Sitter här med en cohiba och en smått rökig whiskey och njuter… Inte av den kalla vinterkvällen, men av ett fint börsår med många intressanta affärer..

Känner mig lite filosofisk och vill dela med mig av lite tankegångar och strategier som hjälpt mig att få klarsyn i den dimma av budskap som basuneras ut i tidningar och press.

Tänkte börja med att presentera två skolor vad gäller prissättning av aktier. Man kan säga att de är varandras motpoler.

“Värdeskolan”
Där man pratar om “intrinsic value” och där värdet bygger på framtida vinster och den utdelningsström bolaget kan leverera till sina aktieägare.

Grundare/tidiga utövare Benjamin Graham, John Burr Williams och Warren Buffett

“Castle in the air” Där beteendepsykologi/finans är aspekten man tar hänsyn till. Också kallat “bigger fool” synsättet där det inte spelar någon roll vad man betalar för en tillgång, det viktigaste är att man ska kunna sälja det dyrare till någon annan.

Här har vi John Maynard Keyenes som frontfigur som förutom Castle in the air filosofin även liknade börsen vid “skönhetstävlingen”.

Man skall inte gissa vilken tjej i klassen som är snyggast, utan man ska gissa vilken tjej RESTEN av klassen tycker är snyggast.

Vi har också William O´Neill och George Soros i samma skola.

Varför har jag fastnat för value investing synsättet?

Antag vi har ett bolag med en fastighet som ligger i sthlm.
Fastigheterna i det området “brukar säljas för” ett kvm pris om ca 15 000sek. (Och denna är likvärdig på alla sätt)

Antag att vår fastighet har en yta om 10 000 kvm.
Ett rimligt pris för fastigheten är då 10 000 x 15000 = 150 msek.

Antag nu att ett bolag äger fastigheter och inget annat.
Antal aktier i bolaget är 1 000 000.
Priset per aktie bör då uppgå till 150 kr. (150 x 1 miljon = 150 msek)

Hade priset uppgått till ex 20 kr, hade någon kunnat ta kontroll över bolaget sälja ut dess tillgångar och fått 650% avkastning på mycket kort tid.

Ett ex är Atrium Ljungberg där familjen Ljungberg köpte aktier för drygt 700 msek för ett par månader sedan. De som analyserade Atrium Ljungberg kom fram till att bolagets värde vida understeg marknadsvärdet för deras fastigheter (slaktvärdet). Varför köpte de? för att priset var för lågt, de fick mycket värde för lite pengar.

Varför köpte Segulah ut travelpartner? Troligtvis för att deras kalkyler visar att de kan få ut sitt avkastningskrav trots att de betalar en premie på 18 %. Vilket betyder att de är i business och kan fylla sina fonder med pengar.

Tänkte ta en annan liknelse, som handlar om en “perpuitity” eftersom ett företag antags överleva under en längre tidsperiod.

Antag du får möjligheten att köpa en ström av pengar.

Denna ström är 10 000 kr för all framtid. Hur mycket är du villig att betala för denna ström av pengar?

Hmm en ganska svår fråga, men det beror helt på hur mycket avkastning du vill ha.

Genom en matematisk förenkling får du fram en formel som ser ut såhär:

(Ström av pengar)/(avkastningskrav)

Dvs vill du tjäna 10 % på din investering så ska du betala 100 000 kr för denna årliga ström av pengar.

Vill du tjäna 20 % på din avkastning har du bara råd att betala 50 000 kr för penningströmmen.

Antar vi att penningströmmen håller i 10 år, ska du betala 61445,7 kr. Du får då ut dina 10 % avkastning (100 000 kr efter 10 år).

Vad vi nu kan konstatera genom att dra denna parallell till en investering i ett företag eller en del i ett företag (aktie) är att avkastningen du får är en produkt av det pris du betalar.

Pris och värde är något helt separat och något som måste beaktas i varje investering. Kan jag få ut mitt avkastningskrav?

Contrarian thinking

Nu när vi konstaterat att priset du betalar för en aktie är otroligt viktig för din avkastning, hur skall vi då kunna utnyttja detta?

En sak som är rätt intressant och som präglar några av de främsta valueinvestors i världen är contrarian thinking.

Det är betydligt svårare att få en bra avkastning genom att köpa de som är “hett”, det som är hett tenderar till att ha en högre värdering, vilket kanske inte är så konstigt.

Som småsparare har man otroliga fördelar gentemot de större spelarna.

Med 1 mdr kr i förvaltning hade 70 % av investeringsobjekten på börsen varit “out of play”, “no go” pga de enorma spread kostnader som uppstår vid ur och inträde. Man måste ha rätt från början, och felinvesteringar kostar rejält med pengar i bolag med “mindre handel”

Jag beundrar verkligen Kristoffer Stensrud, Fredrik Lundberg, Melker Schörling, Sven Norfeldt, Hagströmer & Qviberg (som faktiskt levererat otrolig avkastning genom åren trots debaclet kring HQ Bank.)

De alla lyckas prestera världsklass avkastning under många årstider, trots ett enormt stort och trögrörligt kapital att förvalta..

Ha en trevlig kväll!

Valueinvesting.blogg.se