Bonusprogrammet bör regleras

2008-04-14 12:14, Edited at: 2010-06-11 11:13

Solen skiner vackert över Stockholm efter två dagars nederbörd, något destruktivt men vi ger inte upp. Vi har flera möjligheter att göra i livet som t.ex bjuda vänner på brunch hemma eller botanisera i trädgårdshuset eller vara tillsammans med sin kära och älska hela dagen. Det är värt att tänka på eller hur?

Börsen på Stockholmsbörsen går ner som vanligt. Jag tror att vi har fått ett krokben efter General Electrics rapport i fredags. Marknaden borde begripa att GE:s finansområdet gått sämre. Kraftiga nedgångar på börsmarknaden i de senaste kvartalen har fått många privatpersoner hålla hårt om sina plånböcker. Det gör ekonomin svagare kortsiktigt. FED har sänkt styrräntan kraftigare. Vi får vänta 1-2 kvartalen för att få se ljusare siffror.

Många har investerat i högre priser och de får tills börsen vänder upp +30% till +40% för att få pengarna tillbaka de investerade. Det kommer att sätta fart på ekonomin igen. Vi får inte glömma bort att p/e-tal på Stockholmbörsen är mycket lägre på många år. Dagens aktiepriser på Stockholmsbörsen är väldigt attraktiva.

Jag skrev tidigare om bonusprogrammet. Har skrivit om Lars Hässlers artikel "Vår tids rövarbaroner" och Investors styrelseordförande Jacob Wallenbergs replik "Vi betalar inte en krona för mycket" och (s)-riksdagsledamoten Arne Kjörnsbergs "Börsadelns skyddande verkstad".

Jag skrev en replik till Jacob Wallenbergs artikel "Marknadsmässig lön gynnar aktiegärna" och "Vi betalar inte en krona för mycket".

Jag skriver med en anledning av Jacob Wallenbergs artikel ”Marknadsmässig lön gynnar aktieägarna” på SvD Brännpunkt vill jag framföra mina synpunkter på bonusprogrammet, som Investor och andra bolag inom Wallenbergsfären lagt fram är i högsta grad oacceptabelt för aktieägarna.

Jag anser att bonusprogrammet i dagens läge bör regleras genom aktieägarnas intresse på storägarnas och institutionellas bekostnad. Jag var närvarande på några av de bolagstämmor där Investor är storägare, och kunde bevittna hur institutionella storägare såsom pensions- och aktiefonder, som sitter på aktiemajoritet, körde över tiotusentals aktieägare när det gäller bonusprogrammen.

På bolagstämman var endast 1000 aktieägare av 25-40.000 aktieägare närvarande. Samtidigt fanns 10-15 institutionella chefer med större rösträtt kunde utmanövrera minoritetsaktieägarnas ställningstagande för en eventuell ändring i bonusprogrammet. De flesta institutionella chefer får också bonus och springer därför ”kompisarnas” ärende på bolagstämman. Jag kan inte förstå hur dessa högt uppsatta personer har moral att försvara bonussystemet samtidigt som de andra anställda i bolaget inte får dela med i bonusprogrammet.

Det är inte ett enbart ett antal VD:ar och styrelseledamöters förtjänst att bolagen utvecklas åt rätt håll. Det är oerhört viktgit att incitament finns för de anställda som skall genomföra strategier och göra jobbet!

Att ej involvera de anställda bidrar till en destruktiv atmosfär som påverkar minoritetsaktieägarnas tillgångar och riskkapital. Det innebär också att bonusprogam enbart för höga direktörer urholkar disponibla vinstmedel vilket också ger minoritetaktieägarna en nackdel i förhållande institutionella ägare vars företraädrar personligen gynnas genom hålla god min och låta sig smörjas. Därmed påverkar trovärdigheten för bolagstyrelsens arbete negativt.

Jag utgår ifrån att en bolagstyrelse gör sitt bästa för att öka värdet för bolagets aktieägare. Detta kräver dock en rimlig balans och en god atmosfär i företaget mellan styrelse, verkställande ledning och de anställda. Dessa måste känna sitt värde i företaget och ha mål och incitament för sitt arbete. Jag skulle vara mycket positiv till en modell där bonusprogram omfattar samtliga anställda och där utfallande bonus omvandlas till aktier för utdelning till alla anställda inom bolaget.

Nu tar jag paus från skrivandet. Skriver mer om det senare i eftermiddag. Missa den inte!

Må så gott,
Oskar Fredrik