Ni svenskar måste ju vara rejält stolta över vad ni lyckats åstadkomma i näringslivet. Tänk att ett så litet land har med hjälp av en stark företagskultur lyckats skapa en mängd globala företagsjättar. Jag tänker givetvis på bolag som Ericsson, Volvo, IKEA, Electrolux och H&M. Listan kan i princip göras hur lång som helst och t o m i en relativt avlägsen bransch som olja börjar det dyka upp framgångsrika bolagsjättar som byggts upp av en svensk. Även nya potentiella jättar är på väg att växa fram bl.a. Axis. Detta är en framgångskaramell som samtliga svenskar borde suga på, länge.

Det som imponerar mest är dock den framgång som Sverige nått inom branscher där det ställts krav på hög kreativitet. Jag tänker givetvis på branscher som media och mode. Som finländare är det således enkelt att känna avund, även fastän jag som ålänning är stolt över vad Åland lyckats frambringa i näringslivet. Vad beror då Sveriges framgång på?

Givetvis beror framgången på att det dykt upp enskilda entreprenörer såsom Ingvar Kamprad och Stefan Persson som spridit ut mantrat att “alla kan lyckas med hårt arbete”, vilket inspirerat nya entreprenörer att stenhårt arbeta för sin vision, vilket resulterat i att framgången ynglat av sig som ringar på vattnet. Den största orsaken finns dock att hitta längre bak i historien.

Sverige har ju varit en framgångsrik stormakt genom flera århundraden och har med hjälp av detta byggt upp en stark nationell muskel som givit framförallt trygghet. Trygghet som givit mod att “bygga”. Ytterligare har inte Sverige medverkat i något av de världskrig som utkämpats på nittonhundratalet (förutom frivilliga), vilket således inneburit en klar fördel då nationen klarat sig från den långa återuppbyggnadsprocess som krävs efter ett krig och som ofta sätter djupa spår i folksjälen.

Ser man då på Finland är det ju märkligt att de lyckats skapa ett så framgångsrikt företag som Nokia. Finländarna är ju ett melankoliskt folkslag i en ung nation. Medverkan i de senaste världskrigen har även satt djupa spår i folksjälen, vilket tack vare att Finland blev en nation givetvis byggt upp en självkänsla men dock en relativt svag sådan med ett högt pris. Finländarna är som folkslag ganska instängda och upplevs ofta som tråkiga och företagskulturen har ofta byggts upp via bastubadandet tillsammans med en flaska Koskenkorva. Ser man även på vad Finland lyckats åstadkomma i näringslivet så finns de största bolagen inom industrier såsom stål- och pappersindustrin, alltså där företagare utnyttjat den resurs som redan finns och inte inom någon industri där det krävts hög kreativitet för att nå framgång. Men plötsligt en dag så lyckades dock en finländare hitta en bortglömd kreativitetsgnista gömd inuti skogen där vanligtvis tomtar och troll huserar. Om den kom från Kalevala känner jag dock inte till men resultatet blev dock att gummistövlarna plötsligt förvandlades till mobiltelefoner.

Framgången med Nokia har inneburit ett stort uppvaknade för Finland som nation. Givetvis har framgången resulterat i att många blivit rika på sitt aktieinnehav och därmed även deltagit i att stärka landets ekonomi, men det som mest är uppenbart är att Finlands självkänsla förbättrats betydligt, vilket genomsyrat befolkningen och successivt skapat kreativitet och framgång även inom branscher där det krävs hög kreativitet bl.a. inom den internationella musikindustrin där finska framgångar tidigare varit obefintliga. Framgången för Nokia har även skapat en laganda som resulterat i att Finland från att tidigare nått främst framgångar inom individuella sportgrenar nu även börjat nå framgångar inom lagsporter. Det kanske låter märkligt men jag hävdar bestämt att detta beror just på Nokias framgångar. Finländarna har även blivit ett öppnare folkslag vilket givetvis stärkt näringslivet och öppnat upp för samarbeten över nationsgränserna. Frukten av detta har vi ju sett i bl.a de bolagsfusioner som uppkommit de senaste åren mellan finska och svenska bolag, såsom TeliaSonera, StoraEnso och TietoEnator. Det är alltså helt uppenbart att det underlättar med en stark nation för att skapa framgångsrika bolagsjättar och vem vet hur nästa fusion kommer att gestalta sig, kanske det blir en mellan Nokia och Ericsson? Då skulle givetvis det gemensamma namnet bli NokiaEricsson och inte tvärtom, eller?

Ha en bra dag