Mycket har hänt sen jag sist knåpade ihop några dystra inlägg här på bloggen i slutet av April, och när jag nu tänker återuppta skrivandet så ser det tyvärr inte mycket bättre ut. Mitt första inlägg blir en liten tillbakablick på vad som skett under sommaren och senare inlägg kommer innehålla mer detaljerade analyser och observationer.

*OMX30 orkade nästan hela vägen upp till 1040 i Maj innan det började gå brant nedför. Efter att ha varit ner under 800 en solig sommardag så har vi de senaste månaderna skvalpat mellan 830-900.

*Oljan var i månadsskiftet juni/juli uppe på rekordnivån $147 för att sedan dess ha fallit tillbaka till $116. Plötsligt en dag var det någon som insåg att om oljan kostar $150, då kanske det finns några som hellre klarar sig utan.

*Trots att de senaste inflationssiffrorna var rekordhöga, har bistra utsikter för ekonomin fått även guldpriset att åka rutschkana ned till $830 efter att återigen varit upp och studsat vid $1000 i Juli. Något som tyder på att inflationsförväntningarna sjunkit. (Tanken med guldet är att det ska skydda mot inflation; ju högre inflationsutsikter desto högre guldpris, och vice versa.)

*EUR/USD balanserade under perioder på 1.60 linan för att under Juli tvärvända och nu handlas runt 1.46. Efter att Italien, Portugal med flera visat svaghet under en längre tid blev dåliga tyska siffror det som i min mening fick luftslottet att börja pysa. Och efter att ha pratat om en kris begränsad till USAs finansvärld börjar många nu inse att de flesta delarna av världen går på tomgång.

*Även om finansvärlden inte är den enda delen som blöder, så är det där blodbristen blivit mest uppenbar. Välbetalda direktörer svamlar i direktsänding, ändrar sig gång efter annan, och har absolut ingen aning om hur illa ställt det egentligen är med de företag de driver. Det övergödda träsket som är bolåneinstituten(?) Fannie Mae och Freddie Mac finns det knappt någon som kan eller vågar ta tag i längre, utan börskurserna åker jojo upp och ner medan de som borde ta ansvar blundar och hoppas att de snart ska vakna upp ur mardrömmen.

*Allt medans väderbitna portföljförvaltare gör segertecken efter positiva revideringar av BNP, gråter allt fattigare amerikanska familjer på farstun efter att hela familjen förlorat sina jobb och banken tagit över huset. Oturligt nog för banken finns det knappt någon som vill köpa huset fastän de pratiskt taget försöker ge bort det.

…som tur är har vi långhelg här borta tack vare labor day, och som jag förstått det har varenda nervvrak till privatrådgivare tagit tillfället i akt och slagit av telefon och rest norrut till endera Maine eller New Hampshire. Söderut går inte, för där lurar orkanen Gustav i vassen.