Med en vanlig depåportfölj får man behålla maximalt 21 % extra av en realiserad kursförlust under förlustår (70 % av 30 % om beloppet inte är för stort att ytterligare en faktorer 70 % tillkommer vilket ger ännu lägre behållning). Vid större förluster på knappt 145 kkr och uppåt reduceras skatteavdraget ytterligare (om inte andra kapitalinkomster kan kvittas mot det) vilket ytterligare talar för KF framför vanlig aktiedepå.

Vid ett extremfall med totalförlust på 100 % innebär det således att maximalt 21 % blir kvar av aktiedepåns värde om kvittningsmöjlighet finns mot annan skatt eller inom kapital). Vid mindre förluster blir det också samma resultat.

Det medför att om man i en KF satsar endast 79 % av annars exakt samma aktieportfölj i relativ viktning är GARANTERAD att inte förlora mer vid detta extremfall av totalförlust. De resterande 21 % kan man köpa en lämplig obligation för som ger en intäkt som kan täcka avkastningsskatten i kapitalförsäkringen till f n omkring 70 %.

Men, och detta är poängen, de år då aktieportföljen går bättre än ett realiserat nollresultat kommer KF alltid ge en ökad behållning på 79 % av den vanliga aktiedepåns realiserade nominella värdeökning efter skatt eftersom den senare blir bara dvs 70 % (eftersom skatten är 30 % vid vanlig aktiedepå). Med “ränta på ränta” blir det stora belopp med tiden. Men eftersom ca 30 % av avkastningsskatten återstår att täcka i KF kräver den omkring 0.4 %-enheter av bruttoavkastningen (vid nuvarande ränteläge) för att täckas så att den garanterade relativa förbättrade avkastningen efter skatt jämfört med vanlig aktiedepå blir drygt 8 procentenheter om året varje vinstår, och förutsatt att alla värdeökningar realiseras i aktiedepån i form av skattepliktiga vinster varje år.

Om man inte realiserar vinster i aktiedepå kan iofs vinster skjutas upp o ge något ökat nuvärde genom ränta-på-ränta-effekt av skattekrediten, men förr eller senare realiseras de flesta vinster i praktiken så att den fördelen ändå sannolikt oftastinte uppväger KF:s noll i marginalskatt på alla vinster.

Ju färre förlustår en placerare kan förväntas ha, desto högre andel än 79 % kan denne välja i sin KF för att därmed ännu mer dra fördel av skattefriheten på marginalen i KF.

Om man satsar 100 % i en KF, vilket de flesta troligen gör dvs de satsar lika mycket som de skulle gjort i vanlig aktiedepå utan att tänka på ovanstående, kan det ungefär jämföras med att man har lite belåning också, och där låneräntan motsvaras av att avkastningsskatten då inte finansieras genom obligationen utan måste betalas på vanligt sätt.

Följaktligen visar ovanstående att det faktiskt går att nära (bara nära pga att avkastningsskatten inte helt säkert kompenseras av obligationsräntan) 100 % eliminera KFs negativa effekt i form av ingen skattemässig reduktion för förlustår, men ändå behålla en högre andel i kronor av alla vinstårens resultat (och återigen förutsatt att alla värdeökningar realiseras i aktiedepån i form av skattepliktiga vinster varje år).

Det går dock förmodligen att konstruera exempel där en person med förväntade förlustår då och då, men emellan dessa gör ganska få omplaceringar och de flesta med mycket bra långsiktig avkastning över flera år att portföljen inte “skattas av” nämnvärt årligen, så att den effektiva avkastningen T O M överstiger den till “79 % investerade” kapitalförsäkringen. Det finns nog ytterst få aktiva placerare med en sådan profil, utan de flesta behåller inte vinstaktier över mer än högst något årsskifte. Man kan tillägga att för personer med STORA depåer blir det vettigt att satsa uppåt 85 % i stället eftersom de vid större förluster skulle fått lägre skattereduktion än 21 % kanske nedåt 15 % (pga kapitalbeskattningens utformning vid underskott). Då fås ännu bättre utväxling alla vinstår. Å andra sidan räcker då inte obligationsräntan till mer än ca 50 % av avkastningsskatten, men även då räcker mindre än en procentenhet av bruttoavkastningen för att täcka den biten också. Därför blir det en årlig meravkastning på över 14 procentenheter varje vinstår i det fallet.

Det framgår av ovanstående att förlustår egentligen är extra hårt skattemässigt behandlade i vanlig aktiedepå jämfört med kapitalförsäkring, eftersom alltså högst 21 % ända ned till bara 14.7 % av en förlust kan ge skattereducerande effekt, medan varje vinst beskattas med 30 %.

Så sammanfattningsvis är rädsla för förlustår och utebliven skattereduktion inget bra argument för att inte välja kapitalförsäkring ens om man brukar göra förlust vissa år. Det är betydligt viktigare att göra bra placeringar, och gör man det är förstås kapitalförsäkring också ett bättre alternativ om man ligger över breakeven som ligger såpass lågt som omkring 4 % om året i nuvarande ränteläge. Den belöning man får goda år i kapitalförsäkring är så stor att de flesta torde vilja behålla denna gynnsamma placeringsform. Sedan jag själv började med kapitalförsäkring Q4 2004 har jag haft en effektiv vinstbeskattning på extremt låga 2 % om året i viktat genomsnitt, jämfört med 30 % i normalfallet med vanlig depå. Den är iofs extra låg därför att jag sedan 2006 även har kapitalpension som endast har 15/27 så hög avkastningsskatt som kapitalförsäkring. Jag hoppas ingen klåfingrig politiker läser detta dock :-)