Biophausia kom igår med ett erbjudande till aktieägarna att teckna sig för köp av en s.k. unit bestående av ett Förlagsbevis på nominellt 1,50 kr med en löptid på tre år och 7 procent årlig ränta samt en Teckningsoption med lösenpris 1,50 kr och löptid på 3 år. Förlagsbevis är ju inte så vanligt som diskussionsämne i den ekonomiska debatten, men borde ge anledning till en del funderingar kring isynnerhet bankerna.
Förlagslån är lån, vanligen med 10-15 års löptid, som upptas på kapitalmarknaden av banker och större industriföretag mot räntebärande skuldebrev, förlagsbevis. De skiljer sig från obligationslån främst därigenom att långivaren vid konkurs eller likvidation erhåller rätt till betalning först efter övriga fordringsägare (men före aktieägarna) och att låntagaren inte behöver ställa särskilt hypotek för lånen; den sämre prioriteten och säkerheten kompenseras av en högre räntesats än vid obligationsupplåning.
Förlagslånens mellanställning mellan eget och främmande kapital kommer i särskilt hög grad till uttryck i den svenska banklagstiftningen, som medger att banker i viss utsträckning får inräkna upptagna förlagslån i sin kapitaltäckning. Denna möjlighet har särskilt under 1980-talet medfört att förlagsupplåningen fått en allt större betydelse för bankernas kapitalanskaffning. Det var i samband med den svåra deflations- och bankkrisen i början av 1920-talet som två av de krisdrabbade affärsbankerna - Handelsbanken och Wermlands Enskilda Bank - medgavs rätt att likställa förlagslån med eget kapital för att förstärka sin inlåningstäckning. Den provisoriska lagen från 1923 hade karaktär av krislagstiftning och var tidsbegränsad, men fr.o.m. 1955 års banklag permanentades bankernas möjlighet att inkludera förlagslånekapital i kapitalbasen vid beräkning av inlåningsrätt och kapitaltäckning. På det sättet har förlagsupplåning blivit ett reellt alternativ till nyemissioner av aktier för de banker som behöver stärka sin kapitalstruktur; fördelen ligger framför allt i att förlagslåneräntan är en avdragsgill kostnad vid beskattning, vilket utdelningen till aktieägarna inte är, och att marknaden inte alltid är mottaglig för en nyemission vid viss kurssättning.
Bankerna lever till viss del på gamla kriser än idag. Long live the happy bank - perhaps forever and a day?