En frågeställning som ofta skapar diskussioner mellan både privata och professionella investerare är påståendet ” marknaden har alltid rätt”. Det ena lägret menar på att det i princip inte går att kalla en aktie under/över-värderad eftersom aktörerna på marknaden ständigt har möjlighet att handla upp/ner pappret i fråga. Det menar man är ett bevis på att marknaden faktiskt alltid har rätt. Det andra lägret ser på situationen lite annorlunda och argumenterar istället att dagens informationssamhälle är långt ifrån perfekt och mycket i bolagsvärdering handlar om analys och gissningar om framtiden.
Egentligen vet jag inte om frågan i sig är särskilt intressant eftersom svaret till stor del har att göra med hur man tolkar frågan. Visst är det så att en aktie kostar vad den kostar, men att påstå att det inte finns felprissättningar på aktiemarknaden som en följd av bristande information mellan ägare och bolagsledning eller alltför högt ställda förväntningar på framtida resultat tycker jag känns löjligt. Det kanske därför är mer intressant att försöka hitta en lämplig balansgång mellan marknadens faktiska värdering av bolaget och de fundamentala aspekter som påverkar denna. Det är viktigt att förstå att psykologi och känslor ofta får en stor plats i beslutsfattandet och i vissa fall görs knappt någon fundamental analys alls. Ett klassiskt exempel på det är så kallade bubblor.
Samtidigt måste man inse att en fundamentalt sätt undervärderat aktie ofta har hamnat där av en anledning. Visst kan röra sig om en felprissättning av en eller annan anledningar, men min poäng är att man inte heller bara skall stirra blint på bara siffror och prognoser. En sund balansgång mellan marknadens nuvarande syn på bolaget reflekterat i aktiekursen, och en grundlig fundamental analys är ofta att föredra.
Mvh Pechan