Hittills har jag inte använt mig av teknisk analys som metod för aktiehandel, men det kommer jag med, stor sannolikhet, att så småningom göra. Jag har funderat lite på vad jag kan förvänta mig av metoden. Jämfört t ex med att kasta tärning?

När tärningen är kastad, och jag fått upp siffran tre, så vet jag att nästa gång jag kastar den, är sannolikheten lika stor att återigen få upp siffran tre. Förutsatt att tärningen inte är preparerad förstås. Tärningen har inget minne, den har ingen riktning. Tärningen befinner sig i nuet, och tänker varken på förra kastet eller nästa. Den ger den siffra den ger utan tanke på den förra. Kanske kunde man räkna på tärningens utgångsläge, den exakta kraft som anbringas samt kraftens riktning. Kanske kunde man ta hänsyn till jordens dragningskraft och aktuellt luftmotstånd. Kanske kunde man ta hänsyn till tärningens utbredning i rummet, dess densitetsfördelning, dess masscentrum. Kanske kunde man ta hänsyn till bordets, som det landar på, beskaffenhet med avseende på elasticitet och ytjämnet. Och på det sättet räkna ut vilken siffra som kommer upp. Men alla dessa okända och svårhanterliga faktorer kallar vi för slump. Det är helt enkelt svårt att räkna ut vilken siffra som kommer att dyka upp nästa gång jag kastar tärningen. Däremot är det enkelt att räkna ut hur stor chansen, sannolikheten, för en siffra är. Tärningen har sex sidor, varje sida är lika sannolik, tärningen föredrar inte en trea framför en sexa. Sannolikheten för en trea, eller sexa, är 1/6.

Kursrörelsen i en aktie kan se slumpartad, i meningen oförutsägbar, ut. Det är minst lika många faktorer som den kastade tärningens, som avgör nästa utfall. Men för mig som handlar i en enskild aktie, är jag den som kastar, och alla andra aktiehandlare tillsammans är tärningen. Det betyder att den här tärningen, den som består av alla aktörer tillsammans, har minne. Finns det minne, finns det en samband. Som visserligen kan vara svårt att se, men det finns. Teknisk analys är sökandet efter detta, eller dessa, samband.

Teknisk analys kan därmed ses som ett sätt att skilja de samband vi känner till från de samband vi inte känner till (som vi kallar slumpen). Dvs, vi kan reducera slumpen, minska riskerna. Öka sannolikheten att pricka rätt i toppar och dalar. Utan att nödvändigtvis någonsin pricka exakt rätt i varje tidpunkt.

Att säga huruvida teknisk analys fungerar eller inte, är som att ställa sig frågan om statistik fungerar eller inte. Det går inte att ställa frågan på det sättet. Statistiken säger att du med stor sannolikhet, som man, borde vara strax under 180 cm lång, men om du är 190 cm lång förstör du på inget sätt statistiken, du är fortfarande med stor sannolikhet ca 180 cm lång, fast just du fallit ut som lite längre.

Har vi gjort våra modeller på ett bra sätt, kommer vi att reducera riskerna. Tolkar vi utfallen som metodiken säger, kommer vi att reducera riskerna. Utan att nödvändigtvis någonsin pricka “rätt” (i meningen maximum eller minimum av en akties rörelse i ett visst tidsintervall). Och det är väl gott nog?

Förresten, tärningen har kanske minne, om vi som minne räknar deformeringen av de hörn och sidor som just träffat bordet, deformering som påverkar tärningens massfördelning temporärt och därmed dess tyngdpunkt. En tyngdpunkt som avgör utfallet i nästa kast …