Även om man som ung människa i Sverige har många möjligheter och en bra levnadsstandard kan jag inte låta bli att känna att vi har har mycket emot oss.
Bostadspriserna är upp-pressade till bristningsgränsen. Även om man som jag sparat ihop en miljon räcker det bara till kontantinsatsen på nåt vidrigt stylat radhus i Farsta. Dessutom är det svårt för gemene man att tjäna på börsen då politikerna kör ekonomierna i diket. De enda som tjänar på nuvarande världsordning är de som får beskatta via skattsedelen, oligopol, billiga krediter och inflation. Vi har duktiga entreprenörer och börshajar också, men det är en minoritet. Där har ni vinnarna.
Vad gäller arbetsplatser förväntas vi stå med mössan i handen och acceptera det ena tidsbegränsade jobbet efter det andra.
Men jag har en välgörare som jag måste hylla. Det är min bortgånge farfar som hade mycket mark som han exploaterade, vid sidan om sitt arbete som bonde. Hans livsgärning var ett enormt slit med jobb 7 dagar i veckan långt ute i periferin, men han fick själv inte skörda frukterna av det. Lönsamheten var dålig men jag vet att han njöt av sitt oberoende och sitt enkla liv nära både skog och hav. Han var inte insatt i finansiell ekonomi men hans långsiktighet och inflationen skapade en förmögenhet. De avstyckade tomterna har sedan 60-talet ökat från 1 SEK kvadratmetern till 7000 SEK kvadratmetern. Farfar gav mig en pokerhand som för mig förblev hemlig tills han dog, men när jag väl synade den så var det AA.
Hälsningar Whimsical