Finansiella rådgivare

Peter Malmkvist har stuckit ut hakan i Dagens Nyheter i dag (3/1 2009)med sin kritik av de finansiella rådgivarna inom banker och finansinstitut.

Så här skriver han bland annat:

Finansbranschens rådgivare fokuserar bara på att sparandet ska vara långsiktigt och regelbundet “för på lång sikt är aktier bättre än räntesparande”. I stället borde rådgivningen borde fokusera på frågan “Är just nu rätt tidpunkt att öka sitt aktierelaterade sparande, eller ska jag vänta?”

Malmkvist menar att dessa råd varit fel, då de som innehaft aktier från tio år tillbaka tills i dag har förlorat pengar, trots att perionden är lång och kompletterar jag med: innehållet den största högkonjunktur som världen kanske har sett.

Vara hur som helst med detta? Men rådgivarna. Det finns ju rådgivare i press, radio och TV. Om dessa har det debatteras åtskilligt om här på Redeye. De har fått sina fiskar varma.

Men bankernas experter som ger råd mer i skymundan. Mun till mun när bankkunden besöker kontoret. Vad sägs så där i enrum. Har de blivit nagelbarna liksom de råd de gett.

Flera rättegångar har ju ägt rum de senaste åren då bankerna verkligen gått på pumpen i domstolar. Råden har inte bara varit fel, de har gynnat bank-ledning och rådgivaren (som får bonus för omsättning och antal affär)

Journalisten, och författaren Lars Ohlson har gjort ett pionjär-arbete med sina böcker om bankernas felaktiga rådgivning. Hans böcker rekommenderas till läsning. De är lästlästa, skojigt skrivna, men med en mycket allvarsam underton, då dem han skriver om förlorat mycket pengar på råd de följt.

Han har stöttat många bankkunder som gått till rättegång.

Vad bör dock gälla?

1) Det är bra att rådgivningssamtal i dag spelas in och att de individuella råden oftast dokumenteras skriftligt nu.

2) Varje bankkund måste ha klart för sig att ingen vet något om framtiden, inte heller bankanställda. Hade de haft någon speciell investerings-talang så hade de ju varit ute och investerat själva och inte nöjt sig med att ge råd åt andra.

Det som är så härligt med aktie-affärer är att här behövs verkligen erfarenhet.

Det går inte att gå direkt från skolan och börja göra aktieaffärer som tonåring. Jo, det går. Men det blir tabbar då!

Själv har jag lärt mig från raset i oktober 1987 och under Ericsson-debacklet under början av år 2000.

De som varit med de då, de har lärt sig något som inte går att läsa till sig i böcker.

Dagens tonåringar och ungdomar kommer att detta år ha lärt sig en läxa för livet om ekonomisk stabilitet och inte minst in-stabilitet.

Man måste få sina smällar. Det känns på något sätt bra att det inte går att komma som ung och tro att man hur lätt som helst skall bygga upp miljon-förmögenhet. I synnerhet inte om man tror att det skall gå fort.

Alla med den inriktingen i ungdomen får lära sig en läxa. Jag säger ALLA.

Men de får också en kunskap som de har med sig resten av livet.

För att sluta där jag började denna blogg: om rådgivare.

Jag talar nu om de som figurerar i press och TV.

Jag känner en viss bitterhet mot Anders Haskel. Han skrev i många år i

dåvarande Finanstidningen under 1990-talet. Jag läste varenda rad. Jag tyckte han skrev så bra.

Så kom Ericsson. Uppgången var ju exeptionell och så såg vi början till slutet. I detta läge rådde Haskel mig som aktie-ägare (jag läste hans råd i en krönika i Finanstidningen. Rådet var otvetydigt: Behåll Ericsson!

Jag hade fortfarande så stort för troende för honom. Så slutade han på FT för att bli fondförvaltare hos Hagström och Qviberg.

Jag skickade ett email till honom och beklagade att han skulle sluta.

Så föll Ericsson med dunder och brak. Vi kommer alla ihåg det och vi har alla förlorat pengar på det. I stort sett alla, amatörer som fullfjädrade experter.

Sedan tillfrågades sagde Haskel i tidningen om vad han hade för råd att ge om Ericsson. Då hade nedgången pågått pågått några månader om än inte i någon större nedgång. Det var senare det accelerade neråt.

Men Haskels råd var att behålla:

Det skall tilläggas att jag efter något år fick se mina Ericsson-aktier falla med 1,5 miljoner i värde. I detta för mig lite tråkiga och lite desparata läge så ser jag sagde Haskel uttala sig i, kanske var det Dagens Industri.

Då svarar Haskel:

Vad var att göra med Ericsson. Jo dom som var så dumma att de inte sålde i tid de får stå sitt kast. För dem finns ingen räddning.

Ungefär så svarade han. Sedan dess litar jag inte ett dugg på svenska rådgivare i radio, press, TV, eller bank för den delen också.

Låter det som jag är bitter på Anders Haskel, eftersom jag sätter ut hans namn. Jag litade så på honom

Troligen, eftersom jag drar upp det här som utspelades sig för så många år sedan. Troligen är jag bitter. Men det är något annat också:

Han gav mig en lärdom för livet!

Det är jag själv som är ansvarig för alla mina placeringar, inte rådgivarna.

Är jag bitter för att jag såg mina aktier 1987 överlag tappa femtio procent av dess värde.

Nej, inte alls. Det var mitt livs lärdom. (Den gånger gick de ju tillbaka till topp-värde inom ett halv-år efter 1987-års kris).

Vad lärde jag mig då?

Aldrig vill jag stå oförberedd när det kommer ett ras som 1987. Aldrig vill jag uppleva att jag inte säljer i tid om jag innehar en aktie som Ericsson som står för sin nedgång.

Ty alla misstag, är livets lärdomar.

Än en gång. Man måste ha varit med några tio-tal år på börsen innan man fattar vad det är fråga om.

Alla måste göra sina misstag (erfarenheter) själv! Ingen kan gör det åt en!