Ursäkta, fel nummer...

2008-04-27 11:54, Edited at: 2010-06-11 11:26

Det är inte ofta jag slår fel nummer, men i torsdags blev det riktigt pinsamt fel, med riktnummer och allt. Köpte Eniro!

Jag måste faktiskt erkänna att det brukar gå åt skogen då jag kortspekulerar och kör ut på börsens motorväg, alltså "Large Cap". Att som småsparare komma luffande med en cykel med stödhjul funkar definitivt inte. The Highway is definitely not my way! Det är på börsens bakgård jag trivs bäst, alltså att med stödhjulens hjälp klara sig hyffsat upprätt på den lilla skogsvägen, "Small Cap", och stanna upp och leta bland svamparna på marken och ibland hitta läckra och snabbväxande som en stolt fjällskivling, men också ibland finna giftiga och skrämmande likt en vit flugsvamp. Det är alltså där jag trivs bäst och med en hyfsad svampbok till hjälp har jag även ibland lyckats hitta kantareller och stolta fjällskivlingar av bästa sort. Men en och annan flugsvamp har dock också ibland kryddat svampsåsen, vilket lett till en hel del spottande och fräsande...

Att sedan nervöst cykla ut på motorvägen bland avgaserna och försöka mäta sig med storspelarnas lyxåk som jag oftast bara ser röken av, ja det tar ju givetvis på krafterna, tävlingsmänniska som jag är, även fastän jag ibland lyckats cykla förbi en och annan Hummer med motorstopp.

Varför köpte jag då Eniro? Jag vet faktiskt inte. Jag antar att det var en blandning mellan vårsolens positiva påverkan och besvikelse över Duroc:s rapport som gjorde att jag frångick min strategi och med upptrissat mod och revanschlustan spekulerade i rapporten från ett bolag som befann sig i en kraftigt negativ trend. Jag hade dock följt med aktien en tid och visst såg den billig ut? När jag även noterade att nio av elva analytiker hade rekommendationen köp/öka och att bolaget bjöd på en hög direktavkastning, då kom beslutet snabbt och jag var plötsligt mitt ute på motorvägen. När sedan rapporten offenliggjordes och aktien fortsatte att rasa kände jag mig ovanligt ensam och övergedd där ute bland manipulerande orderdjup och där storspelarna åt betongbilar till frukost. Jag insåg snabbt att hormonerna spelat mig ett ordentligt spratt och frågade mig själv varför jag köpt aktier i ett bolag som urvattnas och som har lika dåliga tillväxtutsikter som en möglig Karl-Johan svamp. Slutligen dök frågan upp om jag skulle avvakta dividenden och spekulera i en eventuell uppgång innan dess men även riskera ett fortsatt fall, eller skulle jag sälja?

Beslutet blev sälja, med förlust. Orsaken var att jag frångått min strategi och jag behövde även få mig en liten läxa, ty jag har också målsättningen att lära mig av mina misstag. Min huvudsakliga strategi går ut på att lägga kapitalet på småbolag med hyggliga tillväxtutsikter, vissa är förhoppningsbolag och vissa är stabila lönsamma snabbväxare. Det är här jag hoppas hitta vinnarna både på kort och lång sikt. Jag trivs alltså med att leta aktier där få andra letar. Jag trivs med att sitta timtal framför datorn och "googla", alltså söka och finna intressant och ofta avgörande information, som få andra vet om. Det finns ju faktiskt även en hel del svampar där ute som inte är "delikatessklassade" men dock smakar riktigt gott. Small Cap innehåller en salig blandning och det finns även potential för en och annan stolt fjällskivling. Det gäller bara att hitta dem före någon annan. Och just nu i rådande börsturbulens finns det ovanligt få svampplockare därute. De flesta föredrar att hålla sig på motorvägen, som givetvis ger en viss trygghet, men när har en svamp egentligen lyckats ta sig igenom asfalten? Möjligtvis Ericsson då, men Svanbergs hatt är dock ändå rätt bräcklig och lyckas verkligen svampsporerna ta sig ända ut till dikesrenen för att skapa tillväxt?

Passar dock ändå på att gratulera alla som sitter med Ericsson, för det värsta är väl ändå förhoppningsvis över. För Eniro så väntar en hårdare prövning men vad bryr jag mig då Karl-Johan svampen föll ur korgen på vägen hem, jag har ju en hel del andra svampar kvar att laga stuvning av....

Ha en trevlig söndag!