Easyfill Déjà vu (2016) eller är det äntligen dags för ketchupeffekten?

2021-02-09 23:57

Innebär förra veckans nyhet om potentiell större utrullning till en butikskedja i USA att det äntligen ska lossna för Easyfill eller är det ytterligare en av alla potentiella storaffärer där bolaget snubblar på mållinjen?

I mars 2012 skrev jag ”Ketchupeffekt för Enjoy Group” och att jag trodde och hoppades att 2012 skulle kunna bli det år då man skulle få göra en Gert Fylking och utbrista ”äntligen!”. Så blev det inte… Inte fick man utbrista det 2013, 2014 eller 2015 heller. I slutet av april 2016 däremot blev det då till sist klang och jubel för de som var aktieägare i det som då bytt namn till Easyfill AB. Först kom en nyhet om att butikskedjan Woolworths i Sydafrika bestämt sig för att rulla ut Easyfill produkter i 400 butiker till ett värde om 250 miljoner kronor fördelat över 5 år och någon månad senare meddelade Easyfill att de skulle starta ett företag i USA tillsammans med Marco Company. På cirka två månader gjorde aktiekursen ett ryck från under 4 till närmare 24 kronor per aktie. Affären med Woolworths sågs som en bekräftelse på att Easyfills produkter fungerade och det ansågs väl bara vara en tidsfråga innan fler butikskedjor skulle ta samma beslut. Eftersom Easyfill startade företag i USA och ledningen var över Atlanten och bland annat träffade företrädare för världens största butikskedja med W som första bokstav i namnet fanns det ingen hejd på framtidsutsikterna.

Att jag redan 2012 trodde på ketchupeffekt hade att göra med de samarbeten med olika tillverkare av kylskåp och så kallade multidecks som bolaget radade upp. Redan då hade man samarbeten med Klimasan och Frigoglass och upparbetade kontakter och begynnande samarbeten med företag som Arneg, Carrier och HillPhoenix med flera. Och detta är inga små spelare på marknaden.

Men säg den glädje som varar för evigt. Något år efter att affären i Sydafrika presenterades kom en uppdatering som sa att Woolworths blivit tvungna att stoppa sina investeringar på grund av den ekonomiska situationen i landet och att de 50 miljonerna per år i omsättning kanske skulle kunna landa på 2–3 miljoner istället. Förutom detta lossnade aldrig affärerna i USA som man hoppats på och många av de andra avtalen som marknaden förväntade sig skulle generera stora intäkter drog ut på tiden eller blev inte av.

Avtalet med Marco Company i USA gick inte heller så bra som tänkt och i slutet av 2019 bröts samarbetet.

Så, från att ha varit värderat till någon hundring (miljoner alltså) fladdrade Easyfill upp till en miljardvärdering för att sen succesivt pysa ur sig värde månad för månad tills bolaget nu nyligen varit ner och närmat sig hundravärderingen igen.

Under pyspunkan bör det dock påpekas att bolaget i sig har utvecklats och att de produkter som marknaden visserligen sett som väldigt intressanta men inte riktigt tagit till sig, också har utvecklats. De samarbeten med kylskåpsleverantörer som bolaget haft har också fortsatt och i samband med brytningen med Marco Company hoppade deras VD Craig Nickel av för att istället starta upp ett helt nytt bolag ägt till 51 % av Easyfill som skulle fokusera fullt ut på att få ut Easyfills produkter i USA.

Och det är väl där vi har stått och stampat nu. Det finns hur många potentiella affärer som helst, men det känns som om det aldrig ska lossna. Easyfill har tester i ett otal olika butikskedjor och även bensinstationskedjor. De har även samarbeten med ett flertal tillverkare av kylskåp och multidecks samt butiksinredningsförsäljare. Woolworths var som sagt 400 butiker vilket skickade upp bolaget till en miljardvärdering, samtidigt som de i dagsläget har tester hos bland annat Walmart, en kedja som är oerhört mycket större än Woolworths.

Men, problemet är ju som sagt att det aldrig riktigt lossnar. Och att det kommunicerats så mycket under åren som senare visat sig bli besvikelser så aktiemarknaden tycks för länge sedan ha gett upp hoppet om att det någonsin ska lossna för Easyfill.

A new hope (ja, jag gillar Star Wars) eller ketchupen kommer (kanske…)?

En del av oss har dock inte gett upp hoppet och anser kanske till och med att bolaget ser betydligt starkare ut i dag än vad det gjorde vid tiden för hajpen kring Sydafrika och USA. Produkter har utvecklats, samarbeten har fördjupats och blivit fler och ytterligare tester ute hos kunder har genomförts (och genomförs löpande).

Och så plötsligt i torsdags förra veckan när man sitter vid sitt köksbord tillika arbetsbord i dessa Coronatider och tar sig en paus för att titta i aktiedepån har Easyfill plötsligt gjort ett jätteskutt och nästan dubblat sitt värde (även om den föll tillbaka betänkligt dagen efter). 

Så vad var det som hände egentligen. Jo, det kom ett PM som lydde enligt nedan (EMS = Easyfills amerikanska bolag ägt till 51 % av Easyfill AB):

EMS har nu meddelat ledningen i EasyFill AB att en nationell amerikansk butikskedja har för avsikt att genomföra utrullning av EasyFills produkter till ca 100 butiker årligen med start i slutet av februari då slutligt beslut tas. Butikskedjan har en fastställd policy att om en investering kan räknas hem på mindre än fyra år så ska den genomföras. Den nationella butikskedjan har blivit presenterad EasyFills ROI kalkylator (återbetalningstid på investeringen) på ca 8 månader under de givna förutsättningarna och man har också testat ett antal produkter under hösten 2020. Två containrar med produkter är på väg till EMS lager i Texas varifrån leveranserna skall ske, leveranser kommer sedan ske fortlöpande.

Investeringen handlar om ca 40 enheter per butik av olika produkter, både TurnLoader Ambient samt TurnLoader för kyldiskar i olika storlekar. Totalt antal enheter som planeras årligen är ca 40 x 100 butiker = 4000 enheter åren 2021–2025

EMS som är den säljande parten skulle med detta generera en omsättning till denna kund på ca 45–50 miljoner SEK årligen under den angivna perioden. EasyFill AB säljer produkterna till EMS för återförsäljarpris (full marginal till EasyFill AB) varefter EMS säljer till slutkundspris till kunden. Efter lager-, och hanteringskostnader samt försäljningskostnader i USA delas resultatet mellan ägarna.

 En butikskedja i USA ska alltså rulla ut Easyfills produkter i 100 butiker årligen under 5 års tid till ett värde om cirka 50 miljoner om året. Om man läser det PM som kom i samband med Sydafrikaaffären 2016 är det inte konstigt att man får en känsla av déjà vu då nedan är hur den affären presenterades:

Tack vare det goda utfallet på mejeriprodukter har nu butikskedjan beslutat genomföra en bred utrullning av RotoShelf till sina omkring 400 butiker. Installationer ska initialt ske i intervaller om fyra butiker, dvs när de första fyra är klara så kommer fyra till osv.

Antalet installationer per butik varierar då butikerna är olika stora men som referens så kommer det i den första butiken installeras 62st RotoShelf (sex stycken sektioner är för mejeri), dvs 75 m kyldisk för samtliga typer av kylda varor. Om detta faller väl ut, vilket Bolaget känner sig säkra på, skall även RotoShelf installeras för samtliga typer av kylda varor, inte bara mejeri, även i övriga butiker. Dessutom skall SwingOut Ambient i valfritt antal installeras och utvärdering genomföras. Samtliga installationer betalas till fullo.

Uppskattat värde på hela affären med RotoShelf för mejeri varor (SwingOut Ambient exkluderat) är ca 50 MSEK årligen under de 5 år som utrullningen förväntas ta. Ej med i detta ordervärde är EasyFills produkter för övriga kylda varor och ev försäljning av SwingOut Ambient.

 Ballar av stål

Marknadens förtroende för Easyfill får nog sägas vara tämligen lågt. Bolaget hävdar att butiker kan spara stora pengar på att investera i deras produkter genom kortare påfyllningstider, minskat svinn och ökad försäljning, samt att Return on Investment är ovanligt kort för denna typ av produkter. De jobbar mot en marknad som är så stor att man blir snurrig i huvudet bara man börjar fundera på hur stor den är. Gå in i vilken livsmedelsbutik som helst och börja räkna hyllor (och det är fler än livsmedelsbutiker som kan använda produkterna) och fundera sen på hur många butiker det finns i världen. Släng dig i väggen Fingerprint skulle man kunna säga (när det gäller storleken på marknad).

Men att marknaden är stor gör ju ingen lyckligt om inte bolaget lyckas sälja sina produkter och det dessutom med lönsamhet. Lönsamheten ska komma med ökad omsättning, men den kräver förstås som sagt lyckad försäljning. Genom åren har Easyfill presenterat mängder med potentiella affärer, men det vill liksom aldrig riktigt lossna.

Och den största förtroendesmällen tog bolaget förmodligen med affären i Sydafrika som alltså visade sig inte vara någon affär. Med det i bakhuvudet skulle man kunna tänka att ledningen skulle vänta innan man hade ett avtal signerat med bläck på papper innan man någonsin skulle offentliggöra något liknande igen, men nu kom det alltså en i princip likadan affär med brasklappen att: Då det ännu inte finns en skriftlig order vill ledningen nämna att det kan finnas risker att order inte kommer i den omfattning det nu talas om; förseningar, ändringar i kedjans prioriteringar, den pågående pandemin och andra yttre faktorer kan påverka de verkliga volymerna och timingen i leveranser.

Skulle denna affär inte bli av kan man undra om förtroendet någonsin går att återvinna. Ballar av stål som sagt…

För den ej insatta bör det troligen påpekas att för affären som nu är på gång (hoppas vi) i USA är försäljningsvärdet till slutkund cirka 50 miljoner kronor per år. Denna omsättning landar alltså i EMS (det amerikanska bolaget ägt till 51 % av Easyfill) och inte i Easyfill självt. Utan Easyfill säljer till EMS som säljer till slutkund och Easyfill tar sedan även 51 % av eventuell vinst på affären.

Spekulationer om butikskedja och kommande affärer

De som deltog i informationsträffen för aktieägare i november fick en presentation av olika företrädare för Easyfill och vilka affärer som tycks vara mest aktuella i närtid. Av dessa presenterade Craig Nickell i USA ett antal kedjor där tester och installationer pågår. De kedjor som nämndes var HEB Central Market (340 butiker), Stop & Shop (415 butiker), Albertsson (2 252 butiker), Wakefern (352 butiker) och Walmart Mexiko (3 250 butiker).

I alla dessa kedjor har Easyfill installerat produkter som testas i olika grad och antal. Enligt Carig pratade Albertsson om en potentiell ”lågvolymorder” på Turnloader i cirka 100 butiker. HEB hade installerat ett antal Turnloader främst för juice och skulle installera i 10 butiker till och testa Turnloader för yoghurt. I Mexiko har installationer skett, men där var affärer satta på paus på grund av Corona.

Och sen slutligen Stop & Shop som installerat Turnloader i multidecks från HillPhoenix och Hussmann (tips är att googla dessa företag) samt pratat om planer på att rulla ut produkterna i ett 80-tal butiker över de kommande fem åren. Själv misstänker jag starkt att den kedja torsdagens PM syftar på är Stop & Shop. Men oavsett vilken det är finns det som synes potential till att det skulle kunna ramla in ett och annat PM till framöver från andra sidan Atlanten.

Det ovanstående är bara potentiella affärer på gång i USA. Förutom dessa har Easyfill (i vanlig ordning) rapporterat ett otal andra samarbeten och potentiella affärer.

Som rapporteras i nyhetsbrevet i torsdags har en större nordisk butikskedja testat Turnloader och är enligt nyhetsbrevet nära ett beslut om att rulla ut Easyfills produkter i alla sina hundratals butiker. Kedjan är troligen norsk då vi på informationsmötet i november fick veta att det pågick tester i fyra olika butikskedjor i samarbete med OEM-tillverkare (dvs Carrier, Viessmann, WICA/Arneg) och att för en av kedjorna trodde Easyfill på stor chans för en större utrullning.

I Tyskland pågår ett större test i samarbete med butikskedjan EDEKA (7 000 butiker). Food The Campus som är ett bolag inom EDEKA-koncernen som har till uppgift att driva rationaliseringar inom kedjan. De utför just nu tester av Turnloader för kyldiskar samt Turnloader Ambient. Om testerna lever upp till förväntningarna ska Food Tech Campus driva försäljning av Easyfills produkter inom EDEKA.

Till detta kommer ett antal samarbeten med leverantörer av kylskåp (som Efficold, Klimasan, Frigoglass, Husky m.fl.) och multidecks (Carrier, Viessmann, ARNEG, Exkal, Hauser m.fl.) och återförsäljare av butiksinredning (HL Display, Umdasch). Det blir lite tjatigt att skriva om alla dessa, men det gjorde jag redan i denna text:

https://www.redeye.se/arena/posts/easyfill-och-kylskaapsleverantoererna

Har du hört den förut (och varför ska man tro på det denna gång)?

Som aktieägare i Easyfill har man genom åren blivit ganska luttrad och ibland när man läser nyhetsbrev kan man väl känna sig som Ewert Ljusberg vid bardisken. De som är något yngre än undertecknas kan titta på dessa länkar för att förstå referensen (och kanske få sig ett gptt skratt på köpet):

https://sv.wikipedia.org/wiki/Har_du_h%C3%B6rt_den_f%C3%B6rut%3F

https://www.oppetarkiv.se/video/3192515/har-du-hort-den-forut-avsnitt-1-av-10

För faktum är att vi har hört det förut. Affärer som är på gång och som har varit på gång, samt otaliga tester som pågår lite varstans i världen. Men som sagt, det tycks som om det aldrig ska lossna. Så varför ska man tro på det denna gång? Ja, en anledning är väl det jag skriver om i den senaste texten om kylskåpsleverantörerna, att Easyfills produkter har börjat dyka upp lite varstans hos andra leverantörer varav en del är ganska stora spelare. De aktieägare som var med på informationsmötet i november fick även se bilder på dels installationer i de butiker som nämns ovan, men kanske främst på att testerna gjordes i samarbete med OEM-tillverkare.

Men slutligen är det väl det som nämnts ovan. Ledningen sätter verkligen sin trovärdighet i pant när man går ut och informerar om potentiell order i USA. Med minnet av Sydafrika i bakhuvudet vore det märkligt om de inte är väldigt säkra på att affären i USA verkligen ska gå i lås. Och gör den det så finns det väl ingen direkt anledning till varför inte fler butikskedjor skulle följa efter.

Och blir det en underskrift på avtalet i USA (eller något annat avtal för den delen) finns det säkert anledning till lite firande för aktieägare i Easyfill. I slutet av februari ska butikskedjan i USA ta slutligt beslut och då ska även utrullningen starta. Så nu är det alltså upp till bevis de kommande veckorna. Har vi inget beslut innan mars kan vi nog dock räkna att vi är tillbaka på pyspunka eller värre än så.

MAR

Det spekuleras om varför ledningen känner sig tvungna att gå ut och meddela om ett avtal som inte är signerat och de hänvisar till EU:s marknadsmissbruksförordning (EU nr 596/2014). Den som är sugen på att läsa den kan kolla här: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/SV/TXT/?uri=CELEX%3A32014R0596, men det är inget jag rekommenderar för den som inte är väldigt intresserad.

Jag undrar hur de resonerar så jag skummade igenom, men läste även Spotlights vägledning som kanske är lite enklare https://graph.spotlightstockmarket.com/media/6630/vaegledning-fraan-spotlight-gaellande-tillaempningen-av-mar.pdf.

 Och för den som inte heller vill plöja deras skrift tror jag att nedan utklipp är en av de saker som jag tror ledningen anser ringar in varför de behöver meddela marknade om långt gångna förhandlingar även om inget avtal är påskrivet.

Vilken information brukar vara insiderinformation? Vad som är insiderinformation i en emittent behöver nödvändigtvis inte betraktas som insiderinformation i en annan. En bedömning måste alltid göras i varje enskilt fall. Enligt EU:s förordning om marknadsmissbruk, Mar, är insiderinformation information av specifik natur som inte har offentliggjorts, som direkt eller indirekt rör en eller flera emittenter eller ett eller flera finansiella instrument och som – om den offentliggjordes – sannolikt skulle ha en väsentlig inverkan på priset på dessa finansiella instrument. Man brukar säga att det är information som en förnuftig investerare sannolikt skulle utnyttja som en del av grunden för sina investeringsbeslut. Mar anger att även ett mellanliggande steg i en utdragen process ska anses vara insiderinformation om den, i sig självt, uppfyller kriterierna för insiderinformation.

Som exempel ges att det kan vara information som hänför sig till läget i avtalsförhandlingar villkor som provisoriskt godkänts i avtalsförhandlingar möjligheten för placering av finansiella instrument villkor för marknadsföring av finansiella instrument provisoriska villkor för placeringen av finansiella instrument överväganden om att införa ett finansiellt instrument i ett större index eller om att utesluta ett finansiellt instrument från ett sådant index. Definitionen av vad som utgör insiderinformation finns i artikel 7 i Mar, se rubriken Regler nedn. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma, publicerar också löpande frågor och svar om områden som berör insiderinformation, se Regler.

Avslutning

Nu blev detta en så lång text så det skulle passa bra med en finurlig avslutning. Eller så nöjer vi oss bara med att konstatera att vi har spännande veckor framför oss.

 Mvh/T