Filip Weintraub ska sluta på Skagen och kommer inte driva sin Globalfond längre. Han har blivit vald till världens bästa fondförvaltare på den globala marknaden tre eller fyra gånger. Han har blivit enormt rik under dessa nio år på Skagen. På ett sätt som påminner om Warren Buffetts väg till miljarderna. Det ”enda” man behöver göra är att vara så pass förtroendeingivande att det pumpas in åtskilliga miljarder i fonden. Ta ut en prestationsbaserad avgift på hela det kapital man sköter. Återinvestera det i fonden och få en mycket hög årlig avkastning. Det kräver en enorm fingerspitzgefühl för att lyckas med det. Nu ska han starta något själv i mindre skala och det ska bli väldigt spännande att följa både honom och hans ersättare på Skagen Global.

Det är intressant att lyssna på Weintraub och hans insikter. När man köper fonder ska man använda sunt förnuft säger han. ”köp fonder som du köper livsmedel – inte som du köper parfym”. Här är några tankar han har delat med sig av i sina intervjuer. Ledtrådar var han står i olika frågor som rör aktiemarknaden och sådant vi många gånger diskuterat på redeye.

Jag brukar säga att jag inte arbetar som investerare, jag är investerare. För mig är det ett sätt att leva, inte ett yrke. Det är den intellektuella utmaningen som driver mig, önskan att hela tiden lyckas bättre.

De bästa investeringarna är oftast de där aktien är hatad av analyshusen eller missförstådda med många säljrekommendationer. Därför letar vi aktier som är impopulära, underanalyserade eller felanalyserade och undervärderade.

Han tror på en låg förändring av portföljinnehaven. Saker och ting ändrar sig oftast sakta eller inte alls och detsamma bör gälla ens beslut. För att citera Einstein: ”Allt bör göras så enkelt som möjligt men inte enklare”. Att låta fonden sköta sig själv är raka vägen till dålig avkastning. Jag är långsiktig men köper mentalt denna fond varje dag. Även om inget handlas i fonden en dag är detta fortfarande ett medvetet beslut.

Derivat är teoretiskt en bra produkt men hävstången går åt båda hållen. Det minskar tiden att få rätt, ökar marginalen att ha fel och inte ofta till rätt pris. Det är sällan jag vågar vara så säker. Du vet vad du vet men du vet inte alltid vad du inte vet.

Jag letar bolag som är värdeskapande, men på bolagsnivå är fokus på worst-case scenario. Alla ser ju ofta på den optimala situationen. Om jag kan räkna hem ett bolag på den sämsta av situationer så är det ett köp.

Det är en relativt ointellektuell övning att förutspå krascher. Jag har en kollega som förutspådde kraschen 1987 och sitter likvid sen dess.

Det renaste talet i årsredovisningen är pris/omsättning. Var skeptisk till det och var mer och mer skeptisk ju längre ner du kommer i siffrorna.

Jag håller med om att det finns hur mycket information som helst där ute, men det mesta är av marginellt värde – enligt min ödmjuka åsikt.

Slutligen, livet är för kort för att bara lära sig av sina egna erfarenheter..