Gunnar Örn har uppmärksammats av undertecknad redan vid tidigare tillfällen och idag kommer han faktiskt med en enastående bra sammansatt artikel som var och en borde definitivt att läsa. Eftersom det inte går att lägga in länken till just denna artikel väljer jag att återge den i sin helhet. Hoppas på överseende men jag tycker faktiskt att han förklarar en hel del på ett fantastiskt bra sätt.

Eloge till DI:s stora stjärnskrivbent!

“Risken med Carlyle Capital Groups kollaps är att kapitalförvaltarna nu börjar dumpa alla tillgångar med kvalitetsstämpeln AAA såvida de inte är uppbackade av statliga garantier. Då hotas hela världens marknad för bolån. Sammanbrottet för hedgefonden Carlyle Capital Corporation natten till torsdagen sände chockvågor på finansmarknader över hela jordklotet.

Börserna rasade, dollarn försvagades och guldpriset sköt i höjden i torsdagens handel. Men vad som skrämmer marknaderna är inte så mycket hedgefonden i sig som vad dess haveri kan innebära för finansmarknaderna i stort.

Risken är att kapitalförvaltarna dumpar alla tillgångar som försetts med kvalitetsstämpeln AAA, såvida de inte backas upp av helt kassaskåpssäkra statliga garantier. I så fall skulle det äventyra hela marknaden för bostadslån, inte bara i USA utan i hela världen.

Carlyle Capital hade placerat över 99 procent av sina tillgångar i amerikanska bostadspapper, utgivna av de federalt uppbackade bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac och försedda med det högsta kreditbetyget AAA. Normalt skulle det borga för trygg och stabil avkastning.

Men de senaste veckorna har placerarna börjat misstro alla sorters värdepapper som kan misstänkas ha någon form av amerikanska bostadslån som säkerhet. Även papper med AAA-stämpel.Först att drabbas av misstron är högt skuldsatta fonder.

Carlyle Capital har belånat sitt kapital 32 gånger om. Då behövdes det bara en liten värdeminskning för att sätta hela fondens existens på spel.Långivarna, mestadels stora investmentbanker på Wall Street, valde att strypa finansieringen med krav på högre räntor och större säkerheter.

Men fondens sammanbrott är bara ett symptom på en allmänt stigande misstro. Även andra fondförvaltare har börjat få problem med finansieringen.

Hur mycket av hedgefondernas finansieringsproblem beror på fonderna själva? Och hur mycket beror på en allmän ovilja från bankerna att låna ut pengar överhuvudtaget? Det undrar marknadsaktörerna.

Den senaste händelseutvecklingen tyder också på att de amerikanska bolånejättarna Fannie och Freddie kan vara de dominobrickor som står näst i tur att falla.

Det vidgade gapet mellan deras upplåningskostnader och statens visar att marknaden tvivlar på om de verkligen har någon implicit federal uppbackning i ryggen. Underförstådda garantier brukar sällan vara värda papperet de är skrivna på.

Någon form av formell eller “överförstådd” statlig garanti verkar alltså behövas för att hindra ett fullständigt sammanbrott för den globala marknaden för bostadslån”