Jag noterar att Wall Streets Journal på sin hemsida citerar FED-chefen Ben Bernanke där han motiverar den stora räddningskaktion som nu skall göras med Sverige bl.a.
Citat från WSJ hemsida i dag (21/9 2008):
“If we don’t do this, we risk an uncertain fate,” Mr. Bernanke added. He said that if the problem wasn’t corrected, the U.S. economy could enter a deep, multi-year recession akin to Japan’s lost decade of the 1990s, or what Sweden endured in the early 1990s when a surge in bad loans plagued the economy and sent unemployment to 12%.
One lawmaker asked whether the solution will prevent bank failures. Mr. Paulson said it will stabilize markets. “But we’ll still see banks fail in the normal course,” he said.
Mr Bernanke är förtröstansfull om att denna räddningsaktion skall lyckas men har är medveten om att banker kan falla ändå.
En ny aspekt hörde jag i Sveriges tros-radio-program som gick klockan 17 lördagen den 20/8 2008.
En svensk journalist boende i USA berättade att amerikanerna i hennes grannskap och bekantskapskrets var mycket kritiska till räddningsaktionen.
Speciellt har räddningen av försäkringsbolaget AIG väckt förvåning. Det är ett mycket stort och välkänt försäkringsbolag som uppmärksammas för spektakulära och kända försäkringskunder. Bland annat Hollywood använder AIG för att försäkra sig om förluster vid filmproduktioner.
Det börjar mullra i leden bland “vanliga” amerikanare som inte förstår varför de skall betala bankernas och övriga finansiella bolags utsvävningar och inkompetenta affärer.
Det är en aspekt som även uppmärksammas i TV där en del frågor om det verkligen blir rätt lösning för USA när finansministern bara rådfrågar och förhandlar med bankdirektörer.
Varför är inte vanliga skattebetalare med i förhandlingarna.
Demokraternas ledare och senatens talman är med i räddningsplanerna men kommer vanliga amerikaner att godkänna detta?
Jim Cramer är den kände krönikören i amerikansk TV, han är f.d. hedgefondsdirektör. Så här står det på TV-bolaget CNBC:s hemsida:
What about taxpayer money, which is what has probably brought the loudest screams of protest? Cramer’s response: It’s too late. If interest rates had been cut a year ago when he called for it, we wouldn’t be in this mess. Besides, aren’t we paying for the $500 billion spend on the Iraq war? Can’t we spend it on this? There’s also a good chance that if the government buys all that bad paper at Cramer’s suggested prices, then it will become profitable as housing bottoms and then turns up. Then the burden’s no longer on the taxpayer.
The bottom line: Cramer fully endorses Paulson’s plan to save this market and he gives the Treasury secretary credit for taking action – even if the idea did start right here on Mad Money.
Hyperintressant är Nick Leasons artikel i Svenska Dagbladet i dag (21/9 2008). Den är översatt av SVD-journalisten Lars Ryding:
Världens finansmarknader ligger kvar mitt i en fulländad ekonomisk storm. Vilka är arkitekterna till denna allsmäktiga finansiella utförsäljning?
Svaret är bankerna själva.
Marknaderna är i fullständig oordning, ändå förblir de oförmögna att klara av situationen på egen hand och försöker därför bli räddade av den offentliga sektorn.
Risk management, nyckelbegreppet på finansmarknaderna sedan Barings Bank föll samman 1995, är uppenbarligen en självmotsägelse.
USA-institutioner som Bear Stearns, Fannie Mae och Freddie Mac, Merrill Lynch, Lehman Brothers och nu AIG och Morgan Stanley har hamnat i stora ekonomiska svårigheter. Två av dessa bolag har gått i väggen, resten har tvingats söka hjälp.
-—————
Storbritanniens banksystem är tekniskt sett insolvent – värdet av utestående lån ligger på 256 miljarder pund medan värdet av insättningar endast är 160 miljarder pund. En omvärdering av bankernas fastighetsinnehav och sannolikt dåliga lån skulle ge en ännu dystrare bild.
Bankerna lånar inte ut till varandra och systemets dagliga verksamhet är beroende av centralbankernas stödpengar. I torsdags pumpades den enorma summan 180 miljarder dollar ut till världens penningmarknader.
Författarna till denna skräckhistoria – bankerna själva – är inte bara tekniskt insolventa. De är moraliskt bankrutt. Inledningen till dessa problem ligger mer än ett decennium bakåt i tiden, förvärrat av sub prime-krisen för 18 månader sedan. Både på mikro- och makronivå blev krediter alldeles för lättillgängliga, vilket ledde till att företag och enskilda ökade sin exponering i rekordfart till rekordhöjder.
-————-
Och utan tvekan skyldiga var de bankirer som packade sub-primeskulder i märkvärdiga paket och besökte ditt kontor för att sälja på dig detta fantastiska investeringsinstrument.
Min bloggkommentar: Det var ju investmentbanken Goldman Sachs som startade med subprime-lån. Chef för banken då var nuvarande finansministern Henry Paulson.
Jag fortsätter citat från SVD och Nick Leasons artikel:
Rent ut sagt: bankerna har uppträtt vårdslöst de senaste tio åren och har riskerat allas välfärd.
-—————
Flera banker kommer att trilla i diket och kostnaderna kommer ytterst att få bäras av oss. Tiotusentals kommer att förlora sina jobb, vilket sätter ytterligare press på en redan utmattad marknad.
Jag förföljdes världen runt på grund av min roll i Barings Banks kollaps och blev till slut dömd till sex och ett halvt år i ett fängelse i Singapore.
Vem jagar de ansvarslösa människor som bär skulden för den här finanskatastrofen? Tydligen ingen.
Vem kommer med nödhjälp till de företag och enskilda som just nu har det kämpigt? Bankerna? Inte en chans.
Självbevarelsedriften är allt de styrs av just nu. Vi andra lämnas att klara oss själva.
Nick Leeson
Leeson var den handlare som fällde Barings Bank 1995. Han är nu vd för den irländska fotbollsklubben Galway United.
Översättning: Lars Ryding
Copyright: The Guardian
Publiceras med svensk ensamrätt för SvD