Hey Mr Greenspan, play a song...

2007-11-02 08:14, Edited at: 2010-06-11 10:48

Ni känner igen låten? Det är lite kul med gubben Greenspan så här i Halloween-tider. Han känns lite “spooky” när han går omkring bakom finansmarknadens kulisser och dyker nu som då upp med något litet uttalande om världsekonomin, vilket ofta även påverkar börskurserna eftersom han har så stort inflytande.

Det är ju samtidigt lite skrämmande att enskilda personer med stort inflytande kan orsaka både glädjerus som börsras på börsen. Men och andra sidan kan man ju ställa frågan hur vi annars skulle placera om det inte fanns någon som kunde ge vägledning.

Då jag fortfarande lider av jetlag vaknar jag väldigt tidigt på morgonen. Har därför under morgontimmarna funderat lite på detta med enskilda personers inflytande på börsutvecklingen och författade en liten rolig historia så här passligt till helgen. Håll till godo:

Det var en gång en marknadsgud som hade tröttnat på tillvaron och beslöt sig för att avknoppa sig själv i olika delar för att få lite mer spänning och fart på livet. Avknoppningen lyckades bra och de olika marknaderna med arbetsmarknaden i spetsen växte upp och lekte tillsammans på gårdsplanen. Det fanns dock ett litet problem.

Finansmarknaden var riktigt lat och satt mest hela dagarna under pengaträdet och luktade på sina slantar. Mamma marknadsguden blev orolig och gick upp till finansmarknaden och frågade:

- Varför leker inte du med de andra små marknaderna?

Finansmarknaden tittade försynt upp och svarade med försiktig röst:

- Jag vill bara sitta här och lukta på alla pengar som faller ned från pengaträdet.

Marknadsmamman fnyste men hade dock förståelse för finansmarknadens bejakelser även fastän hon kände sig lite elastisk och irriterad och återvände därefter med tunga steg till de övriga marknaderna för att med sin moderliga instinkt övervaka att de inte började galoppera.

Ungefär samtidigt som detta hade aktieplacerarna haft ett gemensamt möte. Börsen hade under flera hundra år varit helt stillastående vilket orsakat irritation bland placerarna. För att få fart på aktiekurserna beslöt de därmed sig för att utlysa en liten tävling. Den marknad som visade mest styrka och potential skulle få delta och stångas med de skickligaste analytikerna på nationalarenan. Således beslöt sig placerarna för att skicka ut ett gäng marknadsfundamentalister för att hitta den lämpligaste marknaden.

Då marknadsfundamentalisterna kom till gårdsplanen där de olika marknaderna lekte började genast arbetsmarknaden och husmarknaden stångas med varandra för att visa vem som var starkast. Men marknadsfundamentalisterna ruskade bara på huvudet och visade stor besvikelse. Finansmarknaden däremot tittade ointresserat och lite försynt ned på skådespelet som pågick på gårdsplanen, gäspade och satte sig ned igen för att lukta på pengarna. Men finansmarknaden som nu suttit under pengaträdet under flera hundra år hade dock blivit lite oaktsam med åren och såg inte att han satte sig rakt på en liten, liten tulpanlök från Holland.

Detta gjorde fruktansvärt ont och finansmarknaden tjöt till och rusade upp och stångade alla de andra marknaderna högt upp i luften. Marknadsfundamentalisterna som nästan tappat allt hopp om att hitta en lämplig kandidat blev helt lyriska och ropade:

- Hurra, hurra, honom skall vi ha!

Det blev alltså så att finansmarknaden fick komma med till den stora nationalarenan för att stångas med de största och mest förtroendegivande analytikerna. Nationalarenan var dagen till ära helt fullsatt med ivriga och förväntansfulla placerare och när porten öppnades till arenan för att släppa ut de tävlande hördes ett högt jubel bland publiken och en massa eurosedlar kastades in på arenan. Finansmarknaden blev lite blyg och nervös när den hörde folkmassornas jubel men när den kände pengadoften tog den mod till sig och steg in på arenan. Nu skulle äntligen tävlingen börja och de kändaste och bästa analytikerna av dem alla började komma in på arenan för att stångas med finansmarknaden.

Först kom aktieanalytikerna från Carnegie. Deras ben darrade av rädsla och de var nästan nära att göra på sig av nervositet. Sedan kom självaste Soros, Buffet och Bernanke in på arenan och jublet steg till nästan ofattbart höga ljudnivåer. Till sist kom dock den största, mest skickliga och den med högst förtroende av dem alla, nämligen Mr GREENSPAN. Nu var det ett fullkomligt öronbedövande jubel på arenan. Placerarna var helt till sig av förväntan då de nu äntligen skulle få vägledning hur de skulle placera sina pengar för att få ut den bästa avkastningen. Men finansmarknaden bara satt där mitt på arenan och luktade på alla sedlar som fanns runt om honom.

Aktieanalytikerna från Carnegie var helt rasande när de inte fick visa upp sin skicklighet och prövade alla olika tjuvtrick för att få uppmärksamhet men finansmarknaden bara satt och luktade på eurosedlarna. Buffet, Bernanke och Soros var även de totalt rosenrasande när finansmarknaden inte följde deras pipa. Soros tog fram en thailändsk baht-sedel i ena handen och en malaysisk ringgit i den andra men finansmarknaden ignorerade honom fullständigt. Bernanke tog sedan fram den största och mest förtroendeingivande valutan av dem alla och höll upp en rejäl dollarbunt framför näsan på finansmarknaden. Men ingenting hände utan finansmarknaden satt bara lugnt kvar och luktade på eurosedlarna. Den argaste av dem alla var nu Mr GREENSPAN. Han krälade i sin ilska på marken bland eurosedlarna, slet bort sitt hår och ropade:

- Stånga mig, gör vad som helst, snälla, ge mig ett endaste litet tecken? Men finansmarknaden tittade bara sorgligt upp på honom , gick fram och slickade bort de eurosedlar som fastnat på hans släta hjässa.

Ingen hade alltså lyckats påverka finansmarknaden utan den gjorde precis som den ville. Placerarna fick besvikna gå hem och finansmarknaden återvände till sitt pengaträd, och vem vet, kanske sitter den fortfarande där och luktar på sedlarna?

Ha en bra dag och en trevlig helg!