdet. Kan politikerna samsas innan det är för sent.

Marknaden och utbyte av pengar kom till som en tjänare för mänskligheten – att hjälpa oss att byta varor, investera och låna. Marknaden med banker som mellanled tilläts byta skepnad till först räntevinstföretag och sedan till privata spekulationsföretag. Det talas om finansindustri numera. Hela 20 procent av Englands nationalprodukt kommer från London city. Den vill britterna ha kvar. Att bli svepta i värdelösa sedlar istället för oljerockar är ingenting de önskar sig. Nu har både banker och dåligt reglerade kreditbolag tagit sista steget in i rena bedrägeriföretagsbranschen. Vilket långt ord! Jag väljer skojarbranschen som synonym.

Några skojarstrategier

Kreditvärderingsinstituten sätter sina betyg för företag och stater i gott samförstånd med de största kreditinrättningarna och hedgefonderna. Domarna är mutade och pengarna har makten.

Hedgefonder säljer tillgångar de inte äger ( blankar) och placerar dessa i en annan tillgång som stiger i förhållande till vad som sålts. Det är ett ord för finrum att hedga. Att skydda sina tillgångar kan ju inte vara dåligt oavsett hur man fått ihop dem! Man väljer ut de svagaste länderna och företagen. Vinstpengarna tvättas sen och placeras i riskkapitalbolag eller stora företag där man med hjälp av röstmajoritet kan välja mellan att mjölka företaget eller sitta lugnt i båten, ta del av utdelningar och plocka in liktänkande i styrelserna.

Processdriven, mer än sekundsnabb vinstjakt, av företag med förprogrammerad data har exploderat. Så kallade ”quants” har tagit över mycket av aktiehandeln, isynnerhet på Wall Street och i London. Man utnyttjar små differenser i kurserna mellan olika börser. Den ofantliga mängden transaktioner ger stora vinster. Egen börsnärvaro eller specialavtal med en börsaktör ger låga courtage, men även där ger mängden stora vinster.

De långsamma beslutsprocesserna, dubbla stolar och okunskap ger pengarna ett ständigt försprång. Före finanskrisen hade pengarna (kreditinstituten makten). Sedan tog staterna makten, men tillät att ta på sig skuldbördan. Nu slåss både privatpersoner, företag, banker och stater om pengar som inte finns. På börsen kan man fortfarande sälja aktier som inte finns (blanka) och få börsen fylld med pengar till ny spekulation.

Hedgefonder kan med 90 procent av sina tillgångar placera i nästan allt som luktar pengar som aktier, råvaror, derivat, olika finansiella instrument etc. De är mycket stora aktörer. Soros ensam vingklippte ju både England och Sverige. Om flera sådana fonder går ihop med samma strategi har euron ingen chans om inte politikerna dödar den typen av fonder som ett första steg i det ekonomiska kriget om våra pengar.

Marknadens rätt till varje pris

Enskilda länder har ju bara ”skattebetalarnas” pengar med våra barn som säkerhet att skicka in i helvetesmaskinerna. Om politikerna tvekar och tycker att hedgefonderna är ”too big to kill” är de nog bland de första som förlorar jobbet som våra företrädare.

Marknaden kan vara värre än ett krig genom att den skapar krig om den inte regleras rätt och i tid. Många har förstått att tiden är knapp för euron och EU. Om det går snett bör vi rusta oss för en lång ekonomisk vinter. Hur vet jag inte - kanske grönsaker på balkongen och annan grön självförsörjning?

Jag behöver varken drömma eller vakna jag är kallsvettig ändå.