Konjunkturer är ett allmänt vidtalat fenomen, men vad grundar de sig i? Även det gamla jordbrukssamhället kännetecknades av sin bestämda rytm av upp- och nedgångar i produktionen. Klimatförändringar och olika årsväxt utgjorde grunden för cykliska rörelser mellan åren och inom året. Dessa var fullt märkbara och verkliga för människorna i det gamla jordbrukssamhället. Historiker har också funnit existensen av långa cykler som kunde sträcka sig över århundraden och som hade att göra med balansen mellan produktion, markutnyttjande och befolkningstryck.
Med utvecklingen av industrisamhället så kunde liknande cykliska fenomen också skönjas, men av andra orsaker. Även i industrisamhället existerade en viss rytm där produktionen på ett regelbundet sätt pendlade mellan hög- och lågkonjunktur. Detta fenomen fångade tidigt ekonomers nyfikenhet. Redan under 1800-talets mitt observerade t.ex. fransmannen Clement Juglar konjunkturcykler som sträckte sig över sju till elva år. Cykler av sådan periodicitet har därför kommit att kallas juglarcykler. Det är också sådana man vanligtvis avser när man talar om konjunkturer.
Även andra cykler med kortare perodicitet, som också ger svagare utslag, kan identifieras. Det gäller t.ex. de s.k. Kitchincyklerna på 40 månader som fått sitt namn efter upptäckaren, engelsmannen Joseph Kitchin. Det existerar också mera långsiktiga vågrörelser som sträcker sig över längre perioder så som Kuznetscyklerna med ca 20 års intervall och Kontratieffcykler, efter en rysk ekonom, på ca 40-50 år.
Hur konjunkturcyklerna, företrädesvis juglarcyklerna, ska förklaras har varit ett populärt stridsämne alltsedan 1800-talet. Den engelske ekonomen W. S. Jevons hävdade t.ex. att konjunkturcyklerna hängde samman med de periodiskt uppkommande solfläckarna. Jevons resonemanget är att solfläckarna påverkar skördeutfallet och på så sätt skapar effekter i den övriga ekonomin, men Jevons åsidosatt så är det framförallt två huvudtyper av tolkningar som råder.
Den ena utgår från produktionssidan och den andra från finansiella och monetära förhållanden. Inom den första typen dominerar teorier om överproduktion som på ett eller annat sätt utgår från Malthus teorier. Grundtanken är att produktionen av någon orsak växer för snabbt. Detta leder till att rubbningar inträffar. Än värre blir en sådan situation om kapacitetsökningen finansieras genom krediter. Den “falska” optimismen förleder då t.ex. många entreprenörer att satsa pengar på projekt som är ineffektiva och som under “normala” förhållanden ej skulle betraktas som lönsamma.
Den andra tolkningen utgår från den finansiella sidan och fäster huvudvikten vid de faktorer som styr räntans växlingar. Enligt den nationalekonomiska allmänna jämnviktsteorin utgör räntan den mekanism som utjämnar konjunktursvängningarna. Vid alltför optimistisk kreditgivning ska räntan stiga vilket ska få till följd att utlåningen minskar. Det motsatta gäller vid liten kreditgivning. Räntan påverkas dock även av andra faktorer t.ex. penningmängdens storlek. Om denna ökar utan att räntenivån stiger, leder det till ökad kreditgivning och ökad inflation i en uppåtgående spiral. Denna spiral utmynnar sedan i en allmän kris med deflation som följd.
I de flesta fall är det i praktiken omöjligt att fastställa om en kris har finansiella orsaker eller härrör från “överinvesteringar”. Orsaksförklaringarna hänger också troligen nära samman. Det man också kunnat se är att de olika cyklerna förstärker varandra. Är man i en fas av tillväxt så blir t.ex. intensiteten i en lågkonjunktur svagare.
Om vi nu lämnar den allmän teoretiska bakgrunden och oavsett orsaksförklaringar accepterar att konjunkturcykler förekommer, så blir den relevanta följdfrågan; Hur kan konjunkturcykler gynna dig som placerare?
Fortsättning följer