I morse hörde jag en intervju på amerikansk radio med en kvinna från Hong Kong. Hon arbetade på ett köpcenter och berättade om rika kineser som flög in och tömde butikerna på dyra kapitalvaror. Väskor, kläder, elektronik. Bostadspriserna hade också skjutit i höjden. Hon skrattade och sade sig inte ha sett röken av någon kris. Nej, kapitalvarorna gick åt som smör i solskenet.

Med detta som utgångspunkt spekulerades om Kinas egna ”stimulus package” och hur det påverkat Kina och kineserna. Problemet är att det inte finns så mycket statistik att tillgå, vilket skapar en hel del osäkerhet. Klart är i vart fall att kinesernas banker har börjat låna ut pengar på ett sätt som de inte gjort tidigare. Pengar flödar genom systemet och slutligen når de konsumenterna – som i sin tur köper väskor, kläder, elektronik och, förstås, bostäder.

Det som talar mot en kinesisk bubbla är att lånestrukturerna verkar annorlunda jämfört med t.ex. USA. I Kina råder (så vitt jag förstår) fortfarande krav på handpenning, motsvarande det hederliga gamla svenska 15-20%. Inga Fannie Mae och Freddie Mac här inte …

Världsbanken rapporterar löpande om utvecklingen i Kina, se www.worldbank.org. I den senaste kvartalsrapporten (från 4 november) är varningssignalerna få, dock konstateras följande:

”On policies, the costs and risks of sustaining the current expansionary policy stance will increase over time. In our view, macroeconomic conditions in the real economy do not yet call for a major tightening. However, risks of asset price bubbles and misallocation of resources amidst abundant liquidity need to be mitigated and the overall monetary stance will have to be tightened eventually.”

“In the medium term, the recovery can only be sustained by successful rebalancing of the economy. Rebalancing and getting more growth out of the domestic economy call for more emphasis on consumption and services and less on investment and industry.”

Nästan ett par veckor gamla nyheter från Världsbanken, men väl så viktiga nyheter. Kort sagt finns det anledning att höja ett varningens finger när det gäller Kina. Om det kommer grus i Kinas maskineri stannar inte bara USA. Igen. Också de stora svenska exportföretagen får då smaka på kinesisk oro och vips har vi en ny finanskris.

Kanske läge att omplacera premiepensionspengarna, om det inte redan gjorts. Kina känns allt mindre attraktivt, eller har jag fel?

//Skånska gosskören