Varför hamnar vi alltid i sådana här ekonomiska rävsaxar ? Björnsax kanske är ett bättre ord idag..
Det kommer med jämna mellanrum konjunkturnedgångar av megamått och varje gång verkar vi bli lika tagna på sängen. Till råga på allt så verkar inflationen denna gången otämjbar. Mycket p.g.a oljepriset och livsmedelspriset som i sin tur beror på höjd levnadsstandard i bl.a Kina, Indien och Bric länderna. Likt en blodigel har inflationen sugit sig fast i min och din plånbok….

När våra beslutsfattare vill dra igång tillväxten, för landets väl och ve, så gör man det ofta genom olika stimulansåtgärder i ekonomin med våra gemensamma skattemedel , som t.ex subventioner av olika slag , stimulanspaket, tillfälliga bidrag, skattelättnader för enskilda och företag, och så går staten in som garant för en massa olika projekt. Infrastrukturen bl.a. Arbetslösheten minskar nu så sakteliga. Mera pengar för privatpersoner i plånboken tack vare lönepåslag och fler människor i arbete, som i sin tur ger mer pengar, tillsammans med skattelättnader gör att dom där extra kronorna brinner i fickan på dom flesta.

Konsumtionsdjävulen tar nu tag i en likt en drog, för nu finns det pengar och dom ska spenderas på ett eller annat sätt. Kosta vad det kosta vill. Att t.ex spara hälften av dom där extra pengarna till framtida behov i bank eller andra sparformer som t.ex aktier, för att ha till sämre tider, verkar inte stå på agendan. Alla borde ha en årslön på banken sa en finansminister vid namn Anne Wibble en gång i början på 1990-talet och det fick hon fan för…Så rätt hon ändå tänkte..Alla kan naturligtvis inte ha en årslön som reserv, men folk måste lära sig att spara mer pengar till sämre tider och till det oförutsedda. Arbetslöshet, sjukdom m.m . Man mår dessutom bättre när man vet att det finns reserver att ta av ifall det skulle krisa sig …

Sedan har vi riksbanken som följer utvecklingen i ekonomin och inflationen och då kan dom sänka reporäntan för att stimulera ekonomin om dom ser att en avmatting är på väg. Riksbanken agerar i enlighet med givna direktiv och staten agerar enligt givna löften till väljarna. Man gör nu pengar ännu lite billigare. Någon samordning mellan staten och riksbanken finns ju inte längre. Pengar blir nu billigt för envar att låna och med tidigare lönehöjningar och minskad arbetslöshet så sätter det snart fart på husbyggandet och husköpen och bilköpen, resandet o.s.v . Vardagskonsumtionen ökar också nu lavinartat och vi konsumerar mer än vi behöver för att det är billigt och för att vi har gott om pengar. Inte för att vi behöver. Bankerna är inte sena att understödja större lån då ekonomin hos privatpersonerna är så god att återbetalningen inte är ett problem, just nu i alla fall. Bankerna vill ju tjäna ännu mer pengar, naturligtvis.

Vi konsumerar inte för att det är nödvändigt längre , utan vi konsumerar för att det är billigt. För billigt. Vi skaffar oss större hus än vad vi behöver och köper större och dyrare och fler bilar än vad vi behöver etc.. Många bäckar små börjar porla så smått och inom ett a två år så snurrar hjulen allt fortare i det ekonomiska vansinnet, för att nu kan man skaffa sig det som såg omöjligt ut innan alla stimulansåtgärder dukades upp. Det har nu blivit en konsumtionsflod som sakta men säkert växer till en rasande älv. Många bäckar små…….

I takt med den enorma, till stora delar helt onödiga konsumtionen, så biter sig naturligtvis inflationen i form av allt högre priser fast i ekonomin, och blodigeln växer sig allt större. Saker och prylar blir nu sakta men säkert dyrare eftersom efterfrågan verkar omättlig. Riksbanken börjar ana oråd och skruvar upp räntan ett snäpp för att kyla av marknaden lite. Pengar är fortfarande billiga men efter ett tag börjar det hända saker. Företagen börjar se en avmattning i konsumtionen och man börjar så smått att anpassa kostymen till sämre tider vilket i regel betyder uppsägningar. Pengar har blivit lite dyrare. Den uppåtgående spiralen vänder nu till en nedåtgånde spiral.
Hur kunde det bli såhär tänker man ? Det som till synes var billigt för ett litet tag sedan har nu blivit mycket dyrare. Pengar är helt plötsligt dyrare och konsumtionsvarorna har också blivit dyrare, med vissa undantag . Vi har ju kunnat ana det men väljer att stoppa huvudet i sanden i en förhoppning om att det är av en tillfällig natur och att allt snart är som vanligt igen..The shopping must go on….

Två av människans många svagheter är roten till denna ekonomiska dödsdans och det heter Girighet och Frosseri. Så länge vi besitter dom här egenskaperna så får vi nog leva med berg o dalbane ekonomi. Det är först när vi lärt oss att spara tillräckligt med pengar och att konsumera med förnuft vi kan få en ekonomisk utveckling över tid som inte tokrusar åt endera håll. Ingen vill ju ha det så, men det bara blir så och det är våran egen förskyllan. Människan är en konstig art.

Kalles farsa