Undrar om det finns riktvärden/normalvärden på räntabilitet på sysselsatt kapital. Den fragan har jag fatt pa Redeyes intern-post efter tidigare bloggar om analys-vertygen P/E-talet, om vinst och skuld i forhallande till arbetande (sysselsatt kapital) och bolagets skuld. Det finns det sakert. Det gar nog att rakna ut nagot medeltal. Men ar det lampligt? Foretagen ar sa olika och befinner sig i sa olika stadier att det inte fungerar med medeltal. Vad som alltid fungerar ar att jamfora ett bolags siffror ar fran ar. Anvander man da ett bra analys-verktyg sa bor man inte bli lurad. Men da galler det ju att de siffror man anvander ar ratt. Jag har i nagra inlagg om Ericsson forsokt fora i bevis hur det blir nar siffrorna inte ar riktigt med sanningen overenstammande. En utmaning blir da att finna de siffror som en foretagsledning inte kan manipulera. Ett foretags skuld gar ju inte att forvilla med. En skuld ar en skuld med ett bestamt varde. Det vet vi ju alla fran privatlivet. Ett foretags utdelning ett ar, maste betraktas om nagot mycket fast det aret det delas ut. Finns det andra siffror som foretaget inte kan forandra efter tycke och smak for att gora nettovinsten lite battre. Svenska aktiesparare alskar sitt P/E-tal over allting annat. Det ar ju bra for att det ar sa enkelt. Men ar det tillrackligt sofistikerat. Redan 1967 blev det stor uppmarksamhet i Sverige nar en ungersk invandrare boendes i Stockholm publicerade ett valdsamt angrepp pa P/E-talet. Han gjorde det i tidskriften “Ekonomisk tidskrift”. Hans namn var Lazlo Szombatfalvy. Det blev revolution i Sverige. Han blev anstalld pa Affarsvarlden och det ar hans ideer som ligger bakom den Aktieindikator som an i dag publiceras i Affarsvarlden varje vecka. Han larde upp mangder med ekonomi-journalister. Men pa en fondkommisionarsfirman i Stockholm larde han ocksa upp nagra unga killar som sedan blev stjarn-maklare och formogna. Jag talar om Erik Penser, Mats Qviberg, Thomas Fischer, Hans Mentziger, framlidne Fredrik Roos med fler. En mojlighet att lasa Lazlo Szombatfalvys artikel i dag ar att ga till Kungliga biblioteket, Humlegarden, Stockholm och bestalla fram 1967:s argang av Ekonomisk Tidskrift. Det nya var att Lazlo Szombatfalvy foresprakade att utdelningen var det viktigaste analys-instrumentet. Men inte dagens utdelning utan framtidens. Ett foretag maste kunna tjana tillrackligt mycket pengar for att kunna ge utdelning. Lazlo hr en mycket komplicerad formel for detta. Aven om man inte forstar formeln sa ar artikeln mycket stimulerande att lasa an i dag, 40 ar senare. Just for att den paverkat svensk aktieforvalning mer an nagot annat under sista halvan av 1900-talet. I dag forstar jag att han fatt sina ideer fran den i dag annnu beromda boken “The intelligent investor” av Benjamin Graham. Den boken finns i nyutgivnig i dag att kopa i Stockholms stora bokhandelsbutiker med kommentarer av en ekonomijournalist som ar verksam USA i dag. Han heter Jason Zweig. Hans kommentarer ar underbara. Utan kommentar blir boken mycket svar, for att inte saga omojlig, att lasa. Boken kan givetvis kopas pa www.amazon.com. Det intressanta ar att Benjamin Graham ar Warren Buffets laromastare. Buffet var forst student hos Graham pa ett univeritet och sedan anstalld i Grahams analysfirma. Buffet har i alla ar talat val om Graham och sagt att det ar han som lart honom allt. Det markliga ar att Graham i likhet med den svenske efterfoljaren Lazlo Szombatfalvy sager att det gar inte att analysera ett foretag om man inte kanner tidigare utdelningar och gor en prognos pa framtida. Det intressanta ar att har har Warren Buffet brutit helt mot detta synsatt. I Buffets foretag forekommer ingen utdelning.