I en debattartikel i DN igår gick riksrevisor Eva Lindström till skarp attack mot den svenska fiskepolitiken. Hon tycker mer eller mindre att staten kastar en massa pengar i sjön genom att både ge stöd till fiskerinäringen och ge stöd till att skära ner den.
Det krävs alltså inte ens miljöskäl till att förstå att detta är komplett vansinne, utan det räcker med rent ekonomiska skäl. På slutet av artikeln har hon några konkreta råd om vad som borde göras:
Minska överkapaciteten i den svenska fiskeflottan. […] Överväg om stöden och skattebefrielserna till yrkesfisket kan tas bort eller minskas. […]
Se till att kontrollerna avskräcker från fiskebrott. […]
Säkerställ att den övergripande måluppfyllelsen inte minskar som en följd av att olika styrmedel motverkar varandra. […]
Utveckla återrapporteringen så att den blir transparent, visar olika insatsers kostnader och om insatserna verkligen leder till ett hållbart fiske. Det är en förutsättning för en kostnadseffektiv förvaltning. Allt annat är slöseri med skattemedel.
Slöseri, absolut. Enligt en DN-artikel från i våras är bidragen till fiskenäringen runt en halv miljon per yrkesfiskare.
Jag hoppas verkligen att våra kära politiker tar tag i detta snarast och slutar lyssna på fiskerinäringens oerhört starka lobbyister. Jordbruksminister Eskil Erlandsson sade med anledning av Riksrevisionens kritik att \“Fisket måste bära sina egna kostnader. Den ska leva på marknadsmässiga villkor, precis som andra näringar\”, vilket låter hoppingivande, men vi får se vad det innebär av praktiska åtgärder.