Samtidigt “vet” i stort sett hela svenska folket att värdet på bostadsrätter skall gå ned.
Varför denna diskrepans?
Jag läser broschyr från Hyresgästföreningen att inom en tio-års period är det många personer i Stockholm som får ny hyra.
En del skall få “sänkt” hyra lovar föreningen. Andra skall få höjt naturligtvis.
Stockholm delas in av hyresgästföreningen i olika zoner. Den som bor i den attraktivaste stadsdelen, innerstaden, skall få höjda hyror.
De områden som pekas ut som “mindre attraktiva” av just hyresgästföreningen skall få sänkt.
Hans Wallenstam direktör for bostadsbolaget Wallenstam oroar sig inte för räntehöjningen. Den tar vi lätt ut på hyrorna.
Alla som bor eller bott i hyresbostäder vet att hyrorna bara går upp och upp. Trots att räntorna går ner. Var är nedgången på hyrorna den senaste perioden när vi haft i stort sett noll i ränta..
Men om bostadsfastigheterna som ägs av bolag, skall gå upp i pris.
Varför skall bostadsfastigheterna som ägs av de boende själva, gå ned.
Jag förstår det inte.
Om det blir dyrare hyror i hyresfastigheterna, då blir det än mer attraktivt att bo i bostadsrätt, alltså bör värdet gå upp.
Nu står det i Dagens Industri i dag hur oroande det är att hushållen har skulder på bostaden för sammanlagt 85 procent av bruttonationalprodukten.
Men hur stora lån har Balder, Lundbergs, Wallenstams. Hur många procent av bruttonationalprodukten. Vem räknar dessa lån?