Har precis återkommit till civilisationen efter 14 dagar i den trappmaskin med integrerad utsikt som är västra Storbritannien - främst Dartmoor-heden och Snowdonia. Ser mig omkring. Börjar så smått fundera om vi inte ska ändra definitionen av “civiliserade områden” efter de senaste 14 dagarnas händelser. För frågan om det inte finns fler fårskockar i City nu för tiden än på alla Englands berg? Och om inte den samlade finanspressens bidrag till förståelsen för situationen är mer koskit än vad jag stod ankelhögt i efter ett par taktiska misstag i kartläsningen där på heden?

Måste dock erkänna att jag inte kunnat hålla mig helt isolerad. Stugan i Snowdons skugga hade visserligen inte Internet, men dock Bloomberg via satellitutbudet. Och när regnet öste ner som mest på Dartmoor så nog tusan åkte mobiltelefonen upp och Dagens Industri knappades fram, med darrig hand. “Ekonomipundare” … finns inte uttrycket så är det dags att skapa det och stämpla det i pannan tror jag.

Å andra sidan var det nog lika bra. Överdosen av nyheter jag hade fått om jag kommit hem utan att ha hört ett knyst om världsekonomin på 14 dagar hade nog kunnat ta kål på mig. Några gram omvälvande nyheter då och då är vad som håller mitt beroende i toppform, verkar det som.

Faktum är att jag idag mest blir påmind om en episod när jag fortfarande var student i Lund (“så ja, farbror, inte bli sentimental nu. Farbror är över tretti och får inte hetsa upp sig med minnen av tiden som ung … “). Tekniska högskolan hade insett problemet med sina fester, nämligen att 90% var singelmän, och bestämt sig för att ordna fest ihop med sjuksköterskorna och sjukgymnasterna, som led av det exakt omvända problemet. Jag insåg den intressanta matematiken, räknade på oddsen och slog till rätt omgående.

Problemet var bara att konstigt nog nappade inte så många teknologer på inbjudan. Däremot nappade en rejäl bunt sjuksköterskor. Resultatet blev att festens kvotering blev ungefär 90%-10% till teknologernas fördel (dvs. 90% kvinnliga medlemmar).

Så vad exakt var problemet? Jo, väl på festen insåg jag att det fanns så mycket att välja på. Små, stora, blonda, brunetter, blåögda, brunögda…alles. Men jag kunde knappast komma undan med att välja mer än en vacker dam att lägga in den lilla charm jag hade på. Valet ledde till osäkerhet, osäkerheten till ångest, ångesten till att jag “tog en drink till medan jag lade upp planerna”, drinkarna till att jag blev rejält dragen, och dragenheten till att jag till slut insåg att jag behövde en säng och en hink mer än något annat, och där slutade kvällen.

Samma sak idag … skönheter så långt ögat når. Oljebolag, småbolag, banker, “kvalitetsbolag” - alla med läckra små prislappar på. Vad ska jag välja? Köpa nu, vänta ut? Äh, jag går nog och äter lunch istället, och lägger upp planerna.