Men är den det!

Det finns ju så många tumregler att hålla sig till, Men dessa bryts alltid och det hänvisas till expert-synpunkter.

Men finns det några som har så olika åsikter som nationalekonomerna.

Det finns en historia som berättas om nationalekonomer. Jag har hört den om bl.a professor Erik Lundberg och John Maynard Keynes med flera som huvudfigur.

När fyra nationalekonomer träffas och diskuterar så finns det alltid fyra åsikter.

Utom när professor Erik Lundberg medverkar, för då finns det fem.

Mina synpunkter är dessa:

1) Vi minns alla när riksbanken på statsminister Göran Perssons tillskyndande sänkte räntan under den största högkonjunktur Sverige någonsin har upplevt.

2) Vi minns alla när riksbanken höjde räntan september 2008 en vecka innan Lehman Brothers föll och vi fick den sämsta konjunktur sedan andra världskriget.

Att sänka eller höja räntan borde vara det mest lätta som finns.

Det finns en febertermometer som oslagbart visar vilken konjunktur vi har, nämligen börsen.

När börsen går uppåt skall räntan höjas..

När börsen går ned skall räntan sänkas.

En annan bra tumregel som aldrig någonsin har föjts.

När arbetslösheten går upp skall ersättningen från a-kassan höjas.

När arbetslösheten går ner skall ersättningen sänkas.

Följs dessa fyra enkla regler så sköter sig ekonomin sig själv helt enligt Adam Smith, Josef Schumpeter och Milton Friedman.

Vi får välstånd.

Lyssnar man till andra nationalekonomer då får vi allt annat än välstånd.

När riksbanken för något år sedan sänkte räntan till 0,25 för stod Ture Tratt och Redeyes Urban Eklund vad som skulle hända.

Börsen steg med 70 procent på kort tid.

Vi var många i svensk medelklass som inte förstod detta. Därför har svensk medelklass i snitt förlorat minst 20 procent av sin förmögenhet de sista åren. Troligen mer, kanske 50 procent.

Men det man förlorar på gungorna vinner man på karusellen (Karl Gerhard).

Medelklassen har vunnit lika mycket på sin bostadsrätt i värdestegering.

Men i dag skall Riksbanken hindra mer stegering i våra bostäder.

Under 80-tal och 90-tal var det¨våra bostadsbolag med deras familjer som blev förmögna på att vi svenskar betalade för hög hyra.

Släkten Lundberg i Norrköping, Wallenstams i Göteborg är några exempel. De tjänade pengar på att bygga hus och behålla dem och hyra ut dem.

Att hyrorna var för höga visar väl också att kommunerna fick jätteintäkter från

Svenska bostäder, Familjebostäder m.m.

Den enda verksamhet som kommuner lyckats driva med jättevinst är bostäder., Alltså har hyran varit felsatt.,

Det som hänt de senaste åren är att hyresgästerna har fått igen lite vad de betalt i överhyra de senaste 20-30 åren. De har fått köpa ut sina boståder till 65 procent av marknadsvärdet.

Nu är det inte Familjebostäder eller Wallenstams som tjänar pengar på dessa bostäder.

Vad händer då:

I stort sett hela svenska folket reser som en man och kräver:

HÖJ RÄNTAN!

De privatpersoner som betalt för hög hyra och gjort Lundbergs och Wallenstams till miljardärer. De f.d. hyresgäster i dag bostadsrättsägare skall nu få så hög ränta att de måste lämna sina bostäder.

Så att Lundbergs och Wallenstams och kommunal bostadsföretag skall fortsatta att ta ut för hög hyra.

Annars blir det en BUBBLA, säger svenska folket och får medhåll av nationalekonomiska experter.