Enda vägen?

2008-12-13 22:35, Edited at: 2010-06-11 11:58

Den senaste tiden har flera skribenter, bl.a Göran Rosenberg i DN 2008-l2-10, konstaterat att den ekonomiska nyliberalismen är död. Den världsbild där alla marknader, inklusive den globala, sköts bäst av marknaderna själva utan statlig inblandning och att så många verksamheter som möjligt skall drivas privat har fått en total kollaps efter senaste tidens händelser. Privatbolagen ropar nu efter hjälp och medborgarna kräver statliga räddningspaket för att deras arbeten inte skall försvinna.

Att nyliberalismens anhängare trots allt inte resignerat i sina tankegångar står dock klart. I en artikel om bilkrisen i DN (2008-l2-03) säger en intervjuad professor: ”Snart kommer en stor del av de svenska verkstadsjobben att ha försvunnit. Något som är bra för Sverige, eftersom det öppnar för nya företag.” Framtidsbranscherna är enligt samma person hushållstjänster, medietjänster och sjukvård.

Hushållstjänster och sjukvård går enligt min uppfattning i stort sett bara att sälja till oss själva. Några få sjukvårdsbolag exporterar tjänster (Meda, Getinge och några mindre bolag). Någon sektor där vi kan expandera i större skala för att ersätta arbeten som rinner bort från verkstadsindustrin är det inte. Inom medietjänst har vi också några få bolag som expanderar internationellt. Jag ser inget recept på hur de skulle bli fler och större. Kanske om TeliaSonera privatiseras helt enligt ”enda vägen” receptet? Om vi bara producerar tjänster vem skall köpa dem? Idag säljer vi mycket tjänster som är knutna till just verkstadsindustri . Om industrierna försvinner upphör kunnandet inom området och även tjänsteförsäljningen.

Vår nuvarande regering har mer eller mindre medvetet förstått att vi hamnat i ett läge där praktisk handling är viktigare än en doktrin som inte biter på den kris vi nu har. Ändå har vi hört näringsministerns endavägensreplik ständigt upprepas: ”Staten är ingen lämplig ägare till bilindustrin.” Med tanke på de utförsäljningar av statliga bolag som regeringen utlovat är uttalandet helt logiskt. I samband med de låne-och forskningspaket som regeringen nu kommit med finns en hel del restriktioner som hade varit betydligt lättare att få igenom om man vågat släppa den sista delen av marknadsfundamentalismen och gå in som ägare . Nu riskerar man att ingen köpare kommer eller att man får långa och besvärliga förhandlingar med köpvilliga som vet att den svenska staten frånsagt sig möjligheten att ens tillfälligt ta över. En chanstagning som kan ”go to hell”precis som det kan gå i USA. Jag gillar inte läget!