Sorgebarnet Ericsson

2007-12-16 22:38, Edited at: 2010-06-11 10:56

Vid något tillfälle under året köpte jag Ericsson, i maj tror jag det var. Analysen var snabb. Jag hade läst i Dagens Industri om att man tog hem order på order. Och Ericsson är ett stort och stabilt företag. Väl? En blandning av high tech och lång tradition. Det har varit min bild av Ericsson under lång tid, utan att egentligen ha gjort en djupare analys. Jag vet att de satsar på forskning, driver projekt tillsammans med institutioner på högskolan, spjutspetsteknik, eller ska vi säga spjutspetsteori. Det gillar jag, forskning och utveckling, viljan att ligga långt framme, teoretiskt och tekniskt. Det bara måste vara bra!

Jag visste att man i början av 2000-talet förlitade sig enormt mycket på konsulter. Det kan ju vara bra och dåligt, men jag tolkar det som expansion. Jag visste att man, efter IT-bubbelsprickan, gjorde stora neddragningar. Men det var ju flera år sen, och det där borde man väl fått ordning på nu?!

Min tolkning av de sidledes kursrörelserna, aktiekursen som inte ville lyfta, var alltså att det var onödigt negativt, egentligen. Straff för gamla synder. Misstro. Snart skulle "alla" få upp ögonen för ett återhämtat och starkt företag med stor tillväxtpotential på nya marknader. Tänkte jag, och köpte. Kursen gick lite upp och ner. Men i oktober var den ändå lite över kursen i maj. Jag väntade tålmodig.

En vanlig dag på jobbet i oktober sa en kollega i förbifarten "Ericsson har förresten rasat 30 %, märkligt va?!". Jag satte förmiddagskaffet i vrångstrupen och gick och kollade nätet. Bestämde mig snabbt för "överreaktion" och gjorde ingenting. Senare köpte jag till och med lite mer.

Men i summeringen över året, besluten över hur portföljen ska ordnas inför nästa år, vilka lärdomar som ska dras, vilka förluster som ska tas nu, ligger Ericssonaktien i skottlinjen. Ska jag sälja, eller ska jag ligga lågt? Egentligen är jag trött på att vänta, jag vill frigöra pengarna till något som växer bättre. Å andra sidan ... nu tror jag verkligen att chansen finns att Ericsson skärper sig (möjligen får jag läsa på lite mer istället för att som jag misstänker, önsketänka), men hur lång tid kommer det att ta? Jag kan sälja nu, köpa något annat, och köpa Ericsson senare.

Om jag efter vånda och omständligt tänkande kommer fram till att Ericsson ska säljas, ger jag mig tusan på att kursen kommer att sticka uppåt av okänd anledning dagen efter. Så för tillfället lägger jag energin på att övertala mig själv om att inte tänka så'na tankar, och framför allt peppa mig att inte bry mig ifall det skulle inträffa.

Man kan säga att jag följer mönstret för en aktieamatör, jag har oändligt svårt att sälja. Och detta faktum irriterar mig outsägligt mycket!