I svallvågorna av surbörsen så har bloggarna här på sajten (särskilt gap2:s senaste mycket intressanta blogg) ramlat in på ämnet risk och det har väl knappast undgått någon som läst mina tidigare bloggar att jag betraktar risk som något fullt ätbart i min placeringsstrategi. Och eftersom detta är en blogg och jag valt att och blotta mig och vara rätt så personlig så fortsätter jag väl med det.
Orsaken till min riskvilja har definitivt att göra med min personlighet. I sociala sammanhang är jag rätt blyg och jag antar att jag undermedvetet väljer att kompensera detta i viss mån med ökad riskbenägenhet på börsen (vilket är ett varningstecken, jag vet). Ytterligare så känner jag mig obekväm med en alltför stram placeringsstrategi a la Stinsen, alltså att ständigt agera långsiktigt och spara, spara och spara. Jag är rädd för att denna strategi fängslar mig och mitt kapital och att jag en dag på ålderdomshemmet ställer mig frågan över vad jag under livsåren gjort av vinsterna utöver att återplacera dem? Inget? Nää, jag tänker inte falla in i ett ekorrhjul som snurrar så fort att jag bara tänker på placeringsobjekt istället för att njuta av livet. Jag är faktiskt övertygad om att om du klarar av att njuta av det enkla i livet, vardagen, vädret, dofterna, ja då klarar du även av att ha ett bra förhållningssätt till dina surt förvärvade slantar och inte ser dem som det enda som bringar dig lycka och trygghet (även om det underlättar). Jag tycker att jag är hyfsat kapabel för att njuta av livet utanför plånboken och detta minskar även min oro kring placeringar med hög risk. Jag behöver dock nischa in min riskbenägenhet och utveckla en talang för att hitta rätt bolag med goda odds för att lyckas istället för att hoppa på vad som helst, samt givetvis utöka min vaksamhet kring makroekonomisk information och dess påverkan. Det viktiga är dock att bevara “udden”, alltså modet.
Jag har även problem med att göra som alla andra. Jag hatar att följa strömmen. Jag minns under begynnelsen av mobiltelefonhysterin, då alla köpte Nokia, då köpte jag Benefon(!) osv. Jag har samma problem i mitt yrkesliv som kock. Jag hatar att följa recept! Jag antar således att jag sannolikt har någon form av konstnärssjäl och frågan är om detta är gynnsamt vid börsplaceringar?
Jag är dock inte alltför tjurskallig, för givetvis påverkas jag som alla andra. Ett lite kul exempel är att jag under fjolåret, tack vare alla aktiva diskussioner om Björn Borg här på bloggen, faktiskt började att köpa kalsongerna. Aktien har jag dock ännu inte köpt. Jag läser även ofta mer än gärna om lyckosamma aktiegurus och deras strategier och på bokhyllan finns böcker av Lynch, Buffet samt traditionell rådgivande litteratur. Jag blir dock inte euforisk inför dessa börshjältar. Jag kan bara inte underkasta mig själv och blint följa deras strategier. Jag vill skapa egna vägar. Lyckligtvis så tror jag dock nog att en stor del av informationen från böckerna absorberas någonstans längs med ryggraden och stegvis förändrar mitt beteende, även fastän det sker mot min vilja.
Min personlighet har alltså inneburit svårigheter med att “let the trend be your friend”. Jag lockas alltså mot att gå mot strömmen och leta bland snåren upp de bolag som knappt någon annan hittat och framförallt inte vill röra. Detta har givetvis resulterat i smällar men jag är övertygad om att jag kan lyckas om jag blir tillräckligt talangfull i min nisch. Samtidigt så förstår jag givetvis att jag måste förändra min strategi med tiden och minska risknivån samt bli bredare i mitt förhållningssätt i takt med ökat kapital. Jag tror dock att det är viktigt att jag behåller den sista udden av mitt beteende, drivkraften, modet, det som ger mig handligskraft och bränsle.
Idag handlar det för mig om att ta mig från punkt A till punkt E, där A står för amatör och där E innebär ett ekonomiskt oberoende. Jag hoppas även att nå målet innan jag blir så pass gammal att jag inte längre förmår att “leva loppan”, men samtidigt är mitt mål att försöka förverkliga annat i livet med hjälp av vinsterna under vägen. Under den långa vandringen så ger ju börsintresset även en intellektuell njutning, en bredare allmänbildning. Med ett startkapital som ännu kategoriseras som just startkapital så är alltså min strategi att vara riskbenägen för att överhuvudtaget komma till en punkt där jag ser möjligheten som sannolik för att kunna ta mig till slutmålet i tid. Jag börjar även närma mig punkt B, som vi kan säga att står för börsvan (och även börsvanebildande :). Trots det mörker som sprids med finanskrisen så känns det slutligen som att krisen är till nytta inför framtiden. Att få erfarenhet av den pågående kreditkrisen, oljeprisets överraskande utveckling samt studera börsens rörelser till följd av detta känns som att svälja en burk kalciumtabletter. Benstommen förstärks, något som gör att jag står stabilare vid nästa börskris då jag förhoppningsvis även plockat en och annan bokstav längs med vägen mot E.
Så vad tror jag då slutligen om börsen? Spontant känns det som att oljan skall ner mer tack vare ökad konjunkturoro och även fastän många rekar byggsektorn så säger intuitionen mig att sektorn kommer att vara sval, eventuellt t.o.m. kallare ännu en ganska lång tid framöver. Och så har vi ju det här med banker. Varför skulle svenska banker gå bra på börsen om det finns ytterligare 1 000 banker som står redo att slänga in handduken? Räkna med fortsatt nervositet för en sak är säker: Börsen skiter just nu i fundamenta. That’s my opinion.
Till sist drömmer jag vidare om att EpiCept skall ge mig en Gibson Les Paul av bästa sort och att framgången med Ceplene kommer att spela mig i händerna lagom tills det är dags att “Rock Bottom”. I am I.
Ha en bra dag!