EpiCept: min första bolagsstämma

2009-06-04 02:57, Edited at: 2010-06-11 12:15

Platsen var Summit, precis intill Östermalmstorg i Stockholm. En stilig ung man traskade raskt uppför Grev Turegatan. Regnet duggade ner från en dystert sommargrå himmel - ett omen?

Jag klev igenom dörren precis i tid, men hann inte belöna mig själv med kaffe och kaka (*damnit*). Robert Savage, en tämligen fryntlig man tillika bolagets ordförande, intog scenen och berättade om året som gått, om hur man stått på ruinens brant men att man trott på bolaget och framförallt trott på Ceplene och i elfte timmen belönats med en seger som ingen utanför Epicept någonsin väntat sig. En av de viktigaste punkterna som han underströk i sitt anförande (vad man i Amerika kallar en "talking point") var den nyhet som släppts samma morgon - Epicept hade slutit avtal med Idis om ett Named Patient Program, det vill säga att man från och med samma dag börjat distribuera medicinen till patienter. Det humanitära arbetet hade således dragit igång, och med det kommer de första ekonomiska frukterna. Under talet framhölls hur viktigt vårt stöd varit genom åren, och Mr Savage verkade allmänt måna om att hålla sig på god fot med svenskarna.

Så småningom tog förstås även företagets verkställande direktör till orda. Av någon anledning hade jag en sinnebild av att Jack Talley skulle se ut som Jack Welch. Nåja, han hade åtminstone en praktfull flint. Han sade ingenting som föranledde ramaskri i publiken, men den som var uppmärksam kunde lägga märke till att han sade sig "hoppas" kunna sluta avtal inom kort.

Vi bjöds även på en presentation från en medicinsk expert som förklarade hur Ceplene fungerar, med bilder och grafer - mycket pedagogiskt. Sedan var det dags att presentera resultatet från omröstningen, vilket lät sig dröja. Jänkarna skämtade om att de haft problem med att räkna röster förr och ville se till att detta gick rätt till, varvid Savage visade en ohöljt negativ inställning till GWB. Jag funderade på huruvida detta kunde vara ännu en passning till det svenska sentimentet snarare än egna känslor, men blev mindre skeptisk då han spontant började berätta om Minnesotas farsartade valtvist.

Robert Cook fick till slut det tveksamma nöjet att kungöra att alla punkter godkänts, utom en. Bolagets begäran att göra fler aktier tillgängliga för emission hade inte fått stöd av en majoritet av rösterna. Ledningen kallade detta för högst ovanligt och man kan kanske misstänka att det var vid det här tillfället som aktien damp ner med cirka 5%, såvida det inte var en mer allmän reaktion på att inget avtal avslöjades på stämman. Jag vet inte exakt vad klockan var. Hur som helst ajournerades stämman till ett senare möte i Tarrytown. Tills dess har man säkert skrapat ihop de röster som behövs, men måhända att de som inte stödde förslaget lyckades sända en signal till ledningen.

Till sist bereddes väg för aktieägarna att ställa frågor, vilket också skedde, somliga kloka, andra något mer löjeväckande. Icke desto mindre framkom en del intressanta svar.

Så, låt oss gå vidare till att diskutera. Jag var lite överraskad att det inte skrevs mer om stämman här på Redeye, men har läst på lite andra håll och som vanligt känner många anhängare att allting är fantastiskt utan någon som helst anledning att oroa sig. Jag måste säga att jag inte riktigt håller med. Det har nu gått 8 månader och ett samarbetsavtal har ännu inte slutits, mitt totala intryck från igår är att det kan ta flera månader till. Inför stämman gick kursen upp närmare 40% som mest, men avtalet som presenterades var inte alls det man förväntat sig. Det känns som ett något iögonfallande sammanträffande att man lyckades släppa två positiva PM precis innan man ställs mot väggen av aktieägarna, men räcker det? Jag tror att många hade tänkt sig att det skulle vara klart nu - med inte bara årsstämma utan även en konferens runt hörnet där läkemedlet ska "lanseras". Nu står det alltså klart att man på denna konferens ska stoltsera med att man har ingått ett småskaligt avtal och inte att man egentligen kommit dit man skulle.

Idis Named Patient Program är förstås i sig ett positivt besked. Det är nu klart att medicinen kommer att säljas, och det, konstaterar ordförande, till klart bättre förtjänst per patient än man kan hoppas på i ett partneravtal. Dessutom nås marknader som man inte ens talat om tidigare. Att pengar äntligen strömmar in i bolaget från någon annan än aktieägarna är onekligen välkommet.

Men frågan kvarstår: var är avtalet? En aspekt som jag är förvånad över att inte se diskuteras mer (eller har jag missförstått?) är att Savage talade om möjligheterna att fortsätta på egen hand, utan avtal. På så vis kan vi leverera mer värde till er aktieägare. Det är en möjlighet som vi inte ens funderat på ordentligt tidigare, sade han. Undertecknad undrar om det kan finnas en god anledning till att man inte övervägt detta vägval tidigare. Kan det månne vara så att man nu börjar bli desperat i bristen på framgångar i förhandlingarna?

Kanske är det bara en skenmanöver för att brösta sig framför BP, men Savage var tämligen kaxig gällande bolagets muskler. När en närvarande frågade på vilka nivåer ett bud skulle kunna accepteras kom svaret genast: "Det är inte aktuellt. Snarare är det så att vi kan komma att köpa upp andra bolag inom en snar framtid." Det låter ju imponerande, men undran är som alltid: var ska de pengarna komma ifrån?

Jag sålde av större delen av mitt innehav inför stämman eftersom jag förväntade mig att den skulle leda till en nedgång. Jag har nu stärkts i min tro att aktien ska ner ytterligare i närtid. På längre sikt hoppas jag dock fortfarande på företaget.