Räntorna för de tvååriga amerikanska statspappren nådde under fredagen till tiomånadershögsta. Detta på grund av de överraskande starka amerikanska arbetslöshetssiffror som presenterades tidigare under dagen. Strax efter William Dudley’s uttalande gjorde dock marknaden en helomvändning och räntorna började falla. På samma gång vände dollarn ner från dagshögsta.
Man kan vid en första anblick få intrycket av att det råder oenighet och förvirring hos Federal Reserve(FED). Detta är troligtvis korrekt men också bara en del av sanningen.
För att den amerikanska ekonomin ska ha en chans att återhämta sig krävs det att marknadsräntorna hålls på låga nivåer en längre tid framöver. Detta görs i dagsläget artificiellt genom att FED köper upp stora mängder av de obligationer amerikanska staten utfärdar. FED står just nu för cirka 70% av uppköpen av amerikanska statspapper. Resterande del köps upp av bland annat utländska centralbanker och inhemska investerare. Historiskt sett har FED’s andel av uppköpen aldrig varit så stor som den är nu. Dagens situation har möjliggjorts genom införandet av så kallade Quantitative Easings(QE) vilket ger FED rätten att “trycka” stora mängder pengar för köp av just amerikanska statens obligationer. FED’s högste chef, Ben Bernanke, har tidigare kommunicerat att FED är beredda att fortsätta med QE tills att återhämtningen i den amerikanska ekonomin har stabiliserats. Detta har den långt ifrån gjort i nuläget även om de sjunkande arbetslöshetssiffrorna kan vara ett första steg på vägen.
I slutet av juni avslutas den nuvarande QE:n vilket gör att FED inte kommer att kunna fortsätta köpa statsobligationer i samma utsträckning. Detta lämnar ett tomrum att fylla vilket eventuellt kan komma att pressa upp räntorna på statsobligationerna och därmed marknadsräntorna. Detta är något av ett mardrömsscenario för FED då detta skulle slå extremt hårt både mot USA’s privata sektor men dessutom mot statsfinanserna då de skulle drabbas av skenande räntekostnader för den enorma statsskuld som byggts upp. Många bedömer det därför troligt att FED kommer att införa ännu en omgång av QE vilket skulle hålla räntorna fortsatt låga.
En bieffekt av QE är dock att i och med att kvantiteten av antalet dollar ökar i och med FED’s sedeltryckande så urholkas valutans värde. Detta har vi kunnat se under de senaste månaderna då dollarn rört sig ned mot historiskt låga nivåer. Detta är något som FED räknar med då det viktigaste enligt centralbanken är att först och främst hålla marknadsräntorna låga. Dessutom stärker en svag dollar amerikanska företag i och med att det blir dyrare att importera från låglöneländer som Kina. Det FED dock inte vill se är en total dollarkrasch då detta skulle kunna leda till hyperinflation vilket skulle skada ekonomin fatalt.
FED har alltså en svår balansgång att gå. Man vill både äta kakan och ha kvar den. Marknadsräntorna måste hållas låga för att möjliggöra återhämtning inom ekonomin. Samtidigt får dollarn inte tappa för snabbt i värde.Ett sätt att just uppnå detta är genom att göra marknaden osäker och ovillig att alltför aggressivt spekulera antingen för eller mot fortsatta QE’s. Genom att låta olika talespersoner för FED säga olika saker ger man signaler om båda alternativen och det man uppnår är att räntorna inte skenar eller att dollarn inte heller kraschar.
Situationen är dock ett moment 22 då man en dag måste sätta ned foten och bestämma sig för något av alternativen. Personligen lutar jag åt fortsatta QE’s om inte amerikanska ekonomin skulle gå som tåget i ytterligare tre månader, även om knappt det skulle vara tillräckligt.
FED lider förvisso av en släng schizofreni men samtidigt är det beteende vi sett troligvis inte utan baktanke. Juni närmar sig med stormsteg och det ska bli oerhört spännande att följa utvecklingen under de kommande viktiga månaderna!