Titta på Warren Buffett, Bill Ruane eller Lou Simpson. De har alla lyckats överträffa index år efter år genom att tillämpa fundamental analys. Att döma av den värdeutveckling de har lyckats uppnå är det frestande att dra slutsatsen att de har rätt i att marknaden inte är effektiv, men en sådan slutsats skulle vara förhastad. En anhängare av den effektiva marknadshypotesen skulle då argumentera att det är tack vare tur de har lyckats med den bedriften. Eftersom EMH-anhängarna menar att prissättningen på börsen är helt slumpmässig kan vi använda oss av följande analogi för att exemplifiera resonemanget: Låt 1000 personer tävla mot varandra i en slantsinglingstävling där man går vidare om man får krona. Efter första omgången åker 500 personer ut, sedan 250 i andra omgången, 125 i tredje, 63 i fjärde, 31 i femte, 16 i sjätte, 8 i sjunde, 4 i åttonde och 2 i nionde. Till slut står en person, som har lyckats få krona tio gånger i rad, som vinnare och 999 personer står hyllar honom och studerar hans slantsinglingsteknik.

Trots alla förvaltare och investerar som högljutt proklamerar marknadens ineffektivitet är det inte många som faktiskt outperformar marknaden under en substantiell sammanhängande period.

De 20 bäst presterande “mutual funds” (aktie- och blandfonder?) i USA under åren 1978-87 presterade en genomsnittlig avkastning på 20,95 % per år, jämfört med S&P500 som växte med 15,18 % per år. De nästkommande 10 åren gav dessa fonder en genomsnittlig avkastning på 17,26 % per år, jämfört med 18,04 % för S&P500. Detta visar att även de professionella förvaltarna har svårt att överträffa utvecklingen av index under en längre tid.

Frågan kanske inte är om marknaden är effektiv eller inte, utan om vi är det? Kan det vara så att det snarare är människans ineffektivitet, än marknadens effektivitet, som ligger bakom svårigheterna med att uppnå överavkastning? I så fall verkar det som om Jim Simons kan ha hittat ett sätt att ta sig runt den mänskliga faktorn genom att se på börshandeln rent matematiskt och låta komplexa formler fatta investeringsbesluten, istället för att förlita sig på subjektiva vinstantaganden och kursutvecklingsmönster. Jim Simons’ Medallion Fund förvaltar idag drygt 6 miljarder dollar och minsta insättningen är 20 miljoner dollar. Fonden startades 1988 och har sedan dess givit en genomsnittlig avkastning på 35 %, jämfört med S&P 500 som växte med 17,9 % per år. Det ska bli väldigt intressant att följa fondens fortsatta utveckling och debatten om marknadens effektivitet.

Jag är mitt uppe i boken “A Random Walk Down Wall Street” just nu. Innan jag började var jag helt säker på att marknaden var ineffektiv och att man med skicklighet kan komma långt på aktiemarknaden. Nu är jag inte lika säker längre. Med det inte sagt att jag förkastar FA och TA, utan jag är, precis som jag sa, inte lika säker längre.

”Etablera aldrig ett permanent förhållande till något tillgångsslag eller val- och analysmetod. Försök att vara flexibel, fördomsfri och skeptisk” sa John Templeton och jag tycker att det är en sund devis. Därför tycker jag att alla som sysslar med investeringar borde läsa “A Random Walk Down Wall Street”. Man behöver självklart inte köpa det med hull och hår, men jag tror att det är nyttigt med lite perspektiv.

Nu återgår jag till läsandet och återkommer kanske med ytterligare tankar när jag är klar.

mvh