Ofinansierade järnmalmsprojekt i ett tidigt uppstarts-stadium av Nordic Iron Ore/Beowolf-typ saknar egentligt nuvärde. Grundorsaken till detta är en kombination av Fractional banking reserve och Peak Oil.
Sedan President Nixon 1971 kapade banden mellan världsvalutan UsDollar o guld, den sä kkallade guldmyntfoten o ersatte den med en ”pappersmyntfot” har världen fått se en gigantisk skuldbubbla blåsas upp i alla valutor. Detta har fungerat förvånansvärt bra på grund att vi hade en närmast obegränsad tillgång till mycket billig energi i form av olja på exportmarknaden som möjliggjort den expansion av ekonomin som denna låne-expansion kräver.
Detta har ju lett fram till en gigantisk expansion av världsekonomin o en internationalisering som annars inte varit möjlig.
Den tiden är nu förbi. Produktionen av billig råolja har planat ut o tillgången av denna produkt på exportmarknaden kommer att vika vilket oundvikligen skapar en uppbromsning av ekonomin. Det första tecknen på detta vi nu ser i länderna kring medelhavet. Dessa länders industri har i de flesta fall inte mycket chans mot tysk industri. De länderna förmår inte expandera för att betala räntorna på sina låneberg. Man försöker bota denna lånesjuka med ännu mer lån. En politik som är dömd att misslyckas, då ju energin o därmed kostnaderna blir allt högre i den nära framtiden. Att verkligen inse detta o handla rätt kräver dock, av makthavarna, ett ekonomiskt paradigmskifte i klass med Berlinmurens fall. Kina som ju varit motorn i denna expansion o press uppåt på järnmalmspriserna till historiskt höga nivåer kommer till exempel att tappa sin konkurrensfördel, då transportkostnaderna ökar. Redan nu kan vi ju se en nedgång på 15 – 20% sedan oktober 2011 på järnmalmspriset. Överinvestering i nya gruvprojekt o teknikutveckling bäddar nu för ytterligare fallande råvarupriser enl invetmentbanken Morgan Standly. Kina köper ju nu 60 % av järnmalmen som exporteras i hela världen och sätter därför också grunden för priset. Hela värden kommer att glida in i en mycket lång lågkonjunktur, som kraftigt bromsar efterfrågan på bland annat järnmalm. När de nystartade, o ännu ej finansierade järnmalmsprojekten eventuellt har tuggat sig genom de lån som måste tas före uppstart så kommer det inte att finnas någon lönsam marknad för projekten. Därför är det föga troligt att de ovan nämda järnmalmsprojekten någonsin kommer att färdigställs för produktion, Man kan därför med fog anta att dessa projekt är värdelösa i dagsläget om inget drastiskt händer som ändrar alla spelregler. Sker inte detta är det givetvis negativt även för intressebolagen i Nordic Iron Ore nämligen KopparBerg Mineral o Archelon Mineral.
En bra förklaring till hur detta hör ihop kan man ta del av här:
http://www.peakprosperity.com/crashcourse
Har här fokuserat på järnmalmsbrytning men samma kan ju sägas om många andra branscher.
Med detta som bakgrund, vad kan man då satsa på? Ja bolag som, trots allt kommer att producera den allt dyrare energin är vinnare i framtiden, förutsatt att bolaget ej , som Pa Resources, har för hög skuldbörda.
Till dessa framtida vinnare borde kunna räknas, i en fallande risk/revardskala, Africa Oil, Lundin Oil o Statoil. Det förstnämda är uppenbarligen på väg att få o de två sistnämda har redan betydande oljereserver. Vi har ju dock redan en fungerande infrastruktur för oljebaserad energi.
I övrigt är det nog mest personlig skuldsanering som gäller.