Under fredagen matades vi med de olika inköpschernas beteende. Kanske kan det vara av visst intresse att titta närmare på siffrorna. De styr ju så mycket av konjunkturtänkande där ute. Decembersiffran från USA drog ju igång värsta recessionsyran som slutade med …ja ni vet, två minst sagt feta styrräntesänkningar och en utfästelse från FED om att det kan komma fler.

När föregående siffran från USA presenterades i början på januari skrev jag bl a följande:

“(…)Det kanske mest besynnerliga är faktum att ISM avvek så oerhört mycket från det tidigare presenterade Chicago PMI (som ju steg i december). Läste själv häromdagen att de båda indexen hade en korrelation på dryga 90% i modern tid. Från tid till annan gick de dock åt olika håll som nu (just i december har skillnaden oftast varit mest påtaglig). Många gånger strax inför en vändning för ISM-index. Som en möjlig förklaring till den stora skillnaden mellan de båda just nu uppges faktum att Chicago-regionen är klart mer industriinriktad med väldigt liten tyngd av husrelaterade industrier. Det är ju först och främst dessa som för närvarande har det oerhört jobbigt(…)”

Just det, den kraftiga avviklesen som syntes i december påstods förekomma en vändning i ISM. Vad blev då resultatet i januari? Jo naturligtvis en vändning upp. Så här lät det igår:

“De amerikanska inköpschefernas index noterades till 50,7 i januari, upp från 48,4 månaden före. Analytiker hade spått att index skulle sjunka till 47,3 under månaden (uppenbarligen har dessa inte orkat att följa historiska samband - egen kommentar). Prisindex steg till 76,0 jämfört med 68,0 månaden före. Index över sysselsättningen sjönk till 47,1 från 48,7. Index över nya order steg till 49,5 från 46,9. Produktionsindex steg till 55,2 från 48,6. Orderboksindex steg till 44,0 från 43,0. Lagerindex steg till 44,0 från 43,0”

Det är lite blandande budskap. Sysselsättningen minskade påtagligt och detta är inte bra. Nya ordrar har ökat men inte så pass mycket att det ska indikera långsiktig tillväxt (siffran måste över 50 som bekant). Men ökningen är i alla fall signifikant. Produktionen ökade sedan rejält och det är ju bra. Samtidigt kan vi också konstatera att det först och främst var prisindexet som har dragit upp siffran för det sammalagda indexet över 50. Hur som helst tror jag att recessionssnacket idag inte är lika påtagligt. Nog är det många som börjar luta mot att det kanske ändå handlar om s.k. Mid-Cycle-Slowdown. Är så fallet framstår FEDs minst sagt starka aktion som något förhastad. Fast det ska jag inte tråka ut er med mer. Min högst subjektiva åsikt som tydligen inte delas av tillräckligt många på den numera högst kortsiktiga marknaden. Fast det finns en del har jag läst. Det fanns exempelvis en bland FED-ledamöterna som inte ville sänka i samband med senaste mötet!

När vi talar om inköpscheferna så kan det kanske även vara lämpligt att titta på vad som händer lokalt, i lilla Svedala. Var och en vill ju kanske veta hur Riksbanken här hemma kommer att agera härnäst. USA är ju inte hela världen :)

Senast det var dags för Riksbanken att göra sitt drag ansåg jag att man kanske gjorde bäst att ligga still. Så blev också fallet. Nu är det frågan om man ändå inte kommer att sänka räntan (höjning, inflationstendenserna till trots, är definitivt utesluten) vid nästa möte. Varför? Jo just beroende på inköpscheferna och deras index. Här kan vi läsa att inköpschefernas index i Sverige sjönk till 54,6 i januari från 55,5 månaden före. Motsvarande månad förra året var inköpschefsindex 61,4. Detta påstås alltså vara det lägsta säsongsrensade månadsvärdet sedan augusti 2005 men som fortfarande indikerar tillväxt. Det mest negativa i det hela är att dämpningen framstår som tydligast på orderfronten. Lägre orderingång är som bekant inte vidare bra för kommande kvartalens utveckling.

Summa summarum ser ju konjunkturen ut att ha mattats påtagligt men ännu finns det inte så pass alarmerande tecken att man direkt ska avskriva en fullt naturlig Mid-Cycle-Slowdown. Att redan nu ropa på vargen känns överillat. Detta stärker mig i tron att det inte är recessionen i sig som FED kämpar emot. Det är sannolikt också vad ECB utgår ifrån. Vad det är är svårt att säga. Min egna gissning handlar väl om USA-bankernas utsatta läge, kanske är man mer utsatta än vad vi tror. Skulle bankerna få problem till följd av fastighets- och kreditkrisen kommer naturligtvis recessionen som ett brev på posten. Fast det är nog inte avsaknaden av tillväxt som är det jobbigaste i det här läget. Om det nu skulle uppstå. Bankkris är så många gånger värre och med detta som bakgrund kan man ju förstå den kraftiga aktionen som dessutom uppbackas av ett rejält stimulanspaket från regeringshåll.