Bearish som jag är får jag ibland mardrömmar om att Martin Feldstein från national bureau of economic research står med partyhatten på i direktsändning på CNBC och skriker ut att vi är inne i en recession, att botten är nådd och att det är fritt fram att handla nu. I min dröm korkar han sen upp champagnen tillsammans med en drös fondförvaltare.

För de som varit med ett tag så låter det antagligen självklart att “nere på botten, här är det toppen” för det innebär att det bara finns en väg att gå. Uppåt. För oss andra som antingen inte varit med så länge, eller helt enkelt inte funderat så mycket över konjunkturcykeln och dess effekt på börsen tror jag att det kan passa bra med en snabbgenomgång.

Den första fasen är toppen, när allting går upp, företagen gör rekordvinster, arbetslösheten är låg, tillväxten hög och DI skriver artiklar om “superkonjunkturen”. Det är under den här perioden banker lånar ut pengar till hem- och arbetslösa, småsparare ökar exponeringen mot högrisktillgångar (aka aktier) och alla skulle lätt kunna göra ett lika bra jobb som alla låtsasgekkos på Carnegie, det är ju trots allt bara att blunda och peka så rasslar det till i kassan.

Nästa fas är ett litet lätt tryck på handbromsen, konsumenten tröttnar på rysk kaviar och inser att de där lånen kanske ska betalas av, HM behöver inte fylla på i butikerna dagligen, Sveriges förenade murare blir de sista som lyckas förhandla till sig en 8% årlig löneökning och räntorna börjar ticka upp tillsammans med inflationsförväntningarna. Det är även här “Hildas Hus” bestämer sig för att påbörja arbetet med 300,000 nya lägenheter i Umeå för att kunna hålla jämna steg med den ökande efterfrågan, “Sillens Stål” bestämmer sig för att bygga nya anläggningar på det skotska höglandet och alla anställer en person för mycket eftersom “det är ju så svårt att få tag på talang just nu”. Under tiden så har börsen börjat tappa en del eftersom några (sannolikt ett knippe hedgefonder som får betalt efter prestation och inte genom att upprepa proceduren kaffe, toaletten, telefon med frugan, lägga till Nordeas senaste heta tips i portföljen) varit uppmärksamma och förutspår tuffare tider.

När oron börjar sprida sig når vi fas tre, BNP går från 5% tillväxt till 2%, nån börjar skrika “recession” och nån annan “långvarig” och mitt i paniken så säljer småspararna vilt och börsens ståtliga skapelse huggs av vid knäna. I butikerna syns reaskyltar när företagen kapar marginalerna för att bli av med stora lager och fabriken i Kina får order om att sluta skicka så jäkla mycket grejer. Samtidigt sitter ett gäng “salongsberusade” fiskare och ler snett eftersom “Hilda och Sillen bygger ju som tusan” och “Javisst tusan, grabben sa att alla polarna hade jobb, det här är bara ett falskt alarm”

Väl framme vid recessionen är uppgivenheten stor, fiskarna, deras söner och kusiner har förlorat jobben och slutligen sålt alla sina aktier, BNP är negativt och “eftersom ingen tjänar pengar finns det ingen som kan spendera, företagen kan inte tjäna pengar och alla kommer bli arbetslösa -Världen kommer gå under!”. Dessutom Har både Nisse och Hilda gått i konkurs och ställt till med problem för långivare och investerare. Börsen då? Jo, efter att de sista envisa fiskarna sålt av sina innehav så är det ingen mer som vill sälja och några pionjärer bestämmer sig för att det är dags att börja samla på sig aktier eftersom “det bara måste vara en bra investering på 5års sikt, det är omöjligt att träffa botten”, och börsen börjar återhämta sig.

Det här är min (eller snarare nån gammal Harvardprofessors) syn på hur det ser ut i en konjunkturnedgång. Knappast något unikt i det. Var jag däremot tror att vi skiljer oss lite åt är var vi befinner oss. Konsensus här på forumet verkar vara att vi befinner oss i steg fyra, medan jag vill hävda att vi är någonstans mellan två och tre.

Anledningen till att jag tror att vi varit lite väl snabba med att blåsa faran över är att tillräcklig fokus ännu inte lagts på själva lågkonjunkturen. Om vi ser till de faktorer som fått börsen att droppa mest, bank- finans- kredit- bolånekrisen och oljan så har de i den här cykeln varit väldigt extrema. Vi har förvisso sett ett kvartal med negativ tillväxt (Q4) men senast hade vi 3.3% tillväxt, vi har heller inte sett arbetslösheten droppa kraftigt (kommer på fredag) , konsumptionen hålls fortsatt uppe ( förvisso med hjälp av syrgas) , företagen visade solida vinster (exkl finans) i Q2, prognosticerade framtida vinster är fortsatt höga, vi har fortsatt förhållandevis höga inflationsförväntningar och vissa lyckas faktiskt fortfarande sälja sina hus för stora dollarhögar.

Alla de faktorer är ett urplock av de saker som faktiskt kan bli väldigt mycket sämre innan det blir bra, alltså områden där det fortfarande finns styrka. Jag tror helt enkelt inte att börsen tagit smällen från konjunkturnedgången utan istället fokuserat på oljan och finanskrisen. Det skulle vara intressant att höra vad ni andra tror om det här, så jag hoppas på lite input.

…indikatorer som visar svaghet? -det kommer så småningom